Sigsarve strand

Jag hade länge längtat efter att få komma till Sigsarve fiskeläge, när det antingen var full blom på blåeld eller en magisk solnedgång var på gång. Nu stod vi där istället och såg ner mot den kultförklarade platsen, som låg inbäddad under en himmel som skvallrade om ett annalkande ösregn.

Från höjden zoomade vi in och funderade på hur hal stigen ner var efter allt regn på natten.

Vi halkade till några gånger men färden ner gick bra.

Havet har nött bort den yttersta delen av klinten så det bildats en bred klapperstrand nedanför de branta klipporna. Det här måste vara en av Sveriges mest orörda stränder. Så långt ifrån Tofta strand det går att komma en sommarhet gotlandseftermiddag i juli. Året då Gotland slagit nytt besöksrekord. Förra veckan var här 76 300 besökare.

Det är lätt att tro att det är en lugn och skyddad plats. Men stranden ligger helt öppen för västliga och nordvästliga vindar. Därför byggdes fiskebodarna för att Sigsarvebönderna som lagt ut nät skulle kunna stanna kvar och bevaka läget. Om vädret skiftade karaktär skulle de snabbt kunna ta upp näten.

När jag stod där vid strandkanten försökte jag tänka mig in i hur det var förr. Plötsligt tyckte jag det rådande vädret som vi hade, passade utmärkt in tillsammans med mina historiska tankegångar. Där fanns inte plats för blåeld och solnedgång. Istället var det fisk på bordet som gällde.

Hall-Hangvar naturreservat har så många godbitar. Nu hade vi tagit oss upp för branten och befann oss strax intill där vi slutade, när vi vandrat från Svarthäll. Nu skulle ”Den lilla blå” få bekänna färg igen. För den smala gropiga grusvägen ner & upp till kustvägen 149:an hade åtskilliga dramatiska inslag och var inte gjord för fordonmöten. Ösregnet kom som tur var någon timme senare.

Längst ut på Östergarnlandet…

… ligger Sysne fiskeläge med en välbyggd hamn från mitten av 1950-talet.

Ett tjugotal bodar, som är uppförda mellan 1930 och 1960-talen, ligger tjusigt på rad med kortsidorna mot vattnet.

Det är kul att ibland leka med var fokus på objektivet ska läggas.

Svårt att låta bli att ta med en speciell detalj som sticker ut.

6 st yrkesfiskare och ett tiotal husbehovsfiskare var verksamma här i början av 1970-talet.

I en av bodarna finns ett litet museum med fiskredskap.

Nu var det dags för oss att cykla ut på Sysneudd och njuta av det glittrande havet.

Ahr

Vi hade gott om tid kvar tills vi skulle checka in till vår hyrda stuga. När vi i solskenet körde ner till Fiskeläget Ahr och parkerade, blev det som balsam för själen att stiga ur bilen. Vilken idyll. ❤

Genom öppningen såg vi den låga Falholmen, strax utanför den väl skyddade fiskehamnen.

Den gula fetknoppen blev som en extra sol på marken.

I slutet av 1600-talet var Ahr ett av Gotlands största fiskeläge. Nu är de moderna bodarna privatägda och hamnen förvaltas av Ahrs fiskeriförening.

Båt i vatten & Båt i vila på land.

Det fanns en möjlighet att köra lite till höger om fiskeläget och nå ner till en vidunderlig utsikt ut mot Östersjön. Där stod X antal husbilar parkerade. Sämre ställen finns att sova på.

Jag avslutar med att berätta att det i Ahr finns en forskningsstation som tillhör Högskolan på Gotland. Här följer man fiskbeståndens situation i Östersjön. Vi körde förbi den när vi rullade vidare mot Fårösund.



Hallshuk fiskeläge

På Gotlands nordligaste udde ligger Hallshuk Fiskeläge. Platsen ingår i det stora naturreservatet Hall-Hangvar.

Detta har under flera år varit en av Gotlands mest lönsamma fiskeplatser. Trots att det saknade en naturlig hamn och stenpiren inte byggdes förrän 1927.

Till platsen kom fiskare från hela Gotland, men även fiskare från Stockholms skärgård och Baltikum.

Undra när boden med skylten Museum är öppen?

Under långa perioder på 1600-, 1700-, och 1800-talen fanns det här gott om strömming, torsk och flundra. Till och med lax gick det att få upp på 1900-talet.

