Lunderhageviken

Några stenkast från Bläse och Stenkusten stannade vi till vid Lunderhageviken.

Jag upplevde det som om Stenkusten redan presenterat sig för oss. Visat hos vackra, hårda smakprov via massage på alla osynliga triggerpunkter under fötterna.

Fiskebodarna ligger utspridda i Vallesviken, som ligger i större Kappelshamnsviken.
Det går inte komma så mycket längre norr ut på Gotland. Endast en dryg mil återstår av landytan. Det var den sträckan som vi precis hade avverkat på två hjul. Gotland har väldigt många rätter att bjuda på. Här finns något för alla.

Inga större problem för ägaren att förklara för nya vänner vilken bod som de ska träffas vid. Jag syftar inte på fågelholken.

Till vänster ser du möjligheten att kliva upp och ner i Grodde naturreservat.

Nu väntar vi in senvåren och chansen att få besöka fler fiskelägen på Gotland och förhoppningsvis några till på Fårö. Innan dess blir det andra ställen i mer lä. Årets första blåsippa har vi redan sett på insta. Skönt när det går mot ljusare tider. Syftar såklart på väder.

Min tanke med sepia

Djupvik (Znogge)

De tio utvalda denna gång blev fiskeläge i sepia. Jag ville se om mina djupare och mörkare tankar om tiden förr i gotländska fiskelägen gick att få fram med modern teknik. När vi åker runt på ön blir det oftast att vi väljer fint väder. Då tar romantik, glädje och nutid gärna över. Ändå försöker jag på plats ägna en stund åt medmänskliga tankar om barn som miste sin far, kvinnor som blev änkor, redskap som gick förlorade… all oro när vädret slog om till farligt läge. Vilka tankar rörde sig hos människorna som var kvar på ön? Det fanns givetvis hela tiden sysslor som måste göras. Vilket också är en god terapi.

Helgumannen på Fårö (Znogge)

Själsö

Vändburg

Kovik (Znogge)

Tomtbod (Znogge)

Sigsarve (Znogge)

Sjaustru (Znogge)

Baju (Znogge)

Grynge (Znogge)

Fotnot:
Alla tio fiskelägen har visats upp på gotlanduppochner och finns i kategorin FISKELÄGEN.
Om du hinner före mig att gissa på rätt namn så skriver jag ditt förnamn/alias i parentesen.
Tjusigt gjort Znogge. 🙂

Första fotot i färg. Kanske mer lockande med det blå både i för- och bakgrunden.

Svajde fiskeläge

På Gotlands östra sida ligger Alskog socken. Svajde fiskeläge är socknens enda fiskeläge.

Förr var det bönderna och deltidsfiskare som höll till här. Numera är det en hamn för fritidsfiske som gäller.

Temperaturen i havet är ofta bland de varmaste på Gotland på grund av fiskelägets placering längst in i den grunda Lausviken. Ett gammalt talesätt lyder så här: Svajde är en bra hamn, men den ligger alldeles för långt ifrån sjön.”

Det verkar vara en aktiv förening i lägret med olika aktiviteter. Främst givetvis på sommaren.

Jag hoppade in i bilen och krypkörde efter Solveig som fått en ”novembertävlingsuppgift” av mig.

Ni som var med i ABC i år minns kanske fråga 24 och dess bild. Facit den kvällen var inte Buttle eller Gurfiles.

Bovikens fiskeläge

När vi tog oss ner till stranden i vackra Hideviken hade vi två promenadmål. Förra gången visade gotlanduppochner raukfältet, som vi fick klättra upp till. Men först…

… passerade vi moderna Bovikens fiskeläge och…

… hamnen. Ser du kaptenen på skutan Buster? 😉

Bodarna ligger i två rader ovanför hamnen med tallskog bakom. Röda Granebo blev en favorit.

Undra vad det här är för någonting? Tankarna går till mörka, otäcka saker.

Vi gick förbi fiskeläget två gånger. Andra gången var efter vi varit uppe och hälsat på raukarna och beskådat den fina utsikten över bukten och nejderna.
Det har hänt flera gånger att jag fått frågan om hur många fiskelägen det finns på Gotland.
Jag har svävat på svaret och berättat att jag kommit över olika antal, i skrivande form. Lättast är det att slå fast vid att det gjordes en stor inventering på öjn, som sedan redovisades 1973. Då var det exakt 200 stycken. Väldigt många prickar på kartan längs Gotlands kuster. På bloggen är Bovikens fiskeläge nummer 65. I verkligheten har vi sett fler. Ibland rör det sig bara om några enstaka bodar. Ofta finns det heller ingen namnskylt.

