Silvervägen

Endast böcker med anknytning till Gotland i denna kategori.

Stina Jackson var förra året författardebutanten som gick hela vägen fram. Hon valde inte Silvervägen, utan tog direkt Guldvägen för att vitsa till det.
Det var inga duvungar hon tampades med när hennes spänningsroman blev utsedd till ”Årets bästa Svenska kriminalroman” av Svenska Deckarakademin. Vad sägs om tunga namn och titlar som Håkan Nesser (De vänsterhäntas förening) Jo Nesbo (Macbeth) Carin Gerhardsen (Det som göms i snö) och Anders de la Motte (Vintereld) för att ta hälften av de nominerade.
Vi får i boken växelvis följa två handlingar i del 1.
Ett:
Lelle som tillbringar sommarnätterna med att köra bil längs väg 95 mellan Skellefteå och norska gränsen. Vägen som kallas för Silvervägen.
Lelles liv är i spillror och äktenskapet är slut. Flaskan och cigaretter får dämpa ångestattackerna sedan dottern Lina spårlöst försvann sedan han släppt av henne vid busshållplatsen, en sommarkväll för snart tre år sedan. Ändå har han hankat sig kvar som lärare. Det är på sommarloven som han spårar ur mest. Då kan han inte sova. Istället sätter han nålar på en karta vid alla de platser han letat på. Enligt honom lever Lina och han ska hitta henne. Bära eller brista.
Två:
Meja som flyttar till orten Glimmersträsk med sin unga mamma Silje som hon nästan varit en mamma för under de sista åren. Hon kan inte hålla reda på alla män och bostäder som hennes mamma dragit iväg henne till. Nu via en nätsajt har duon hamnat hos en äldre ungkarl med ett stort intresse för porr. Det som håller Maja över vattenytan är sökandet efter ett nytt liv.
Till saken hör är att Meja är lika gammal som Lina var när hon försvann.

Hade jag inte läst och visste att Jackson fått pris hade jag varit rädd för att hon inte skulle kunna variera dessa nattliga resor som Lelle gör. Att nätterna efter ett tag skulle likna varandra alltför mycket och även bli slentrian för läsaren.
Jag var orolig i onödan.
Jacksons trollspö fixar med en fingertoppskänsla till en läsvärd textvariation. Ex. nya möten med udda figurer som håller sig undan samhället. Perfekt lagom långa textstycken där vi växelvis lär känna Lelles och Mejas vardag och lämnar dem hela tiden, när det är som mest spännande.
På baksidan av boken står det att ytterligare en ung flicka försvinner och att Lelle och Mejas öden blir för evigt sammantvinnade. Smaka på den. 😉
Det kan inte bli annat än 5/5 i betyg. Stina har ett sätt att skriva som jag döper till poetisk mörk bländande välskriven prosa. ❤ Visst är det en thriller. Men så mycket mer. Den är till min belåtenhet inte fylld av rått onödigt våld. Istället bygger hon upp spänningen ”sten för sten” eller sida för sida om du hellre vill det se det så. Läsaren kan genom boksidorna känna Lelles sorg och Mejas längtan efter något mer i livet. Huvudpersonerna känns allt igenom äkta. Det finns även en återkommande cool och speciell relation mellan Lelle och en polis där gränserna suddas ut alltefter hand.
Vet inte vad jag drabbats av. Från att varit en usel ”peka ut rätt mördare i böcker” har jag lyckats flera gånger i rad. Även denna gång. Ändå fanns det tretton misstänka personer längs med läsvägen.
Kan jag inte då hitta någon enda svaghet med romanen? Jo. Det kan jag. Det finns en del ”detaljer” som är frågetecken för mig. Inget som jag kan avslöja i denna bokrecension och inget som skaver läsandet eller slutintrycket.

Extratext för den nyfikne: 😉
Däremot kan jag bjuda på några privata ord. Jag har ett karaktärsdrag där jag värnar om bloggvänner som inte skrivit på ett tag. När jag bloggvandrar och det inte finns något inlägg på länge och inga ord om bloggpauser går min hjärna igång. En sida av mig är rädd för att något sorgligt har hänt. Jag har haft väldigt många bloggstationer i favoritsparläge sedan min debut sommaren 2012. Flera hundra. De flesta kommer jag ihåg. Jag tyckte det var synd att en bloggvän i Denver slutade skriva tvärt. Hon hade en söt vit hund. Tog fantastiska bilder. Hennes ord kändes bekväma för mig att läsa. Hon tog via bloggen med mig på intressanta resor till andra delstater i USA.
Jag var alltså mest rädd för att hon ”hamnat i väggen”.
Eftersom hennes namn stått på ett block som följt med mig sedan Ystad-åren har jag ibland stött på kameranamnet och objektivnamnen och med rubriken Stina Jackson i Denver. Jag minns dessutom att Stina växt upp i Norrland vid Skellefteåtrakten.
Jag behövde aldrig ha varit orolig för orsaken till att Stina slutat skriva bloggtexter. Istället har hon sysslat med annan textmassa med stor framgång. Jag är glad för hennes skull. 😀
En del undrar kanske varför detta boktips hamnar här och inte i min första blogg. Här ska ju bara böcker finnas som har anknytning till Gotland. Här är min koppling. Stina Jackson ska delta i ”Gotlands deckardagar” denna helg. Jag är övertygad om att Stina kommer att ge ut flera böcker på Albert Bonniers förlag. Jag önskar henne allt gott i framtiden. Hoppas en av hennes böcker kommer att ha handlingen förlagd till Gotland och Fårö och att hon fångas av atmosfären och miljön under sitt Gotlandsbesök.
Svarar med en symbol på eventuella kommentarer. Jag har också saker att skriva & göra. 😉

