”Världens bästa rödspätta”

Planeringen av den här trippen utgick helt och hållet från att vi ville se våradonis blomma i sitt rätta element, på naturreservatet Husryggs backar. Vi bestämde oss för att kombinera den tidiga majutflykten med att hyra en stuga hos ”Calle på Panget”. Appen berättade senare om en solig, blåsig och kall Valborgsmässoafton, som skulle följas av dagar med riktig kyla, blåst och regn. Därför gjorde vi allt för att få ut så mycket som möjligt av startdagen.

Det fick vi med råge. Sedan följde vi upp nästa dag med tidiga aktiviteter. Men. Gemensamt bestämde vi oss för att ”hoppa” en betald natt och istället åka hem efter lunchen.

Jag uppskattar de personligt döpta stugnamnen. Förra sommaren bodde vi den mest populära och kända stugan Rauken. Den som Lars Gyllensten bott i väldigt många gånger. Holmen låg närmare havet, fiskeläget och raukarna. Fast från Rauken såg vi, som du kan se, mer av havet.

I sista stund på hemmaplan bestämde vi oss för att inte ta med cyklarna på resan. Klokt beslut. Vi frös tillräckligt ändå.

När jag zoomade in från uteplatsen såg vi en liten glimt av havet mellan tallgrenarna. Vilken härlig kvällspromenad vi tog innan skymningen. Då var jag bättre klädd än fotografen som frös om fingrar och annat. De få människor som vi mötte var ordentligt påpälsade.

Bilden togs innanför vardagsrumsfönstret. Mest minns jag när jag gick upp på natten och njöt av fågelsång. Jag tog en klunk vatten och log åt två ekorrar som lekte tafatt. Tankarna gick åt att jag hade gärna bott i den här trakten under flera sommarveckor. Samma känslor som i juni förra året. Rofyllt, idylliskt, vackert, mycket sevärt och en fin sandstrand på nära håll. Perfekta cykelleder och möjligheter att upptäcka gobitar på Gotlands sydligaste spets.

De vita väggarna skilde sig från förra stugan. Annars var mycket likt mellan de två stugorna. För det är grundstommen i själva idén. Ett stort skäl till att människor återvänder hit. År efter år. 80 % är stamgäster. Här trivs man och återvänder mer än gärna.
https://gotlanduppochner.com/2022/06/14/vi-fann-lugnet-i-holmhallar-pensionats-mest-populara-stuga/

Första maj klockan 12:00 öppnades den berömda luckan för första gången 2023. Vi gick bakvägen genom tallskogen från stugan och jag som var loket såg först den långa slingrande kön och fick ett uns panik. Kylan och småregnet lockade verkligen inte till att sitta ute som vi gjort alla andra gånger. Då kom jag att tänka på att pandemin, som gjort att de skippat inomhusservering några säsonger, troligen var borttagen i år. Medan Solveig skyndade till kön öppnade jag dörren och hittade ett ledigt bord. Det blev en lång väntan. Vi hördes av via mobilerna ett par gånger. ”Det är ungefär 25 före nu.”
Den som väntar på något gott… det finns gånger under året som jag längtar efter Calles rödspätta. Då har jag ändå ”världens bästa kock” på hemmaplan. Som vanligt äter varken jag eller Solveig mycket mat (Istället ofta). Därför beställde vi som vanligt ”bara” en halv portion var. Mums! ❤

Vi bytte ut gult mot rött

Efter drygt två år var vi tillbaks på en Hemester på Ljugarns Semesterby & Camping. Hade vi bott i ”vår” läckra gula stuga igen skulle det inte blivit något blogginlägg. Aldrig samma …

Vilken megastor förändring vi gjorde. Bytte färg och fysiska ytor. Helt smärfritt blev det inte. Solveig erkände att hon också gjorde samma misstag, som jag gjorde x gånger när jag var på väg mot den gula stugan. Det gick aldrig så långt att jag klev över tröskeln. Kvinnorna hade antagligen vrålskrikigt.

