Bara vara i nuet


Pärlorna som vi besökte under vårt första år kommer vi inte att överge. Dessutom har vi inte tidigare varit i Mästerby änge under våren.

Det räcker att se grinden för att kropp & själ går in ett behagligt tillstånd. Med distans mot alla världsproblem.

När vi gick förbi husen såg jag årets första citronfjäril. Den återsåg vi senare. Tyvärr hade den inga planer på att snällt sätta sig ner någonstans i fem sekunder.

Vitsippa, blåsippa och svalört är attraktiva i småfamiljer.

I större grupper är de också mycket sevärda. De ger oss hopp.

Så mycket händer i vår natur när värmen återkommer. Bäst tycker jag det är när det inte blir högsommar direkt. Jag vill helst njuta i en behaglig takt.

För en stund lämnade vi blommorna, följde naturstigen och kom in i ”en ny värld”.

Fåglarna underhöll oss. Hela livet kändes så lätt och underbart.

Plötsligt fick jag se honom. Trärauken som jag döper till Mästerby änges skogsvakt. Givetvis är han modern och har med sig sonen på ryggen i sin egentillverkade bärsele.

Gubben på två ben gick med lätta vårsteg iväg med kaffekorgen mot ett bord vid det öppna området. En plats där vuxna ”leker krig” varje sommar. Mina tankar förträngde att Valdemar Atterdag och hans armé roade sig i Mästerby med att döda människor i ett relativt snabbt slag, innan de fortsatte mot centraluppgiften – krossa Visby. Istället ville jag vara behagligt kvar i nuet.

Inläggen i kategorin ”Favoriter i repris”:
1. Palissaderna
2. Allkvie änge
3. Brucebo naturreservat
4. Mästerby änge
5. ??? 😊

Händer inte ofta

Vi hade varit och slängt saker på återvinningen och passade på att tvätta bilen efteråt.
”Kör in där borta så kan jag hämta ett paket, när vi ändå är i krokarna.”
När jag satt på parkeringen och väntade började det dåna högt på biltaket. Så låter det aldrig när det ösregnar ens. Visade sig vara en hagelskur av rang. + 12.4 grader utomhus. Världen är lite upp och ner. Allt kan hända. När jag tittade mot väster såg himlen ljusare ut. Därför körde jag inte hem utan rattade vidare mot kustvägen.

I Brucebo naturreservat hade hagelskuren dragit vidare. Men blåsipporna var vackert blöta.

Även här hittade vi vita blåsippor.

Brucebo är ett av Gotlands mest variationsrika naturreservat. Länsstyrelsen skriver att om man vill uppleva Gotlands natur genom ett enda reservat är Brucebo ett bra val.

Utsikten i gläntan har jag visat förut. Därför är detta tredje inlägget i kategorin ”Favoriter i repris”. Längre fram på året lockar naturstigen på 2,5 km ner till källmyrarna med orkidéer. Därnere finns även små grottor.

Otroligt mycket kottar. Har det någon orsak eller verkan tro. De tycks inte ta hänsyn till den pågående pandemin.

Fiskeläget i Själsö. Ovanför hamnen hade vi planerat att fika denna vecka med några trevliga vänner. (För varje säsong öppnar nämligen Själsö bageri vid påsk). Men 2020 följer inga vanliga tider. Tur vi utsåg årets fik förra året. 😉 Istället tar vi med oss en egen fikakorg och åker ut till naturen och undviker folksamlingar inomhus.

Fotnot: Bilderna är tagna med mobil och inte redigerade. Var rädd om dig och dina medmänniskor.

Allkvie änge – ängsbruk

Solen lyste inbjudande från himlen. Vi fyllde fikakorgen och hade en förhoppning om något vitt, när vi åkte iväg till årets första änge. Jag syftade inte på snö.

Lustigt att det var här vi befann oss sista gången som vi la in ett blogginlägg om änge 2019.

Intressant att jämföra samma vrå av världen. Början av april mot början av september. Här är länken till inlägget om du är extra nyfiken på fler foton. 😉
https://gotlanduppochner.com/2019/09/04/allkvie-ange/

Även denna helg fick vi njuta av blåsippor. Inte i samma mängd som på Klinteberget och i Brucebo naturreservat veckan innan. Men till skillnad från de två nämnda platsernas höjdnivåer var det plant att vandra här.

Istället var det sankt och vi sjönk lätt ner i marken här och var. På andra skulle det behövts stövlar, eller liten roddbåt. 😉

Naturens egna konstverk. I detta änge finns annars ett ovanligt stort antal hotade lavar och svampar.

Solveig såg idag ett foto på utslagna gullvivor på vackra Österlen. Själv såg jag vackra snöfoton hos Insta-vänner. Vårt land är ”långstort”.

Tänk om jag hade den energin. Jag tror inte myror har tid att tänka på problem av något slag. Allt från bostadsbidrag, bygglov till smittorisker ilar de blixtsnabbt ifrån. Kanske inte eremitmyran, som antagligen får myror i byxan av allt närgående kontaktsökande. 😉 Nu hoppade mina minnen till när jag lirade gitarr till en låt med en myra och ett farligt tuggummi. Hur många verser var det?

Det var för denna vita blomma som vi valde Allkvie änge. Jag hade läst om en tidigare landshövding, som hade den vita mattan av vitsippor i AÄ som ett av sina favoritställen på Gotland. Men hon nämnde faktiskt den femte månaden på året. Bra skäl för oss att ta en avstickare hit om ett par veckor.

Då är såklart de välväxta ekarna grönklädda. Men denna tidiga aprillördag njöt vi istället av fågelsång. Frisk luft. Vårsol. Nästan vindstilla i änget. Gott kaffe och ätbart som alltid smakar bäst utomhus.
På hemvägen stannade vi till vid ett naturreservat och smidde planer för framtiden. En framtid som vi ber om att få vara med om. Där äldre vänner ingår. Var och en på sitt håll.

 

En ny kategori om skåpmat

Denna nya kategori (Favoriter i repris) bestämde jag mig för INNAN jag startade med gotlanduppochner. Men det hade sett märkligt ut om den kom först. 😉

Förra året var vi i Palissaderna första sommartidsdagen, precis som denna gång. Då var det grått och kyligt. Fem dagar senare var vi tillbaka i sol och kortärmad-premiär 2019. https://gotlanduppochner.com/2019/04/06/hav-moter-hav/

I söndags frös vi rejält i den kyliga vinden och hade dessutom träningsvärk efter den underbara fikakorgsutflykten till Klinteberget dagen innan.

Backen upp skulle besegras. Jag fick faktiskt ihop 15 228 steg i söndags.

Palissaderna ligger precis ovanför färjeläget. Vi hoppas att Covid-19 inte ska åka skytteltrafik till vår utsatta ö, till påskhelgen. Själva är vi ledsna för att vi inte kommer att få inplanerat besök. 😦 Nu handlar det om att tänka med hjärnan och hjärtat. ❤
Inte prioritera sitt eget nöje. Naturligtvis syftar jag på resor åt båda hållen.

Det är en fin stadsoas från båda hållen. (lite extra ordrepris) 😉

Scilla tillhör en av mina vårfavoriter. När jag cyklar omkring i Visby ser jag ”blå gräsmattor” lite överallt.

Vackert med gula klickar också.

Vi sa det förra året också. Hit borde vi ta med en fikakorg även under ”gröna tiden”. Helst en riktigt het sommardag där en stund i skuggan kan vara en njutning. Kanske blir det av till sommaren 2020. Eller inte.
Fotnot:
Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. Var rädd om dig och de dina.