Ps. Läste i vår tidning för några dagar sedan att ännu ett prestigefullt pris har gått till Stina Jackson. Hon har vunnit ”Glasnyckeln” som Skandinaviska Kriminalsällskapet ska dela ut i Visby hamn i helgen. Det rör sig alltså om bästa nordiska kriminalbok.

Mitt hjärta är ditt

Endast böcker med anknytning till Gotland i denna kategori.

Det är ett både intressant och skrämmande tema som Anna Jansson tar upp när Maria Wern i år firar jubileum. ”Mitt hjärta är ditt” är den 20:e boken i den populära ”Maria Wern-sviten”, som mestadels utspelar sig på Gotland.
Boken handlar om organbrist och stickspår i den medicinska världen.
Mystiska saker händer i Visby nära havet. En främmande man med ryggsäck tycks ha en ovanlig hobby. Vid skymningen sätter han snabbt och vant upp ett litet tält. Dit bjuder han in olika kvinnor på kvällarna. Ibland går det någon kväll mellan besöken. Dessa kvällsvanor håller två fastlandsbor ordning på med hjälp av var sin kikare och anteckningsblock.
Samtidigt jobbar polisen med att lösa ett försvinnande. Den 29-åriga Cecilia Svensson som tog bussen in till Visby, men där slutar spåren.
Detta är en välskriven bok med ett allvarligt tema. Det finns många inblandade som blir misstänka. Bokens långa ”final” är spännande och inte förutsägbar. Varken när det gäller mördarjakten eller på det personliga planet för Per Arvidsson som av privata skäl inte längre syns till så ofta på polishuset.
Sedan kan kritikern inom mig fundera på möjligheten att kunna åka hiss i ett hus som brinner rejält. Jag dras med i spänningen och sväljer funderingen. Däremot ler jag åt en person som nämner en yrkestitel och sedan direkt rättas av en expert i boken. Själv vet jag att det fortfarande inte är rätt. Orsaken är att snart har jag en dotter som kommer att ha den rätta yrkestiteln på sitt bröst när hon jobbar. Ett yrke som är ungt i historien och som heter något mycket bättre på engelska.
Trevligt att diabetes 1 fått plats i handlingen. Anna slår en deckarkollega med hästlängder – ändå blir det inte helt rätt. Varför hörde inte Anna av sig till mig innan boken gick i tryck? 😉
Måste erkänna att det är riktigt kul att läsa om platser på ön som jag känner till eller ämnar besöka längre fram. Lite läbbigt dock att det sker så många otäcka mord på denna fantastiska ö. Gotland börjar snart likna Midsomer. Jag är annars van efter mina Ystad-år. Där hade jag turligt nog Kurt Wallander att samtala med på Fridolfs Konditori mellan varven. Här vet jag inte vilket som är Anders Knutas favoritcafé. Den mannen tycks aldrig fika utanför rävkaffets revir på polishuset. Hans mage måste skrika efter variation och mindre gift. ”Snälla fötter. Ta mig med till Fiket eller ge mig en hink vatten.” 😊

Betyg: 4/5

BS (Bosse Snackar)
Missa inte att gå in på senaste blogginlägget på min andra blogg. Solveig tipsar där om en riktigt bra roman. Här är länken.
https://bosseliden.wordpress.com/2019/05/14/pafagelsommar-av-hannah-richell/#comments
Jag kände mig tveksam en bit in i boken. Tyckte det liknade en ”tantbok”. Sedan insåg jag att min fru hade rätt i att jag skulle gilla boken om jag gav den en riktig chans. Boken blev bättre och bättre och jag fick en sådan lust att hoppa in i handlingen och berätta för Maggie och Lillian och en elak sida av mig ville…
Mycket bra skriven. Jag har läst författarens förra bok och gillade den också.

