Med naturen som granne


Vi bestämde oss för att fira vår tvåårsdag på Gotland i en stuga på Maven i Kappelshamn. Redan när vi klev ur bilen, framför vår stuga Almen, möttes vi av lugnet och pulsen gick ner i varv. Här satt vi och fikade och läste.

Fräscht och trendigt. För att slippa städa ovanvåningen höll vi bara till på den rymliga nedervåningen. Annars fanns det fyra bäddar däruppe. Förr hade våra döttrar älskat att få bo där lite för sig själva.

Det fina trädäcket med två solstolar och ett stort bord med flera stolar gav möjligheter. Vi följde solens kretslopp under timmarna. Mysigt att lyssna på skogens ljud. Grannar kunde bara anas på långt avstånd.

Spännande att ge sig ut på de slingrande spångarna. På våren och hösten finns det vatten och är fuktigt runt omkring dem.

”Ateljén” nämns som ett vardagsrum för både ägarna och gästerna. Där går att hänga både inne och ute.

Djuren som gick att upptäcka lite överallt på stugområdet är ett trevligt inslag för både små och stora barn. 😉

I ”Garden House” får gästerna plocka av örterna.

Naturen tar ibland sina egna vägar.

”Paviljongen” är en liten oas för den som vill läsa en bok eller äta sin medhavda frukost.
Vi fick en trevlig pratstund med Stefan som tillsammans med Anne är paret bakom denna naturvision, där de varsamt hanterat naturen och endast tagit ner de träd som behövdes för att bygga stugorna.

Godnatt ”Den lilla blå”! Bilden togs genom en smal glasruta långt ner på ytterdörren. Därefter satte jag timern på 04:10. Rena rama sovmorgonen – jämfört med när vi skulle upp för att se soluppgången vid Folhammar. Hur det gick? Det kommer i ett annat blogginlägg… 😉

Hemestra på ny kustsida


För första gången i vårt liv skulle vi sova på östra Gotland. Vårt val hade fallit på den anrika semesterorten Ljugarn, en ort som fortsatt att hålla ställningarna i 120 år. Samhället och hela Gotland har mycket att tacka prinsessan Eugenie för. Det var hon som såg till att bollen kom i rullning och drog hit dåtidens kulturelit och dess svans.

När Solveig gick in för att fråga efter var stugan låg vaktade jag bilen och funderade på om vår önskan om att få uppleva en magisk soluppgång skulle gå i uppfyllelse. Svaret finns redan i två varianter i tidigare inlägg. En dimmig och en magisk.
Vi fick verkligen användning för cyklarna. Både på dagarna och nätterna. 😉

Så här såg stugan ut på utsidan.

Givetvis fotade jag numret. (kommer inte med i någon novembertävling) 😉

Egentligen var stugan för sex personer. Vi stängde till två sovrum (slapp städa) och valde det största. Vi sa det efteråt. Detta var den finaste stugan som vi bott i på Gotland och…

… detta var de dyraste jordgubbarna som vi någonsin köpt. 80 kronor.

Det var ett naturtrevligt område med gratis fågelsång. Nära till de ställen vi ämnade besöka. Vi rekommenderar stugbyn varmt. Mellan tallarna kunde havet anas. Alltså nära att cykla ner till Östersjön.

Remi både i kinaschack och ”dopp i sjön”. 😉

Fotnot:
Nästa gång kommer ett nytt inlägg i kategorin ”På två hjul”. Ännu en gång lyckades vi trampa fram och tillbaka längs en ljuvlig liten kustväg, utan att möta något trafikant på vägen.

Mysiga Hotell Slottsbacken


Mitt och Solveigs projekt med att unna oss hotellnätter på hemmaplan startade om för året, i helgen som gick. Eftersom vi skulle till en anrik byggnad valde jag kamerainställningen sepia när bilen var på väg genom Skansporten.

Detta hus är byggt 1773 och landsarkivet höll till här 1905-2008.

Sommaren 2012 öppnades det fyrstjärniga hotellet med sina 29 rum, alla i olika former och storlekar. Hotellet ligger högt och med ett bra läge innanför muren. Perfekt för dem som kommer med färja. Samtidigt kör en taxichaufför hit på mindre än en kvart från flygplatsen. Det är promenadavstånd till flera restauranger och till affärsstråken Adelsgatan och Hästgatan.

Bara genom att komma in i foajén upplever jag något mäktigt. Husets historia finns tydligt i väggarna. Vi kunde tagit hissen men valde stentrappan de flesta gångerna.

