Luktgräsfjäril

Ett möte mellan en luktgräsfjäril och en åkervädd.

Från slutet av juni till mitten av augusti är det inte så svårt att stöta på luktgräsfjärilar. De är en av våra vanligaste fjärilar på sommaren.

Förutom på Gotland är den vanlig i södra och mellersta Sverige. Liksom nästan hela Östersjökusten.
Honan lägger äggen utspridda på gräsblad och strån.

Pärlemorfjärilar

Vi skulle göra en lite kortare utflykt häromdagen. ”Kan vi inte åka till den där parkeringsplatsen som vi kört förbi några gånger när vi kört norrut?” frågade jag Bosse.
Han var med på noterna direkt och vi drog iväg. Det var lite längre än vi mindes, men till sist kom vi rätt.
En liten stig rakt in i skogen såg spännande ut. Fast ibland tror man fel. Visst var det skuggigt och skönt i skogen, men det var också allt. Och varje gång jag stannade med mitt macro så blev jag attackerad av mindre vänliga myror. Bosse undkom eftersom han inte stod stilla.
Vi vände efter en stund och när vi kom tillbaka till parkeringen upptäckte vi ett flertal fladdrande fjärilar. De tycktes vara extra förtjusta i tistlarna.

De flesta fjärilar jag träffat på sätter sig med hopslagna vingar och är inte alls lika tillmötesgående som de fjärilar, med helt utslagna vingar, som jag kan beundra exempelvis på Instagram.

För att fotografera fjärilar krävs tålamod och tid!

Det kan ju hända att fjärilen bestämmer sig för att slå ut sina vackra vingar.

Som du kan se i rubriken så har vi lyckats komma fram till att detta är en slags pärlemorfjäril. Nästa fråga är förstås vilken? Och, hur många olika arter finns det egentligen?
Min småkrypsbok säger 18, på nätet varierar uppgifterna (17-20).
På Jordbruksverkets sida läser jag att pärlemorfjärilarna fått sitt namn på grund av pärlemorskimrande, vita fläckar som de flesta har på undersidan av bakvingarna.
Kanske är det dessa fläckar som fjärilarna egentligen ville visat upp för mig? Tyvärr var jag dum nog att inte fotografera några hopslagna vingar från sidan.
Jordbruksverket informerar även om att artbestämning av pärlemorfjärilar är en utmaning för nybörjaren eftersom utseendet skiljer sig ganska lite mellan de 17 arterna. Efter att ha jämfört med bilder på olika sidor kom jag fram till att de har alldeles rätt. Skogspärlemorfjäril? Ängspärlemorfjäril?

Längs stigen hade jag tagit bild på en pärlemorfjäril som, vid närmare granskning av bilderna, visade sig ha ett annat mönster längs kanterna av vingarna. Påminner om bilder av silverstreckad pärlemorfjäril. Men det får vara osagt om det verkligen är en sådan.
Vad har jag lärt mig? Jo, nästa gång ska jag börja med att fotografera de hopslagna vingarna.

Blåvingar

Det finns tjugoen olika arter av blåvingar. Vanligast är att hanarnas vingar är blå och honornas bruna. Men det finns alltid undantag. Ibland är båda könen bruna.
Detta är en Puktörneblåvinge. Dess vingspann är mellan 23-35 mm. Flygtiden är från mitten av juni till mitten av augusti. Arten finns i hela Norden. Den är en av få dagfjärilsarter som är bofasta på Gotska Sandön.

Egentligen höll Solveig på att leta efter orkidén flugblomster i ett kärr i ett änge. Jag befann mig intill på en kletig grusväg med min kamera. Det var då hon utbrast. ”Ge mig din kamera snabbt.” Hon hade inte tid att ställa upp något stativ m.m.

Vad förvånade vi blev båda två. Många gånger när vi försökt ta kort på fjärilar brukar de lyfta, innan vi ens riktat kameralinsen mot dem. Nu kunde Solveig både ta kort och förflytta sig närmare och närmare.