Annars var mycket sig likt. Nästan som två stugtvillingar. Vi trivdes lika bra i röda som i gula stugan. Men det var några grader lägre utomhustemperatur och mindre sol denna gång. De tvåbenta ”varelserna” var också färre.

Trots allt hann vi med att sitta ute och både äta och njuta en stund – då och då. Mellan alla våra planerade och spontana aktiviteter.

På sommaren är det gott om människor i Ljugarn. Då är ett boende här väldigt geografiskt lämpligt. Nära till sandstrand och matställen. Möjligheter att både cykla, springa och rasta husdjur. Både i skogen och längs kusten. Ska man vidare på en biltur behöver man inte köra in i värsta smeten av flanörer. Istället går det relativt snabbt att förflytta sig till olika destinationer. Smultronställena ligger nästan på rad. Allt beror på vad du är intresserad av.

Tiden gick snabbt. Perfekt att det gick att komma nära med ”Den lilla blå” vid på- och avlastningsprocessen. För det hade regnat rejält sista natten och var geggigt och blött på marken. Regnar gör det nu rejält utanför mitt fönster. Vilken tur att vi fick en härlig söndag igår. Ett tag var vi mindre än två mil från Ljugarn.

Vi fann lugnet i Holmhällar Pensionats mest populära stuga

Ända sedan vi flyttade till Gotland har vi haft i tankarna att bo längst ner på Storsudret. Givetvis skulle det då vara hos ”Calle på Panget”. Våra första önskemålstider var redan fullbokade. Men sedan kom ett SMS som gav nytt hopp.
Solveig öppnade grinden och jag körde sakta och försiktigt in en fullastad ”Den lilla blå”. Marken är ömtålig och sårbar, det rör sig om flygsand med mycket tunt jordlager. Därför är det givetvis inte tillåtet att köra bil utanför vägarna.

Stuggästerna får endast ratta in vid av och pålastning. Sammanlagt finns det sexton enkla, prydliga och välvårdade stugor, som är byggda i början av 60-talet. Folk ”lugntrivs” här. Någonstans runt 80 % är stamgäster. Vissa familjer har bott här i 40-50 år på raken. Jag som gillar statistik kan konstatera att stamgästrekordet ligger på 55 år. Det lär vi inte slå.

Jag tycker det är jättekul att varje stuga har ett eget namn. Däremot visste vi inte under vistelsen att vi bodde i den mest populära stugan. Nu känns det riktigt hedrande. Visst sa vi själva att denna stuga måste ha bästa ”första parkett” mot havet.
Jag hade noterat ett inramat foto på en vägg, på en man som jag inte kunde placera. Kanske var det självaste författaren, läkaren och mannen på stol 14 i svenska Akademin d.v.s. Lars Gyllensten (1921-2006) på bilden? För Gyllensten ska ha bott i Burgen under flera decennier och skrivit åtskilliga böcker i stugan. Enligt texten framför mig ska skrivmaskinen finnas kvar i en monter på pensionatet.

Det kändes som tiden stått stilla på ett ljuvligt och behagligt sätt. ❤
Efter vi packat ur och in våra saker och jag kört bort bilen till en gemensamhetsparkering landade vi framför stugan. Vädret var perfekt. En bofink och en koltrast turades oss att sjunga välkomstsånger för oss. Fjärilar och humlor verkade också njuta av lugnet. För annars är vi vana vid att de lyfter så fort vi tar av linsskyddet. Jag tror att till och med ”rabbis” höll ett lägre torsdagstempo. 😉

Även inomhus kände vi direkt trivsel. Efter ett dygn upplevde jag det nästan som det var vårt fasta hem. Sängarna var sköna. Jag som är ”frukostNisse” behövde inte ropa frågor till Solveig, som jag ofta fått göra på andra tillfälliga boställen. Här lirade jag på hemmaplan med tekniken. Rent & fräscht. Var sak på sin plats.