Promenaden runt Kapellet

Vid två tillfällen har jag suttit och fikat vid polkagrisfyren i När och studerat omgivningarna. När jag zoomat in har jag sett en bit av ett fiskeläge på andra sidan viken. Aha! Tänkte mina två hjärnceller och höll ett tidigt möte.

Jag chansade på att köra en smal slingrande grusväg och nådde fram till det natursköna fiskeläget Kapellet.

En dörr öppnades och en man klev ut. Jag passade på att fråga om kossorna var instängda och om det gick bra att fortsätta vidare på vägen, så vi kunde nå socknen När och slapp köra tillbaka. Det gjorde det.
Först skulle vi njuta av att promenera runt Kapellet som ska vara ett av de bäst bevarade fiskelägena på Gotland.

Ett problem med våra tidiga mornar är att skuggan kan gäcka oss och framför allt ta över och börja spela huvudrollen i våra stillfilmer. Det är samma sak med tidiga besök i Botaniska Trädgården och Almedalen.

Kapellet skiljer sig från många andra fiskelägen genom att de flesta bodarna är ihopbyggda i en lång länga.

Här har vi kommit fram till norra delen av fiskeläget. Någonstans strax norr om bodarna låg en gång i tiden ett litet kapell – därav namnet Kapellet.

Kapellet ska ha anor från 1700-talet. Det finns otroligt många fiskelägen kvar på Gotland. Ibland finns bara ett par stycken, till och med bara en bod kvar i ett fiskeläge.
Fiskelägena är inbördes både lika och olika. Men någonstans läste jag att oftast finns de med träbodar på västra och norra Gotland. Medans stenbodar är vanligast på östra och södra ön. Ingen regel utan undantag. Mina favoriter är oftast stenbodar. Sedan är läget också viktigt. Detta är fiskeläge nummer 64 som vi lägger in på gotlanduppochner. Jag är mycket förtjust i denna kategori. ❤

Mosebod och Herrbodi

Svårt att förstå att Stora Karlsö en gång i tiden var Gotlands största fiskeläge. Under 1830-talet fanns på Stora Karlsö ett 80-tal fiskebodar och bodde ungefär 300 personer på den lilla ön. De allra flesta av dem var män. Numera finns det bara kvar två bodar. Här ser du stenboden Mosebod som ligger i hamnområdets östra del.

Stora Karlsö ägdes av gotländska bönder och marken var uppdelad i beteslotter. För varje beteslott kunde bonden ha ett visst antal får på bete. Endast de som hade beteslotter hade tillåtelse att jaga på den lilla ön. Men fisket var fritt så många kustbor sökte sig hit. Inte konstigt alls eftersom ”alla” kände till att Karlsöarna alltid varit fiskrika. Det fiskades strömming och flundra med nät och pilkades torsk. Det gynnsamma läget och för att vinna timmars slit med att ro gjorde att alla de här små övernattningsbodarna kom till. Då var de ju nästan på plats för sina arbetsuppgifter.

Här ser du andra resterande fiskeboden, som bär namnet Herrbodi, och ligger väster om restaurangen. Undra om de snabbt bytte skylten till Dambodi när de hade fint besök?

Under lördagskvällar och söndagar var fiskarna lediga. De kunde de ägna sig åt varpakastning och andra sociala aktiviteter. En del rykten talar annars om sjöslag när spriten flödade som värst. Anekdoter har spridits med vinden.

Men till rättvisan hör saken att fiskeläget hade egna ordningsregler och en egen hamnrätt och domare- hamnfogden. Den som bröt mot hamnrätten riskerade att bli satt på ”staini”. Vad som syftades på var ute på Aurbacken, en klippa utanför Norderhamn. Med tanke på att få kunde simma och det var ungefär 500 meter till säker mark kanske de både hann ångra sig, nyktra till, bli en aning rädda m.m. Till slut blev de hämtade.

Så här såg det ut en gång i tiden. I slutet av 1800-talet minskade fisket och bodarna plockades ner eller stod kvar och förföll. Det finns två stora orsaker till förändringen. Jordbruket på Gotland utvecklades. Det fanns på hemmaplan sysslor året runt. Dessutom blev det vanligare med motorer på fiskebåtarna. Plötsligt tog det inte så lång tid att ta sig till Stora Karlsö. De kunde åka hem igen innan det blev mörkt.

Jauvika

På Fårö känner många till det berömda fiskeläget Helgumannen. Färre känner till att det största fiskeläget på ön är genuina Jauvika i Lautervikens sydvästra hörn.

Enligt uppgifter från Region Gotland handlar det om 33 bodar. Precis som vid Helgumannen förekommer det inget permanent sommarboende. Till vackra Jauvika söker sig gärna Fåröbor året om. Det hade jag också gjort om jag bott på Fårö. För direkt blev platsen en favoritplats för mig. En oas för själen.

