Vårvibbar i februari

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

För bara en vecka sedan låg snön vit över stora delar av Visby. Idag när vi kom innanför grindarna kände vi vårvibbar direkt. All snö har smält undan och våren är på frammarsch.

Som små glada solar lyser vintergäcken i den mörka jorden. Inte helt utslagna än, men på god väg.

Trollhasseln är en ny bekantskap för oss. Har aldrig sett den tidigare i något av de landskap vi bott i. Förra gången vi var i Botan fångade den gula varianten vår uppmärksamhet direkt. Idag fick den konkurrens av den röda. Visst är den helt magisk där den blommar på bar kvist!

Vild cyklamen, eller? Jag glömde att titta efter på skylten. Den andra bilden får vara med trots att skärpan saknas. Vilken läcker färg!

En av världens mest tåliga blommor måste väl ändå vara snödroppen.

.

Favorit i repris. Kunde inte låta bli att titta närmare på en av julrosorna idag.

Fikon.

Krokusar såg vi på flera olika ställen, både i gräsmattan och i rabatter.

Det är svårt att tro att det var helt vitt här om vi gått hit förra veckan och rejält kallt för lite mer än en vecka sedan. Tänk att färgerna kan ”explodera” fram så snabbt…

När vi kommer tillbaka om en månad ska jag ha med mig ett stativ. För oj vad svårt det är att hålla kameran helt stilla. Jag blir helt trött på mig själv när jag märker hur det darrar till precis samtidigt som jag tar bilden. Hoppas att jag lyckats förmedla lite vårfeeling, speciellt till er som fortfarande har vinter utanför fönstret.

Text och foto: Solveig Lidén

All vår början bliver svår…

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

”All vår början bliver svår, bättre går det år från år” är en ramsa från Prinsens ABC-bok från 1883. Kom att tänka på den när jag skulle sätta rubrik till detta inlägg. För några veckor sedan fick jag ett nytt macro till kameran. En spännande utmaning väntar…

Nu gäller det att hålla koll på inställningar, avstånd… och så var det det där med att orka hålla kameran stilla, för den har blivit så tung med det nya objektivet på. Jag kom att tänka på hur det var en gång i tiden när min storebror skulle försöka lära mig något nytt. Efter ett tag gav han oftast upp eftersom jag ganska snabbt ville försöka själv istället för att lyssna på honom som kunde. ”Jag kan! Jag kan!” lär jag ha sagt. Tycker nästan jag känner igen den där känslan när Bosse påminner mig om att vi har en gedigen, digital handbok till vår kamera. Läsa på? Nja, det känns inte så lockande. Alltså går det ungefär 20 misslyckade bilder, minst, på en som jag blir någorlunda nöjd med.

Skärpan i bilden hamnar på de mest konstiga detaljer. Andra gånger blir det ingen skärpa alls. Fotot på trädet med det ovanliga namnet Apskräck blev det ingen riktig skärpa i, men bakgrunden blev häftig..

Trollhassel är en tapper vinterblommare. Jag läste att den kan blomma på bar kvist redan innan jul och att den sedan kan fortsätta blomma hela vintern. Tror inte att den blommade när vi gjorde vårt julaftonsbesök i Botan, eller också var det bara så att vi missade den då. Nu i januari stod den i full blom. Vacker eller hur?

Giftsumak har en varningsskylt bredvid! Dekorativ, men här gäller verkligen uppmaningen ”Se, men inte röra!”

Det här känns väl som Gotland dubbelt upp?

Julaftonsrosorna hade fått ge upp efter en period med snö och minusgrader. Knoppen som stod tåligt kvar, var för tillfället utsmyckad med en vattendroppe…

Favorit i repris – julros.

Det här lilla konstverket får avsluta dagens inlägg. Funderar över om det kan vara en fjärilsbuske. Vilket som, jag ser fram emot att få återvända till Botan om en månad igen.
Då kanske jag till och med har köpt ett stativ så att kameran står stilla. Och kanske, kanske finns det lite mer hopp om vår då. För just nu både snöar och yr det utanför fönstret…

Text och bild: Solveig Lidén

Allting har sin tid

Dåtid – nutid – framtid – en julaftonspromenad i Botaniska trädgården… 2020 – året vi helst vill sätta inom parentes… Året då inget blev som det brukar. Vi fick fira jul utan våra döttrar, för första gången sedan 1996. För att muntra upp oss bestämde vi oss för en promenad i en av våra favoritplatser här i Visby. Jag såg fram emot att leta upp blommande julrosor, men tänkte nog att det inte skulle bli så mycket mer att fotografera. Så fel jag hade!

Visst fanns det mycket som påminde om att det inte längre är blomningssäsong…

Visst fanns det fotoobjekt som påminde oss om den höst som passerat…

Men även det som påminner oss om den tid som varit kan göra sig bra på bild.