I vissa stugor finns det TV. Inte i Burgen. Det måste vara första gången i vårt gemensamma liv som vi hyrt en stuga utan en ”dumburk”. Saknade vi den? Inte en endaste gång. Istället trivdes vi så bra i miljön att vi på förmiddagarna blev kvar i området tills den berömda, suveräna lunchen började serveras klockan 12:00. Mums!
Efter frukost, på kvällskvisten och till och med under en natt trampade vi iväg på grusvägarna. Halvön på Gotlands sydspets är en pärla av rang. Men det gäller att kontinuerligt ha koll på underlaget. ”Rabbis” bygger egna hotell med egna lagar. De lyssnar inte på Calle ”Panget” Hanséns regler. De har svårt med höger och vänster och jag är rauksäker på att de inte får rösta till hösten. 😉
En ficklampa hänger på en krok innanför ytterdörren. Under mörka promenader är det smart att ta med den ut. Trist att i ett hål vricka en fot i onödan.
På bilden ser du att jag burit ner en stol. Allt för att följa den gula lampans strålar. Vad såg vi från en stol på terrassen?

Sämre utsikt går att ha. Det går att bo i stugan året runt.
Ved till braskaminen ingår i hyran vid den här tiden på säsongen. Likaså WiFi. Min inspiration till att ge ut min fjärde bok har börjat tillta med besked. Ett av flera problem är Solveigs goda middagar. Undra om hon kan köra ner hit på fredagen… då kan vi umgås intensivt på helgen. Sedan lämnar hon kvar matlådor med text på, så jag klarar mig till nästa fredag. Härligt att det är gratis att dagdrömma.

Fotnot:
Vi njöt av de slingrande bilturerna på Sudret och Storsudret och flera nya vägar upptäcktes. Stoppen var oftast givande. Båda våra kameror användes flitigt. Detta kommer att kunna bidra till 28-30 inlägg i olika kategorier. Många timmars ”gratisjobb” framför skärmen återstår. Pust.
Kom nu på ett stopp som inte blev av. Den enda dagen som där var öppet firade de nämligen världsstickardagen på Bottarve. Då skulle de sticka tillsammans. Mina kunskaper inom gebitet ligger längre ner än bottenvåningen på ett Rabbishotell. 😉

Rum med havsutsikt

Igår var det dags igen för en kort hemester. Den här gången hamnade vi, äntligen, på hotel Kokoloko. Något som vi pratat om länge…
Jag minns augustidagen 2018, när vi kom med färjan för att bli fastboende på semesterön Gotland. Vi körde uppför Gutevägen och då fanns inte detta hotell på ”grönplätten”. För det var först sommaren efter som hotel Kokoloko slog upp portarna.

88 rum har de på hotellet. I 66 av dem finns möjlighet att uppleva Visbys fantastiska solnedgång. Men personalen kan förstås inte lova att det händer varje kväll 🙂
Visst är det härligt att öppna dörren till ett hotellrum och direkt känna en slags ”hemkänsla”. Här trivdes vi direkt. Mycket sköna sängar och utsikten…

…gick inte av för hackor. Trots att vädret skiftade karaktär.

Vårt rum låg på översta ”rumsvåningen”. Men det fanns en trappa upp som lockade oss.

På takterrassen fanns ett Spa, utomhusbar under sommarsäsongen, och denna utsikt över exempelvis kvarnarna Käringen och Lågan.

Trendiga stolar fanns det också häruppe, för den som ville slå sig ner en stund och bara ta det lugnt.

Vi var nästan först till frukosten. Eftersom det var lördag började den serveras klockan 7.30 och vi hann ta några foton innan det fylldes på med frukostsugna gäster.

Nyttigt & gott i samspel med gott (fast kanske lite mindre nyttigt).

Solveig tog såklart kaffe medan jag förtjust hittade mitt favoritte på Gotland. Gissa vilket?
Jag läste nyss att det endast är Sylve själv och hans två söner Oskar och Fredrik som har tillgång till det rum där tesorterna blandas. ”Det är hemliga recept och verkligen ett hantverk som vi fått lära oss.”, säger båda sönerna i senaste numret av ”Gotland Just nu”.

Frestande minimuffins som Solveig passade på att provsmaka.

Om några veckor kommer säkert flera av frukostgästerna att välja bord i i uterummet. Den här morgonen valde vi alla att sitta och njuta av frukosten ”inomhus”.