Hade vi ”fått” ett rum mot havet och fått uppleva solnedgång hade det nästan varit för bra. Jag vet, genom det jag läst, att det ska finnas en etagesvit med havsutsikt. Men vår mysfaktor var ändå hög i rummet, där vi hade utsikt mot Södertorg. Sängarna var sköna att sova i och vi sov längre än vi brukar göra hemma. Vaknade visserligen av en pratglad kvinna i korridoren under förnatten. 😊

Givetvis sökte sig ögonen till det där lilla extra som piffar upp. Gamla böcker och en antik skrivmaskin är ögongodis för två utbildade bibliotekarier och författare.

Jag har aldrig varit någon matskribent på bloggen och ämnar inte bli det heller.  😊 Efter en god kvällsmiddag bar det ut i vintermörkret. Det är extra mysigt att vandra omkring i Visby när lamporna är tända. Vi rörde oss i gränder som vi aldrig promenerat i förr. Svårt för mig att inte leka fönstertittare. 😉 Påminde om våra nygifta år i Hjo (då vi bodde precis i centrum) när jag överdrev bara för att reta Solveig under våra centrumpromenader på kvällarna. Nej! Jag kupade varken då eller nu händerna och höll näsan mot rutorna så de immade igen.

Det blev full poäng på både rum, sängar, frukost, hushistoria, detaljer och andra mysfaktorer för Hotell Slottsbacken. Allra bäst var såklart sällskapet.   Det här skulle jag kunna tänka mig att göra om varje fredagskväll. Fast allra helst i etagesviten med havsutsikt. Samtidigt kunde vi hyra ut vår egen lya dyrt till turister och… 😉

Inte ofta vi åker iväg med enbart en liten resväska på hjul. Det blir det definitivt inte nästa månad när vi åker till ett hotell på fastlandet. Inte så konstigt. Vi ska ha med julklappar som inte fick plats och det drar ihop sig till en födelsedag. Dessutom måste jag leva upp till mitt gamla rykte. Ha med ”allt”.

När vi slängt in väskan i bilen tog vi en solskenspromenad i klar luft bland fem djurgränder. Jag blev småkär i alla gränderna. Vilken av dessa fem grändnamn skulle du kunna tänka dig att skriva som bostadsadress? Björngränd, Apgränd, Elefantgränd, Lejongränd eller Rengränd? Åtskilliga foton har jag lagt i gatunamnsmappar som ska kompletteras med sommarbilder innan jag visar dem här på bloggen.
Nöjda med den lilla trippen gjorde det inget att vi fick skrapa vindrutan för första gången denna vintersäsong och att solen gick i moln strax därefter och ersattes av en snålblåst efter lunch. Vi trotsade väder och vind och gick en uppfriskande tur på Strandpromenaden. Skönast i medvinden. Tuffast i motvinden tillbaka till bilen. När vi kom hem åkte resterna av julen ut. Men redan i år ska allt fram igen. 😉

 

Stugbyn i Fidenäs


Vi såg stugbyn, som ligger nära väg 140, tidigt på morgonen när vi körde söderut. En bra start och avslutningsplats för att studera Sudret på djupet. Här har vi precis anlänt, flera timmar senare, till vårt nattlogi.

Givetvis fotade jag numret på vår hyrda stuga. Det tillhör rutinerna för mig. På tal om rutiner och gamla tider. Vad tycker du om allt nytt? Att boka på nätet är numera en vana och oftast smidigt. Däremot kan jag, som här, sakna en reception. En samlingspunkt där det finns broschyrer och något enkelt att äta eller dricka. En människa att prata med som kan ge personliga tips om utflykter o.s.v.

Det var lätt att hitta rätt parkering. Sedan skulle det finnas en ”dosa” vid förrådet med nyckeln. Vid vår stuga var det inte så. Den lilla plastdosan satt vid vår entrédörr istället. Där fanns ett kodlås där en kombination skulle vridas rätt och vips öppnades den så att vi fick tag på vår nyckel.

Vår altan utnyttjade vi flitigt när vi kom hem från härliga tripper. Vad synd att jag inte tänkte på att lägga ner sex bouleklot i bilen. Eller åtminstone tvärtom. 😉 Inte varje dag en bana finns precis utanför bostaden. Såg ingen spela. En mycket KUL aktivitet, för både ung och gammal, som kan ge många glada skratt och minnen.