Trädsvampen lyste verkligen upp i färgkombination med mossan.

Så kom vi fram till julrosorna, en av mina favoriter. Vacker, eller hur?

Strax bredvid hittade vi snödroppar som nästan blommat över.

Fast, vänta lite… vad är detta? Rosor, 24 december?

Jag lovar, jag har inte fuskat. Kunde väl aldrig tro att det skulle finnas fullt blommande rosor en julafton, men så var det. Det var t.o.m. svårt att välja ut vilka som skulle få vara med på bild i detta inlägg.

Vinterjasminen stod i full blom. Fast det kanske inte är så konstigt med tanke på dess namn.

En av koltrastarna ställde upp på att vara med på bild. Han hade nyss tagit sig ett julbad i den lilla bäcken.

”Hopp”. 2021 ligger framför oss. Aldrig någonsin tidigare har det legat så mycket förväntan i en önskan om ett GOTT nytt år! Det önskar jag er alla!

Text och bild: Solveig Lidén

I lä innanför muren

Vinden som mötte oss när vi klev ur bilen var inte att leka med.

Solveig undrade om jag ville ha tillbaka kameran. Jag tyckte hellre hon kunde ge mig tillbaka sommaren. Min lust för att ta av vantarna för att plåta var noll.

Snabb som en iller tog jag mig in genom närmaste port i den gamla ringmuren.

Femte årstiden dröjer sig kvar i Botaniska Trädgården. Vår oas under hela året. ❤

Men vackra hösttecken saknas inte härinne.

På tillbakavägen till bilen valde vi att stryka som en katt längs sjömurens insida. För där kom ingen kylig blåst åt oss. Bara en kort stund vid öppningen, som du ser framför kvinnan med hunden.

Även på muren finns det växtlighet.

Höstvisa
Det glimmar i guld och klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och björkar och lönn
de fäller nu bladen till marken:
”Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt,
vi väver ett täcke så varmt och så tätt,
vi väver ett täcke åt marken.

Se vintern är nära, och vädret är grått,
nu måste vi värma och lysa!
Vi väver ett täcke så varmt och så gott,
att blombarnen icke må frysa.
Sov gott, alla blombarn, sov gott, sov sött,
vi väver ett täcke i guld och i rött,
vi väver ett täcke åt marken.”
av Elsa Beskow

Tulpaner, tulpaner, tulpaner

Botaniska trädgården i Visby är en njutning för många sinnen. Det är min absoluta favoritplats här i Visby! Att vandra runt där en tidig morgon är ett bra sätt att tanka ny energi. Fågelsången och färgprakten är intensiv. Morgonen då vi var där lyste en strålande sol som skapade både solglitter och skuggor.
Vid detta besök ”snöade vi in” helt på mångfalden av tulpaner. Med en kamera i hand försökte jag förstås att upptäcka deras olika personligheter. Givetvis fanns det prydliga gröna skyltar som berättade vad respektive tulpansort heter på riktigt, men jag har tagit mig friheten att ge dem nya namn.

Prydlig

Spretig

Uppstudsig

Spräcklig

Oskyldig

Snurrig
Skönheten ligger i betraktarens öga. Som tur är har vi inte alla samma smak och tycke, inte ens om tulpaner

Fantastisk

”Queen of Nights” – Den här får behålla sitt, riktiga, engelska namn.

Utslagen

Lika som bär

Kära

På rad

På sned

Alla mot en
Bara en bild till, jag lovar.

Rebellisk
Och nej, det finns inga tulpaner som växer uppochner, inte ens i Botan. Men det finns en rolig knapp som jag ”råkade” trycka på…
Önskar er alla en riktigt skön söndag!
Foto & Text: Solveig Lidén 

Parkering av bloggbilen

Detta är inlägg nummer tvåhundrafemtio i trettiotre olika kategorier. Ett prima tillfälle att parkera bloggbilen.
Jag vill passa på att tacka alla personer som besökt gotlanduppochner under premiäråret. Ett extra tack till dem som lagt ner tid på att kommentera.
God Jul och Gott Nytt år önskar jag till dig som gästar min blogg.
Härunder bjuds det på ett urval av foton från våra tolv månadsbesök i Botaniska Trädgården. Visst är det coolt att den enda rosbilden, längst ner, är från decemberbesöket. 😊

Var rädd om dig. Det finns bara en av dig. Jag kommenterar med en symbol.
Kram Bosse/Bobo 

Botaniska Trädgården – decemberbesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Så var det dags för årets sista månadsbesök i denna fantastiska trädgård. En helt vanlig måndag i december. Nja, helt vanlig var den ju inte förstås eftersom jag tagit tjänstledigt för en dags extra vila. Lite extra spännande var det att styra stegen hit den här månaden. Skulle det verkligen finnas något att ta kort på?