Fortsättning följer…

En natt innanför muren – Clarion Hotel Wisby

Fördelen med att bo på hotell i sin egen stad är att resan dit endast tar några minuter.
Vi brukar skämta om, när vi packar, att det inte är hela världen om vi glömmer något.
Vi kan ju faktiskt åka hem och hämta det.

Vi parkerade strax utanför muren och gick in mot Donners plats. Här har vi gått förbi många gånger och jag har varit här på en kurs som Skolverket anordnade, men nu var det äntligen dags att bo här.

När vi checkade in var det liv och rörelse i receptionen. Men på lördagsmorgonen fick vi en trevlig pratstund med Anders. Det visade sig att vi varit gotlänningar ungefär lika länge.

Tänk om det funnits en tidsmaskin. Då skulle jag ha åkt tillbaka till mitten av 1200-talet.
Varför? Jo i det här området låg det ett tiotal stenhus redan i mitten av 1200-talet.
Och på hotellet finns fortfarande kryssvalvsrum och pelare som är äldre än 700 år. Det är härligt att man renoverat med varsam hand. Dagens hotell består av flera sammansatta byggnader i olika åldrar.

Visst är det fint?

Kunde inte låta bli att titta uppåt också. Rummet har en härlig höjd med sitt välvda glastak.

Förbjudna böcker kanske? Förutom de båda som sluppit loss…

Fräscht och fint på alla sätt.

Vid vissa rum finns skyltar som påminner oss om olika yrken som människor utövade i detta område fram till 1800-talet. Förutom Hattmakarens och Segelsömmarens rum så tog jag kort på Tullförvaltarens och Strandridarens rum, men det fanns fler.

En ny hotellrörelse, Hotell Gotland, startades upp 1850. Då köpte man flera tomter i kvarteret. Och sedan dess har hotellet vuxit till det moderna och välutrustade hotell som det är idag.

Hotellfrukost! Vi höll på att missa den… P.g.a. pandemin hade vi bokat in oss en speciell tid.
Vi brukar aldrig behöva ställa någon väckarklocka eftersom vi är inprogrammerade i att vakna ändå. Men mitt i natten fick jag för mig att ställa larmet på min telefon. Och tur var väl det. För när den ringde så sov vi som bäst. Nu hann vi med att göra oss i ordning och fick en mycket njutbar frukost.
Fördelen med att bo på hotell i egen stad är inte bara att det går att åka dit på några minuter. Det är också att man tar sig hem igen på lika kort tid.
Nöjda, belåtna och mycket mätta tog vi omvägen förbi ICA Maxi och hämtade vår online-order och sedan var vi hemma igen efter en trevlig hemester. (Och Bosse fick sätta sig framför TV´n för att ta igen det han missat av OS.)

Text och foto: Solveig Lidén

Kalk hotel – en pärla i en vacker stad

Vi hade som ambition när vi flyttade hit att vi då och då skulle unna oss en natt på något närliggande hotell. Det var innan vi visste att livet skulle bli annorlunda.
Vi har gått förbi Kalk hotel många gånger och pratat om att vi skulle boka in oss en natt, men det har aldrig blivit av förrän nu. Den fjärde januari fick bilen äntligen rulla ner mot Almedalen. (På bilden ser du hotellet precis bakom porten i muren.)

Kalk hotel är ett boutiquehotell. Blev såklart tvungen att googla för att ta reda på vad det ordet står för. Det är så lätt att man svänger sig med ord som man egentligen inte riktigt vet vad de betyder… Nu vet jag att det är ett mindre hotell med personlig känsla, unik stil och atmosfär där inredning, design, service och mat är något extra m.m.. (Fakta från TUI.)
Kalk hotel, med sina 21 rum, ”huserar” i ett 1600-talshus som renoverats varsamt och satsat på gotländska detaljer.
Vårt rum välkomnande oss med behagligt ljus så snart vi satt i nyckelkortet. Vid fönstret fanns gedigna bjälkar som påminde oss om husets historia.

I badrummet fanns gotländska kalkstensdetaljer, med kalksten från Burgsvik.