Under andra världskriget, när Sverige drabbades av matbrist, hade Jauvika sin storhetstid. Strömmingsfisket kom igång på riktigt och exporterades ut i landet till kurrande magar. Senare blev också laxen en mer uppskattad matfisk.
En annan verksamhet som förr varit lönsam i Jauvika är säljakt.

På 40-talet hade fiskeläget ett eget salteri. Min ”ovilda” chansning är att det rör sig om detta huset. Numera är lokalen en samlings- och festsal.

Det här ska vara en vindskyddad vik i Östersjön med sex bryggor. Jag räknade inte dem. Istället njöt jag av läget, atmosfären och det sköna sommarvädret. Nu när jag hittar hit kommer det förhoppningsvis att bli återbesök.

Det fick bli ett snabbt farväl. När jag tittade på mobilklockan insåg jag att möjligheten fanns att hinna med nästa färja. Vilken tur det är kraftig nerförsbacke på slutet… 😉

Charmigt fiskeläge på udden Saxriv

Vårt slutmål med cyklingen längs Stenkusten var att nå fram till udden Saxriv och beskåda det charmiga fiskeläget Graustäde, som på ”myndighetsspråk” heter Grostäde.

På strandvallen på Västervikens västra strand står träfiskebodarna strategiskt placerade.

Bodarna är byggda i stolpverksteknik under olika tidsepoker på 1900-talet.

Båtarna är också byggda i trä, varav en var en gotländsk tvåmänning.

En svanfamilj bröt mot ensligheten på den karga, steniga och vackra udden. På tal om fåglar. Egentligen är det fågelvägen väldigt nära till populära Blå lagunen. Vilken kontrast det är en dag i mitten av juli, i en jämförelse mellan de två platserna. En novemberdag jämnas det naturligtvis ut. Då sitter givetvis de flesta hemma och kurar och väntar spänt på nästa korsordsgåta och bildfråga i de två tävlingarna på gotlanduppochner. 😉

Den andra bilden är en favoritbild för oss. Det ser nästan ut som det är ett hus som är utbyggt åt olika håll.

I 1982:års kulturminnesprogram står det att Grostäde är en utpekad kulturhistoriskt särskilt värdefull fiskelägesmiljö. Jag kan skriva under på det. Vi fick gratis en inblick i fiskarnas hårda arbetsvillkor, samtidigt som vi kunde njuta av den estetiska upplevelsen i en mycket vacker och ovanlig trakt på öjn. Nöjda intog vi sadelläge och trampade tillbaka samma väg som vi kom ifrån.

Pusslet på plats

Det här motivet fick jag på ett pussel för två år sedan. Jag gillar Helgumannens fiskeläge på Fårö, Sveriges åttonde största ö.

Det är trevligt när saker blir av. Igår läste jag, av en slump, det första inlägget i kategorin FAVORITER I REPRIS. Där tog jag upp platser som jag ville besöka eller återkomma till. Vid läsningen insåg jag att vi redan hunnit med de flesta. En av mina önskningar var att ta med cyklarna till Fårö och göra ett ”rauksafari på två hjul” upp till det berömda fiskeläget. Kan det rent av röra sig om världens mest fotograferade fiskeläge? Säkert bland tio-i-topp.

Gistgarden fanns inte på plats när vi besökte Fårö i maj 2019. På en skylt bredvid går det att läsa följande: År 2020 återuppsattes gistgarden med medel skänkta till minne av Sverker Hagberg.
* En gistgard är ställningar där strömmingsgarnen hängdes på tork.

Det var betydligt blåare himmel vid detta andra besök. Vill du jämföra bilderna och läsa mer text om Helgumannens fiskeläge trycker du på den blå länken. https://gotlanduppochner.com/2019/06/12/helgumannen/

Sädesärlan väntar nog på att vi ska försvinna så att den kan mata sina ungar… .

Med både tacksamhet och en dos av vemod var det dags att trampa iväg igen…

Klasen

Klasen eller Klasens bodar, som det kallades förr, finns beläget på Kettelvikens norra strand, strax under den mäktiga åsen Husrygg.

Det blir inte skärpa till hundra procent, men möjligheten att zooma är ändå en lyx när tillfället ges. Vi gjorde några stopp på ”Vackra vägen” och njöt av utsikten åt olika väderstreck.

Det lilla fiskeläget etablerades sent, någon gång på 1940-talet när det började fiskas sik och annan fjällfisk.

Vid en inventering 1973 fanns här två stenbodar med flistak och två träbodar med faltak, samt en redskapsbod och ett torrdass. Tror en modernare uppföljning skulle komma fram till ett liknande resultat.

Ps. Morgondagens inlägg ska handla om en jätte. Sedan tycker jag det är dags för ett rauksafari på två hjul. Välkomna åter. 🙂