Utsikten mot Burgsviken. Eftersom vi bodde i en stuga på Fårö tidigare i vår var det lätt att jämföra. Denna var betydligt fräschare och nyare. Finare utsikt.

Vi avrundade kvällarna med en promenad. Solnedgångsfotona får du se och förhoppningsvis njuta av i ett annat inlägg.

Egentligen var det en 4-bäddsstuga. Skönt med egen ”kuppe” så att man slapp känna sig instängd.

Sudersand


Redan i slutet av femtiotalet började kommunen bygga stugbyn som växt enormt under dessa år. Nu finns det mängder av alternativ när det gäller boende. Allt från lillstugor till vandrarhem, parhus och hotell. Den vidsträckta stranden är berömd sedan åtskilliga år. När Bergmanfilmerna Skammen och Scener ur ett äktenskap spelades in bodde flera från filmteamet här. Då fanns det endast torrdass. Liv Ullman uppskattade detta och lär ha sagt: ”Det blåser och havet brusar och det är mörkt. Där sitter man som på en tron och upplever detta fantastiska med vind och vatten.”

Ser mer ut som ett njutbart ”grönbygge” än svartbygge.

Du har i kategorin Sova borta sett oss bo på lyxhotell vid havet och välkänt hotell innanför den berömda ringmuren. Nu valde vi en familjestuga för fyra personer. Orsaken var att ”tvåan” var upptagen första natten och då kunde vi lika gärna bo kvar.

Eftersom vi bara var två var valet enkelt. Men nyfiken som jag är ville jag gärna se hur det såg ut där på loftet. Men jag lovade att inte gå in. För vi ville inte städa där också.

Möjlighet att ”putta ihop” sängarna. Säkert bättre utsikt genom fönstret. Men vad är det mot toalett, dusch, platt-TV, kök, bättre möbler och öppen spis.

Det finns massor att göra på området. Både när det gäller att spisa, röra på sig och njuta av annat. Självklart var mycket fortfarande inte igång. Högsäsongen har inte börjat. Men Ebbas Mat & Kaffe är öppet hela året.

Här välkomnade kocken oss. 😉

Det var en god paj och färggrant på fatet.

Sötsaker även på golvet, på uteplatsen. ❤

Betydligt trevligare att titta ut än om någon okänd skulle titta in sent på kvällen.
Nu var vi redo för en tidig kvällsutflykt. Med hade jag både mössa och vantar. Mörkret hade kommit tidigt och regnet hängde i luften.

Frågan var riktningen för trippen. Vad hade du valt? Vad nära det är till huvudstaden. Mindre än 24 mil. Första kvällsstoppet låg väldigt nära vår familjestuga.

Första gången

Äntligen var det dags för min premiärnatt innanför murarna. Festligt att vi precis sett ett avsnitt av Maria Wern, där det i inledningen visades de två hotell som vi bott på senaste gångerna på Gotland. Ännu häftigare var det när rumsnummer 206 dök upp i bild. Jag var tvungen att gå till mitt förra ”Sova borta-inlägg” för att konstatera att vi då hade rum 210.

Strand Hotell som numera ingår i en välkänd hotellkedja ligger på Strandgatan och har inhyst många kändisar genom åren.

Vad spännande det var att hitta till rätt hotellrum. Här passerade vi det stora biblioteket. Vi åkte två olika hissar och traskade runt i flera smala korridorer.

Tur att vi hann innan hästen bestämt stängde dörren. 😉

På flera ställen fanns mysiga vrår.

En stilig kvinna. En kändis? Tidigare ägare till hotellet?

Hela tiden gällde det att titta efter skyltar och pilar. Till slut nådde vi rum xxx och möttes av gulliga Ullis. ❤

Med tanke på att det regnade på morgonen och sedan snöade i flera timmar var det en bonus att se solen på husfasaderna.

Efter en hemlig hotellmiddag…

…tog jag detta kort på den lilla balkongen på vårt hotellrum. Nu var vi redo för en kvällspromenad.

Här fick vi bekräftat att vi hade gått över gränden och kommit till en annan hotellbyggnad, där vårt rum låg. (den suddiga bilden under)

Det finns många lockande butiker och museum att besöka i vår nya hemstad.

Lite lurigt (och slarvigt) att vandra omkring utan reflexer. Rätt som det var dök det upp en bil när jag stod mitt i en gata och fotade. Därför slutade jag plåta under resten av promenixen i de mysiga gränderna. För jag ville gärna öppna paketen på hotellrummet nästa morgon och inte på en sal på sjukhuset.
 Men en sista utomhusbild fick det bli innan vi kom in i värmen igen.
Nu var det den viktiga frågan. Bedtime eller …

Givetvis blev det först bubbel.