Vårt rum hade utsikt mot Liljehornska huset, det största bevarade medeltidshuset i Visby. Imponerande med sin höjd på 28 meter. Jag gillar verkligen trappstensgavlar!
På kvällen gav vi oss ut på promenad i ett fortfarande julfint Visby. Den promenaden får Bosse redovisa i ett annat inlägg.

Måste nog erkänna att det jag uppskattar mest med en hotellvistelse är frukosten. (Detta trots att jag är bortskämd med att alltid bli serverad frukost på hemmaplan.) Att komma in i hotellets frukostmatsal var underbart. Så mycket det fanns att välja på och så gott allt var! Det grämer mig lite att jag inte testade att grädda en våffla som avslutning, men lagom brukar vara bäst, så jag insåg att jag var mätt nog utan våffla.

Nybakat bröd, lokalt producerade råvaror och ekologiska importerade delikatesser… inte dumt alls. Fokus på hållbarhet och kvalité – sådant gillar jag!

Kunde förstås inte låta bli att ta kort på blommor även här…

Efter den fantastiska frukosten gav vi oss upp på tredje våningen. Det blåste kallt på balkongen, men vilken utsikt! Här skulle jag vilja sitta med en kopp kaffe en fin sommarkväll och titta på hur solen sakta går ner ”i havet”. Fast det kommer jag förmodligen aldrig att göra eftersom vi brukar hålla oss långt borta från innerstaden under sommarkvällarna. Det är då vi lånar ut ”vår” vackra stad till alla dem som inte har förmånen att få bo här året om 🙂
Tack Kalk hotel för en fin hemester!

Inte så dumt…

… att tillbringa fyra dagar och tre nätter nära havet och med fågelsång och möjligheten att få uppleva en solnedgång över Stora Karlsö.

Här är sista biten ner till stugan nummer…

… ett i dejliga Borum. ❤ Jag är ju halvdansk på ”långt håll” och nästa vecka startar säsong åtta av Badhotellet.

Eftersom vi bara var två personer så låste vi aldrig upp ”lillstugan” med sina två bäddar eller gick in i det lilla rummet på andra våningen med sina två sängar. Därmed hade vi mindre att städa i morse. 😉

I mer än 40 år har ett litet företag på Gotland tillverkat dessa underbara Bulhus (Skiftesverk) av Gotländskt ektimmer. Med enkel arkitektur har de byggt med den goda avsikten att husen ska ”leva” länge. En stor fördel med tekniken är att det går att använda relativt korta ekplankor. Det sägs att ursprunget fanns redan på vikingatiden.

Här ser du en del av bottenvåningen och ett öppet fönster från ovanvåningen. Det fanns många mysiga positioner för att njuta av panoramavyn. Jag älskade att sätta mig på olika ställen. Min träningsvärk i vaderna är ett bevis på det. Synd att jag inte förde statistik över hur många gånger trappan ”besegrades”. 🙂

Cirka femton meter från stugan låg södra gränsen till Ungnens fågelskyddsområde. Datumen gällde bara för tvåbenta utan vingar. Olika sorters fåglar sjöng för oss och flög i närheten. Synd vi inte hade en rejäl kikare med oss. Många spännande läten underhöll oss. Svalor såg och hörde vi nästan dygnet runt. De hade sitt bo med de små ungarna ”över min säng”. När vi satt i solskenet vid stugkanten var det skytteltrafik med mat till kidsen.

Vid olika tillfällen gick vi promenader på stranden. Ibland tidigt på morgonen. Ofta när vi kommit hem från våra utflykter.
Innan resan visste jag att vi hade tre chanser att få njuta av en solnedgång. Men min app på hemmaplan i Visby var en dyster kvist. Regn, regn och regn.

I utepingis lirade vi ihop. För att få cykla hem krävdes det att vi fixade att hålla bollen igång i XX gånger. Givetvis var det hjälmtvång. 😉 Den större gula bollvarianten som jag hade med hemifrån var bäst när det blåste till.
Hur det gick i boulekampen vill jag inte berätta om. Tror lite vagt att det var en kvinna som vann – utan hjälm. Personligen tycker jag det är både häftigare och roligare att kasta i sand. En annan teknik krävs. Klotet rullar ingenstans. En härlig sport för alla åldrar.