Ingen is på dammen, än. Bara spegelblankt vatten.

Vi möttes av en nyfiken katt som var väldigt familjär, trots att vi aldrig sett varandra förut… Men sedan skildes våra vägar.

I en av krukorna blommade fortfarande några ståtliga gula blommor…

… som samsades med praktfull, färgsprakande ljung. Västergötlands landskapsblomma 😊 Kanske därför jag tycker så mycket om den. 

Fikonen som vi fotade förra månaden fanns fortfarande kvar. Här möttes vi av katt nummer två. Minst lika sällskaplig som den förra.

Det är upplyftande att det, trots de vintermånader som ligger framför, också finns hopp. Buskpionens knoppar bär bud om en kommande vår.

Sidenpionens knoppar fick oss att tänka på små tomteluvor som växer upp ur den mörka jorden.

Julros – en av de vackraste blommor jag vet. Så förknippad med min barndom. Mitt i kallaste vintern blommade den där hemma i Berg och nu återknyter jag kontakten med den här i Visby. Lika vacker nu som då.

Men det är inget fel på vanliga rosor heller. Speciellt inte om de blommar i december. Och nej, vi har inte fuskat. De här bilderna är tagna d. 9 december 2019.

Även fröställningar kan vara fina på sitt sätt.

Platan, stod det på skylten. Ståtligt är det i alla fall. Trädet som får avsluta vårt decemberbesök och faktiskt också alla våra månadsbesök. Om du kommer till Visby kan vi varmt rekommendera ett besök i Botaniska Trädgården. Den har något att erbjuda oavsett vilken månad du kommer hit.
Det hoppas vi att våra bildreportage är bevis på. Det har varit både trevligt och intressant att flanera omkring här med kameran.
Undrar vad vi ska byta ut den här kategorin mot nästa år..?

Text och foto: Solveig Lidén

 

Botaniska Trädgården – novemberbesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Fler löv på marken än på träden.

Parkvakten ville inte stå riktigt stilla – så bilden blev något suddig.

Vi gissade att det skulle finnas en och annan ros kvar och vi fick rätt.

Stormhatt är ett bra namn såhär i november.

Eichlertulpan.

Brittsommarraster.

Trädgårdsnäva.

Morina. Visst är den ståtlig och vacker? Tydligen härstammar den från Himalaya. (Uppgiften hämtad från växtens namnskylt.)

Den här rosenbusken har fått nypon…

… och här vid väggen finns det fikon.

Hoppfullt! Våren är redan här!  😉

Höstlöv måste också få vara med på närbild.

Då tog vi ännu en gång farväl. Vi var tacksamma för att vi äntligen fick en solig eftermiddag i söndags. För egentligen hade vi tänkt åka till Botan i början av månaden. Sedan har vi flyttat fram det flera gånger. Någon gång i sista stund när regnet visade vem som hade makten över månaden.

Fotograf & fotoväljare: Solveig Lidén.
Fotograf inför Instagram-inlägg: Hennes man. 😉

 

 

Botaniska Trädgården – oktoberbesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård. 

Hösten mötte oss välkomna.

Varje årstid har sin charm.

Precis som i Ystad struntar rosorna i vilken månad det är.

Daggkåpa.

Kejsarträdet med sina frukter. Mina tankar gick till när vi fikade där i juniinlägget. När vi hade sommaren framför oss.

Oktoberkrokus är ett passande namn för detta tionde inlägg från denna fantastiska offentliga trädgård.

Vi hittade inget namn för dessa lockande bär som såg ut som godis. Hoppas de inte är giftiga.
Glasbär – Calliocarpa bodinieri skriver Susie på Stjärnarve. Tack ska du ha. 🙂

Snöbär. Vilken tur jag blivit vuxen och växt ifrån den där ”leken” från förr. Vet du vilken jag syftar på? Jag drabbades av en släng av  ”puffnostalgi”. 😉

Du ser här en pastellröllika.

En söndagsnyfiken koltrast ville vara med på bloggen.

Jag är rädd för att det inte kommer att vara lika fint här vid november & decemberbesöket. Hoppas jag har fel.

Avslutar med två foton med höstkänsla.

Fotograf: Solveig Lidén

Ps. Jag var också fotograf på mitt sätt. Bilderna blev riktigt bra med min nya fån. Min tumme syns tydligt. Jag lyckades också trycka på serier, video och andra nybörjarmissar. Den kommer att bli ett utmärkt komplement när vi blivit bättre kompisar, om tolv-femton år. När vi båda blivit glada pensionärer och ”trycker” om varandra. 😉