Tyvärr finns inte alla de gamla bodarna kvar. Jag läste att på 1940-talet bodde det ungefär 75 personer fast här och de flesta sysslade med fiske. För tre år sedan bodde här 10 personer året runt. 2021? Jag vågade inte ringa på husen med min kulram under armen. Det var trots allt en tidig söndagsmorgon och ”alla” tycker inte allt är KUL. 😉

När vi var här för några veckor sedan var det soligt, varmt, stillsamt och behagligt. Vi valde denna morgon att inte köra upp till den ca 25 meter höga klinten. Men vi har varit där två gånger förr. Första gången 2009 under en familjesemester. Avslutningsbilden är från det tillfället.

Då förklarade vi säkert för våra badsugna töser att vi absolut inte ville att de skulle bada vid stranden. Visserligen sträcker sig en grund kalstenshäll på havsbotten hundra meter ut från stranden. Men utanför den blir det bråddjupt och får underströmmarna tag i badaren …

Mittemellan…

… fågelskyddsområden befann vi oss en lugn majkväll.

Klase fiskeläge är namnet. Ett fiskeläge som är ”relativt nytt”. Troligen från 1930-talet.

En båt i vila och en som är redo för nya äventyr.

Här var ett sådant tillfälle då jag önskade att vi var experter på fågelläten och fågelarter.

Det hände något mycket speciellt här 18 augusti 1943.
RAF-piloten Richard Todd-White hade i uppdrag att bomba en forskningsanläggning vid Peenemünde, där man tog fram V1 och V2-raketer. Tyvärr blev hans plan nedskjutet av tyskarna. Planet ”landade” vid Klase fiskeläge.

På minnesmärket i Sproge kyrka går att läsa följande:
In memory of
Squadron leader R.N. Todd-White, R.A.F.
Who died in action 18th augusti 1943
and was recovered from sea and
originally buried in the churchyard here
by the good people of Sproge.

Beloved husband of ”Pixie” and father of Wendy.

Jag är en gäst och en främling.”

Litet gårdsfiskeläge vid Petesvik

Ett spontanbesök, när möjligheten dök upp och det fanns en liten yta att trycka in bilen, en bit från den gropiga grusvägen.

Egentligen var vi på väg till de två våtmarkerna Sävvät och Krakvät. Namnet lät som två kusiner som håller ihop i vått och torrt.

Två äldre välbevarade bulbodar från 1800-talet. 1973 fanns det sex stycken bodar längs viken där det fortfarande bedrevs fiske, utan tillgång till hamn.

En trött gammal båt i vila som antagligen levt ett spännande båtliv.

Jag ”fångade in” en större fågel som var på väg västerut mot …

… ön Midårdern. Det där kan inte vara en fiskebod. ”Jag köper vingar för pengarna” 🙂

Sveriges största vindkraftspark

Vi körde ner mot Nisseviken och vek vänster på en ”sommarstugväg”. När grusvägen tog slut var det inte svårt att välja höger – ner mot havet. Målet var att fika vid ett av Gotlands nästan 200 fiskelägen.

Numera heter fiskeläget Grundården. Men i äldre folkmunnar kallas det för Grunnar, Västergrunn och Grundårdi.

Det finns en lång pir som förvaltas av den ideella föreningen Grundeårdens hamnförening. Jag läste att det är viktigt att hålla enslinjen och att gå nära pirnocken för det finns ett grund i pirens förlängning. Det där var ”grekiska” för mig som kom med bil. 🙂
På medeltiden jagade man säl på Näsudden.

Vilken flax vi hade. Det såg ut att dra ihop sig till ösregn. Istället kom solen på ett lagom långt besök och vi hann fika och njuta vid ett bord. Solveig hann dessutom ”macra” Sankt Pers Nycklar.

Hela Näsudden är ett flackt och öppet landskap som på hösten drar till sig mängder av flyttfåglar. Perfekt plats för att bygga upp en vindkraftspark. Kanske inte så snyggt för ögat. Men bra för framtiden.
Här har jag zoomat in en ensam fiskestuga. Det kan röra sig om Bodudd som endast har en strandbod.

Hus fiskeläge

Som du ser har jag inte lämnat veckans tema HUS. Hus fiskeläge är ett vackert och fridfullt ställe, öster om Ronehamns lanthamn på sydöstra Gotland.

Det är numera blandade bodar. Den äldsta boden Löisarboden byggdes 1870. 8 bodar är stenbodar. 6 av dem har flistak. Resten är moderna träbodar med plåttak.