Tyvärr tog jag upp kameran för sent. Fem sekunder tidigare hade jag fått till en förälskelsebild. ❤
Jag har gillat alla våra Hemesterställen på Gotland sedan vi startade bloggen gotlanduppochner. Nu hoppas jag trenden håller i sig när vi nästa gång byter både kust och väderstreck.

Ps.
Glöm inte bort att gissa färg på de fem svartvita dörrarna. Eller skriv livlina en till fem gånger och du garanteras att inte bli poänglös. Nästa månad handlar det om sex svartvita dörrar.

Med naturen som granne


Vi bestämde oss för att fira vår tvåårsdag på Gotland i en stuga på Maven i Kappelshamn. Redan när vi klev ur bilen, framför vår stuga Almen, möttes vi av lugnet och pulsen gick ner i varv. Här satt vi och fikade och läste.

Fräscht och trendigt. För att slippa städa ovanvåningen höll vi bara till på den rymliga nedervåningen. Annars fanns det fyra bäddar däruppe. Förr hade våra döttrar älskat att få bo där lite för sig själva.

Det fina trädäcket med två solstolar och ett stort bord med flera stolar gav möjligheter. Vi följde solens kretslopp under timmarna. Mysigt att lyssna på skogens ljud. Grannar kunde bara anas på långt avstånd.

Spännande att ge sig ut på de slingrande spångarna. På våren och hösten finns det vatten och är fuktigt runt omkring dem.

”Ateljén” nämns som ett vardagsrum för både ägarna och gästerna. Där går att hänga både inne och ute.

Djuren som gick att upptäcka lite överallt på stugområdet är ett trevligt inslag för både små och stora barn. 😉

I ”Garden House” får gästerna plocka av örterna.

Naturen tar ibland sina egna vägar.

”Paviljongen” är en liten oas för den som vill läsa en bok eller äta sin medhavda frukost.
Vi fick en trevlig pratstund med Stefan som tillsammans med Anne är paret bakom denna naturvision, där de varsamt hanterat naturen och endast tagit ner de träd som behövdes för att bygga stugorna.

Godnatt ”Den lilla blå”! Bilden togs genom en smal glasruta långt ner på ytterdörren. Därefter satte jag timern på 04:10. Rena rama sovmorgonen – jämfört med när vi skulle upp för att se soluppgången vid Folhammar. Hur det gick? Det kommer i ett annat blogginlägg… 😉

Hemestra på ny kustsida


För första gången i vårt liv skulle vi sova på östra Gotland. Vårt val hade fallit på den anrika semesterorten Ljugarn, en ort som fortsatt att hålla ställningarna i 120 år. Samhället och hela Gotland har mycket att tacka prinsessan Eugenie för. Det var hon som såg till att bollen kom i rullning och drog hit dåtidens kulturelit och dess svans.

När Solveig gick in för att fråga efter var stugan låg vaktade jag bilen och funderade på om vår önskan om att få uppleva en magisk soluppgång skulle gå i uppfyllelse. Svaret finns redan i två varianter i tidigare inlägg. En dimmig och en magisk.
Vi fick verkligen användning för cyklarna. Både på dagarna och nätterna. 😉

Så här såg stugan ut på utsidan.

Givetvis fotade jag numret. (kommer inte med i någon novembertävling) 😉

Egentligen var stugan för sex personer. Vi stängde till två sovrum (slapp städa) och valde det största. Vi sa det efteråt. Detta var den finaste stugan som vi bott i på Gotland och…

… detta var de dyraste jordgubbarna som vi någonsin köpt. 80 kronor.

Det var ett naturtrevligt område med gratis fågelsång. Nära till de ställen vi ämnade besöka. Vi rekommenderar stugbyn varmt. Mellan tallarna kunde havet anas. Alltså nära att cykla ner till Östersjön.