Vid femtiden på morgonen blev det paketöppnande och sedan flera mobilsamtal under dagen och kvällen.
Helt fantastiskt att komma ut till sol och blå himmel efter hotellfrukosten. Vi hade inte bråttom från hotellet. Istället gick vi på promenad och njöt av underbara Visby. ❤
När blodsockret senare började sjunka/pil neråt, gled vi in på ett av våra favoritfik som ska presenteras senare på bloggen.
Så här skulle vi kunna tänka oss att ha det alltid. Men jag vill inte fylla år varje dag. Det räcker gott med 26+ 😉 jag önskar dig läsare en fin helg.

Utomlandskänsla på hemmaplan


Veckan innan hade vi varit iväg med flyg till Skåne och upplevt tre riktigt varma oktoberdagar.
Nu ville vi fira bröllopsdagen på ön Gotland. Det låter kanske naivt för den som inte prövat själv. Bo på hotell i sin egen hemstad. För oss räcker det faktiskt med att ställa in väskorna på hotellrummet och sedan gå ut hand i hand … det blir en helt annan känsla. Där vi upplever det hemvana i en ny dimension. Precis som om vi var på semester på en ”ny ort”.

Sist vi kände det så var på Continental i Ystad. Då körde Jennifer ner oss med familjens bil och släppte av oss precis utanför det anrika hotellet. (Hon skulle ha ett 20-års party hemma i vår bostad)
Denna fredagseftermiddag rullade vi iväg mot havet och fortsatte några hundra meter längre väster ut på S:t Göransgatan. Passerade först Visby lasarett och nederkanten på naturreservatet Galgberget.

Det händer att jag tar kort på rumsrummet. Det ”lustiga” har jag haft nytta av vid några tillfällen. När vi haft ”den perfekta utsikten” och där vi gärna återkommit till samma rum. Nu tänkte jag på Getterön utanför Varberg. Rum nummer 12. Fönster åt tre håll. Precis intill havet som några gånger bjöd på en solnedgång av klass, när vi kom på fint besök.

Skönt med sittplatser med utsikt. Samtidigt kan det bli ”sittsår” om man sitter där för länge. Tänker på stunden när det aldrig kom någon och låste upp dörren till frukosten klockan sju. Vi såg mannen långt därinne, som ställde fram saker på borden och tände ljus.
Det kom aldrig några andra otåliga, hungriga gäster, som vi hoppades på. Det blev nästan en sport för oss att se hur länge … efter 40 minuter knackade jag på glasdörren. När den icke svensktalande mannen drog resultatlöst i handtaget insåg han, att han glömt att låsa upp ovanför dörren. Han bad aldrig om ursäkt. Men frukosten var godkänd. Vi njöt av egen lokal.

Ingen av oss var sugna på ett dopp. Varken i poolen eller i havet.

Solen värmde fortfarande i den kyliga vinden under första strandpromenaden på eftermiddagen.

Även fåglar kan bli osams. Jag förstår inte fågelspråket och vet inte vad det rörde sig om. Men jag skulle kunna hitta på något skäl. 😉

Det är fin sträcka att röra sig på. Både mot Snäckhållet och inåt mot staden. Antingen på den asfalterade ytan eller på någon av de slingrande strandstigarna.

Så fick vi vår mysstund med en solnedgång vid andra promenaden. ❤
Kallt dock om de ”vantfria” kamerafingrarna.
Det kommer fler foton om det i en ny kategori – senare på denna blogg.

Nästa morgon var det första gången som jag körde bil in bakom muren. En taxichaufför tutade elakt och såg arg ut, när jag fick motorstopp innan Rackarbacken. 😦 Han lyckades inte förstöra stunden vid den vackra morgonutsikten. Där på klinten hade vi tur som fick den enda lediga p-platsen.

Nästa gång vi ska sova borta blir det första gången som JAG bor innanför muren. Solveig har försprång i den låtsastävlingen. Hon hann med några två turer till Visby i samband med anställningsintervju och visningar av arbetsplatser & bostäder och annat under senvåren 2018.

Målet totalt med sova borta är att bo en natt, på olika delar av Gotland och Fårö, för att ha fler möjligheter. Ex. uppleva soluppgångar som jag inte gjort speciellt många gånger i livet. Det gäller naturligtvis att ha tur med vädret.

Personliga tankar från ett vintrigt Visby.