Troligtvis har det fiskats här så länge som det funnits människor. Men det finns tre tidpunkter som sticker ut i Hus historia:
1884 byggdes hamnen och fick sin nuvarande utformning. Då sattes de båda lysastängerna (fiskefyrar) upp och de båda vågbrytarna och länningsvastarna kom på plats.
På 1940-talet byggdes en ny fin fiskehamn i Ronehamn. Eftersom Hushamnen blivit för grund övergavs den av yrkesfiskarna. Både hamnen och fiskeläget började förfalla. Andra världskriget var en stor orsak till det.
I början av 1950-talet vändes vinden. På initiativ av landsfiskal Oswald Nordbeck återuppstod Hamnrätten. Därmed räddades Hus fiskeläge från fortsatt förfall.

Du kanske undrar varför det ligger runda stora stenar på taket. De ligger där för att hålla nockflisarna på plats. För det är inte varje dag som det är lika lugnt och härligt väder, som när vi var där en tidig sommarmorgon.

Den uppmärksamma känner säkert igen ”spegelbåten” som jag hade med i ”Kryssa på Gotlanduppochner” i november. Där ni hade tre alternativ och skulle försöka gissa på rätt fiskeläge.

På tal om andra världskriget. I en av bodarna finns ett militärt fort som döljs i en av bodarna. Kanonfortet är från 1940-talet.

Hamnrätten äger 3 bodar. Övriga 27 bodar är i privat ägo. Ägarna är medlemmar i Hus Hamnrätt.

Det finns så många pärlor på den östra sidan. Fortfarande har vi många kvar att upptäcka. Jag ägnar nästan varje dag några timmar åt att läsa på och planera inför framtiden. Älskar sysslan. Samtidigt tar jag inget för givet om kommande dagar. Egentligen borde jag vara tacksam för varje dag som jag fått till skänks. Episoderna som jag skrivit om i de två kåseriböckerna är långt ifrån allt. Mina skyddsänglar har haft fullt upp fler gånger. Hm. Jag har ibland dåligt samvete för att jag inte tackat dem tillräckligt. ❤

Det har dröjt ett tag

Det dröjde till inlägg nummer 33 i kategorin Fiskelägen, innan platsen som ligger allra närmast vår bostad fick visa upp sig. Största orsaken är att jag hade tänkt krydda med rejält med snö på några foton.

Och ska hela sanningen ”upp ur havet” var det länge sedan det låg ett klassiskt gammalt fiskeläge här. I början av 90-talet byggdes ett 40-tal bodar för Flundrevikens båtklubb vid småbåtshamnen norr om Visby.

En lång bodlänga på rad.

Bakom denna länga finns Snäckviken och Korpklint. Åtskilliga gånger har vi kört eller gått i trakterna. Ibland när vi varit på väg till en promenad i ett änge eller ut till området runt ”låtsasrauken”. Andra gånger när jag älskat att på hemvägen från norra Gotland köra av från ”stora vägen” och glida omkring nära havet, sista biten in mot Medeltidsmuren. Jag behöver min dos hav – året om, i alla väder och helst med rätt kläder. 😉

Inget dumt läge för att njuta av solnedgångar. ❤

Fyra detaljbilder.

Jag gissar på att detta är klubbstugan som går att hyra för olika aktiviteter. Eller så är jag ute och reser på djupt vatten och får det svettigt i bastun. 😉 Solveig var inne på att det kunde vara en bastu.

Garbarns länning

Vi har besökt väldigt många nya ställen på Gotland under 2020.

Här hade vi några fina dagar vid Kappelhamnsviken på norra öjn.

Även små fiskelägen får ta plats på bloggen gotlanduppochner.


Härifrån hade vi klar utsikt över till andra sidan viken. Vi uppskattar att det finns kvar många vita fläckar. Många spännande stopp ligger framför oss. Helst tidigt på dygnet.

Nu är den stora frågan om vi ska försöka hyra denna båt eller…

… hoppas att båtpusslet är ledigt till vår ”spikade” vecka? 😉

Från andra hållet ser Garbarns länning ut så här. Länning är ett gammalt ord för förtöjning och uppdragsplats för båtar.
När jag gick ner till vattnet satte min fantasi igång. Först tänkte jag på hemska saker. Sedan gled tankarna över till Gunnel Mobergs tema grönt, på sin kalender i år.

Kan Gunnel vara inblandad till och med… ? 🙂

Tre bilder från samma plats. Vi längtar efter nästa säsong. ❤
Inte en enda soltimme har Gotland haft i december – än så länge. Imorgon lyser dock Lucia upp.