Remi både i kinaschack och ”dopp i sjön”. 😉

Fotnot:
Nästa gång kommer ett nytt inlägg i kategorin ”På två hjul”. Ännu en gång lyckades vi trampa fram och tillbaka längs en ljuvlig liten kustväg, utan att möta något trafikant på vägen.

Mysiga Hotell Slottsbacken


Mitt och Solveigs projekt med att unna oss hotellnätter på hemmaplan startade om för året, i helgen som gick. Eftersom vi skulle till en anrik byggnad valde jag kamerainställningen sepia när bilen var på väg genom Skansporten.

Detta hus är byggt 1773 och landsarkivet höll till här 1905-2008.

Sommaren 2012 öppnades det fyrstjärniga hotellet med sina 29 rum, alla i olika former och storlekar. Hotellet ligger högt och med ett bra läge innanför muren. Perfekt för dem som kommer med färja. Samtidigt kör en taxichaufför hit på mindre än en kvart från flygplatsen. Det är promenadavstånd till flera restauranger och till affärsstråken Adelsgatan och Hästgatan.

Bara genom att komma in i foajén upplever jag något mäktigt. Husets historia finns tydligt i väggarna. Vi kunde tagit hissen men valde stentrappan de flesta gångerna.

Hade vi ”fått” ett rum mot havet och fått uppleva solnedgång hade det nästan varit för bra. Jag vet, genom det jag läst, att det ska finnas en etagesvit med havsutsikt. Men vår mysfaktor var ändå hög i rummet, där vi hade utsikt mot Södertorg. Sängarna var sköna att sova i och vi sov längre än vi brukar göra hemma. Vaknade visserligen av en pratglad kvinna i korridoren under förnatten. 😊

Givetvis sökte sig ögonen till det där lilla extra som piffar upp. Gamla böcker och en antik skrivmaskin är ögongodis för två utbildade bibliotekarier och författare.

Jag har aldrig varit någon matskribent på bloggen och ämnar inte bli det heller.  😊 Efter en god kvällsmiddag bar det ut i vintermörkret. Det är extra mysigt att vandra omkring i Visby när lamporna är tända. Vi rörde oss i gränder som vi aldrig promenerat i förr. Svårt för mig att inte leka fönstertittare. 😉 Påminde om våra nygifta år i Hjo (då vi bodde precis i centrum) när jag överdrev bara för att reta Solveig under våra centrumpromenader på kvällarna. Nej! Jag kupade varken då eller nu händerna och höll näsan mot rutorna så de immade igen.

Det blev full poäng på både rum, sängar, frukost, hushistoria, detaljer och andra mysfaktorer för Hotell Slottsbacken. Allra bäst var såklart sällskapet.   Det här skulle jag kunna tänka mig att göra om varje fredagskväll. Fast allra helst i etagesviten med havsutsikt. Samtidigt kunde vi hyra ut vår egen lya dyrt till turister och… 😉

Inte ofta vi åker iväg med enbart en liten resväska på hjul. Det blir det definitivt inte nästa månad när vi åker till ett hotell på fastlandet. Inte så konstigt. Vi ska ha med julklappar som inte fick plats och det drar ihop sig till en födelsedag. Dessutom måste jag leva upp till mitt gamla rykte. Ha med ”allt”.

När vi slängt in väskan i bilen tog vi en solskenspromenad i klar luft bland fem djurgränder. Jag blev småkär i alla gränderna. Vilken av dessa fem grändnamn skulle du kunna tänka dig att skriva som bostadsadress? Björngränd, Apgränd, Elefantgränd, Lejongränd eller Rengränd? Åtskilliga foton har jag lagt i gatunamnsmappar som ska kompletteras med sommarbilder innan jag visar dem här på bloggen.
Nöjda med den lilla trippen gjorde det inget att vi fick skrapa vindrutan för första gången denna vintersäsong och att solen gick i moln strax därefter och ersattes av en snålblåst efter lunch. Vi trotsade väder och vind och gick en uppfriskande tur på Strandpromenaden. Skönast i medvinden. Tuffast i motvinden tillbaka till bilen. När vi kom hem åkte resterna av julen ut. Men redan i år ska allt fram igen. 😉