Extra-text för den som orkar med Bossehumor:
En sak som jag funderar på ibland är varför Maria Wern och Anders Knutas aldrig mötts i polishusets korridorer. Det står tydligt i texten att polishuset ligger på exakt samma plats och gata. Kanske kan Anna och Marie göra en Mankell och Nesser någon gång i framtiden. Låta sina huvudpersoner lösa ett Gotlandsfall ihop och bli kära i varandra på kuppen. 😊 Jag syftar inte på Wallander om någons tankar gick ditåt. Istället handlar det om en Gunnar med ett speciellt Italienklingande efternamn. 😉

Ps. Jag svarar på eventuella kommentarer med en symbol. Just nu befinner jag mig i en intensiv skrivperiod och behöver dessutom hinna med att…

 

Gotländska fiskelägen och strandbodar


Den här boken satt jag och bläddrade i flera mörka höst och vinterkvällar under den tiden som jag fick låna boken från bibblan.

Jag är väldigt förtjust i att sitta och njuta av en bra fotobok med lagom mycket text. Helst när jag har något i baktanken. Pappa Lennart Nilsson och hans dotter Agneta Larsson fick mig att må extra bra. Jag förstår att de hade ett stort nöje av att åka runt den gotländska kusten och upptäcka alla dessa pärlor. De höll på i nästan tre år för att få med de olika årstiderna. Det måste i slutarbetet ha varit svårt att begränsa antalet guldkorn i volymen. Min matematiska sida såg att det landade på 65 fiskelägen av de ca 150 fiskelägen som lär finnas här på Gotland.

Vad glad jag var att boken fanns med på bokrean. Ett ex. fick följa med mig hem. För självklart ville och behövde jag ha en egen bok. Det är heller inte okej att ”färglägga” i Almedalens biblioteksböcker.  😉

Det pittoreska lilla fiskeläget i Sigsarve längs Stenkusten lockar mig extra mycket. Undra om jag kommer att hitta vägen ner för klinten och om bilen är i ett stycke när jag kommer hem? 🙂

Här har jag varit flera gånger. Det finns med i min kategori fiskeläge på bloggen och vi har varit där vid nästan alla Gotlandsresor genom åren. Kommer du ihåg vad fiskeläget heter? Mycket tufft med ”båtarna i fönstret”. Det är fullt med sköna små detaljer i den lyckade boken. ❤

Endast tre gula markeringar – än så länge. Det är de tre fiskelägen som jag har visat foto och skrivit om under 2019. Annars har jag säkert besökt ca 15 st andra fiskelägen tidigare på ön. Min senaste utgivna bok ”Minnen som stannat kvar” har till och med, med ett av dem på omslaget. Jag har alltid varit förtjust i fiskelägen.
I lördags var jag redo för att besöka ett nytt. Jag hade packat in både kameraväska och min älskade fru. ❤
När jag satte i bilnyckeln och vred om nyckeln hände inget speciellt. Inget motorljud hördes i kupén. Bilen lördagsstrejkade. Den ville inte följa med till … 😉

Det som göms i snö

Endast böcker med anknytning till Gotland i denna kategori.

Carin Gerhardsen är mest känd som författare till de åtta deckarböckerna i HAMMARBYSERIEN.
Här ger hon sig på en fristående psykologisk thriller med handlingen förlagd till Gotland.
Något hemskt händer en hal vinterdag 2014 (se bokomslagets framsida) och x antal människor påverkas på olika sätt. Vi får följa huvudpersonerna, i 78 korta, kapitel vart och ett med ett förnamn på någon av personerna som rubrik. Sakta men säkert vävs personerna ihop med den hemska händelsen. Tiden förflyttas mellan 2014 och fyra år senare.
Jag tycker Carin Gerhardsen gör detta pusslande galant. Hon ger läsaren små bitar i taget. Pusselbitar som vi sedan själva får vrida, vända och byta plats på under läsandets gång. Bitarna bär namn som skuld, sorg, slump, våldtäkt, svartsjuka, samvete, alkoholproblem, girighet, Gotlandsvyer, otrohet, gemenskap, mindervärdeskomplex, spänning, aggressivitet, utanförskap, sympati och hat & kärlek, vardag och drömmar.

Sakta men säkert lär vi känna Sandra, Jan, Jeanette, Kerstin, Karl-Erik och de andra i den fiktiva världen. Den miljö som numera känns mer och mer hemtam för mig. Nu har jag nämligen bott här på Gotland i lite mer än sex månader.

Jag läste i senaste Bokspegeln att boken är nominerad till Årets bästa svenska deckare?

Har du läst deckaren? Vad tyckte du?

Betyg: 4/5.
Det som saknas är att jag känner kalla kårar längs med hela ryggraden. Något fattas i intensiteten för att nå fullt dit. Dessutom rådde jag efter ett tag på att gissa vem som var den elakaste vargen.
Men det är en fyra med mersmak där jag gärna läser Carin Gerhardsens nästa bok. Till skillnad från tre andra psykologiska thrillers (inga namn nämns) som haft en bättre rysande stegversion genom romanen – men där det brustit totalt i finalen och gått över till kiosklitteratur när den är som sämst. Jag är inte förtjust i att få en besk äcklig eftersmak. Bättre att få MERsmak som jag fick efter jag slog ihop denna Gotlandshandlingsbok. 😉