Alvena lindaräng


Alvena lindaräng är ett av de största ängena på Gotland.

Här skymtas Vallstena kyrka som vi besökte någon timma senare.

Underbara vallmo. Vilket vackert vallmofält vi såg på Sudret förra veckan. ❤
Men det såg farligt ut när ”amatörfotograferna” stannade sina fordon hur som helst. (Vi körde förbi platsen 3 gånger under vår tripp.) Sedan kan det väl inte vara tillåtet att kliva rakt ut i fältet för att få närbilder eller tuffa porträttkombinationer…

Den här bilden är jag extra förtjust i. Smaken är såklart olika. Tur det.

I änget finns Gotlands största bestånd av lind. Det finns också husgrunder från järnåldern. Dem missade vi.

Stor blåklocka.

Sommarfibbla.

Fridfull svensk sommar när den är som bäst. Fågelkvitter – som dessvärre inte går att förmedla med en bild. Jag läste att det finns ett rikt fågelliv i änget. Detta är en perfekt plats för den som vill ha lugn och ro.

Queen of the Meadow – Ängens drottning. Vackert namn. ❤  På svenska går den under namnet älggräs som för mig inte låter lika romantiskt.

Medan Solveig fortsatte jakten på orkidéer blev jag frestad att flytta mig från träbänken till … då dök en man upp från en glänta och satte sig på sin egen stol. Vi hejade kort på varandra innan vi ”manligt” satt och njöt för oss själva med ansiktet vänt mot solen. Kanske tio till tolv meter ifrån varandra. Efter en stund dök våra respektive damsällskap upp från ingenstans och kvartetten började samtala. Jag uppskattar små pratstunder med trevliga medmänniskor. Paret som bodde i närheten gav oss också tips på allt möjligt inför framtiden. Årets orkidésäsong var redan över, precis som vi misstänkte. Vi får åka tillbaka hit lite tidigare på säsongen nästa år.

Mästerby änge


Vi lät fikakorgen vara kvar i bilen. Den kunde vi hämta sedan.
Mästerby änge är ett av Gotlands största ängen. Det var otroligt rofyllt att vandra där. Lyssna på fågelkvitter. Inte lyssna på störande fordonstrafik. Stanna till vid några intressanta blommor. Bara vara. ❤

För skötseln av änget ansvarar Mästerby hembygdsförening.

Du som vet mer än jag… Visst är det S:t Pers nycklar?

Klart vi tog stigen in i skogen. Fågelsången var vacker. Vädret perfekt och mitt sällskap kunde inte varit bättre.
Det bästa är att alla är välkomna hit. En enkel sund förnuftsregel gäller: Bär dig åt som folk.

Om någon vill se hur Gotland såg ut på järnåldern sägs det att Mästerby änge ska vara att rekommendera.

”Den ljuvliga blå ängen”.

Glöm mig inte. ”Förgätmigej” är en av mina många favoritblommor.

En tuff Volvomodell som ofta sågs på vägarna i min barndom.

Nåväl! En blå Hyundai är inte fy skam. För i den hägrade en termos med kaffe och gott fika. Efter den rofyllda stunden åkte vi vidare till socknens medeltida kyrka. När vi ändå var i krokarna blev det två till i närheten.
Vad jag älskar sådana här platser som Mästerby änge. Har det att göra med ålder och att jag sprang in i en vägg en gång? Nja. Förr älskade jag visserligen energisysselsättningar, spännande äventyr, att resa kors och tvärs, fullt ös med mera. Få eller ingen alls visste om att jag redan som ung uppskattade mina ensamma stunder där jag var ett med naturen. Där jag landade mellan varven. Både vandrande, klättrande, cyklande när ”alla andra” fortfarande sov. Ibland tvärtom, liggande på en filt med blicken på molnen som gled förbi. Ibland stannade jag till i en rörelse för att njuta av ett skyggt djur i en dunge. Sådana stunder var guld värda för mig. Något jag kunde leva på när en föreläsare entonigt kunde få en timme att kännas som minst ett sekel. 😉 Tror att jag blev en bättre medmänniska på kuppen.

Alla behöver vi bli bättre på att ta hand om oss själva. Ung som gammal. Frisk som sjuk. Vissa saker behöver inte ens kosta pengar. Allemansrätten i Sverige är unik. Den ska vi hjälpas åt att vårda med ömhet till kommande generationer.  ❤

Åhsbergska hagen

Ofta upplever jag våra bilresor som resor inom olika världar. Bara på några minuter når vi medeltidsmuren som sätter igång mina ”äldre tankar”. Till höger har jag ruinen St: Göran med sin sorgliga historia (som jag skrivit om tidigare). Tittar jag rakt fram finns mitt älskade hav, som verkar ha gått in i ett ebb-tillstånd sista veckan.

Denna eftermiddag följde vi bara havet en liten bit. Sedan blinkade vi in på en grusparkering. Då befann vi oss under den branta klinten och framför en badplats. Brukar du läsa information innan du går vidare? Eller vill du direkt vidare/in?

När vi passerat grinden nåddes vi direkt av ett lugn som tog tag i oss. Luften upplevdes friskare. Fåglarna sjöng välkomnande för oss. En grön större glänta syntes på håll och plötsligt var jag tacksam över både livet och chansen att få uppleva detta härliga. Det var så jag fick lust att nypa mig i armen. Istället höll jag kvar i en välbekant hand.

En farbror som hette Brunberg i efternamn hade ägt en del av hagen. Hans dotter Anna Åhsberg skänkte pengar till sällskapet D.B.W (Botaniska Trädgårdens grundare) Med hennes gåva följdes tre villkor; Hagen skulle hållas öppen för alla och envar. Den fick inte säljas. Den skulle bära namnet ”Åhsbergska hagen”.

Det finns ett riktigt stort grönområde med en utsikt mot ”skrytbygget” i Snäck. Denna stora gröna plats passar perfekt för idrottsgrenar som varpa och brännboll. Jag läste att Medeltidsveckan haft aktiviteter i hagen, då i skepnad av Sherwoodskogen.
Men detta foto är från ett mindre och mysigare grönområde. Där fanns flera bänkar. Någon person låg direkt på gräset och solade. Andra flanerade. Jag såg fikakorgar. (Själva hade vi vår kvar i bilen. Sedan gjorde vi ett felval som fikade vid havet. Där var vindarna i kyligaste laget.)

Den gamle och änget.

Den gamle och bänken.


Det är fortfarande vitt och blått på marken.

Måste erkänna att jag har stor respekt för den ökända giftiga Guteormen. Eller är det läge att putsa bort fantasin på glasögonen?

I hagen finns en liten våtmark. Dit ska vi gå längre fram, när det finns chans att se orkidéer. Det hade också varit spännande att träffa på den insektsätande fjälltätörten. Den finns bara i fjälltrakterna i Norrland och på Gotland. Med hjälp av de breda klibbiga bladen fångar den slugt insekter.

Vi hörde hela tiden vacker fågelsång bland träden. Enligt informationen som jag läst på innan besöket, kan man få lyssna och se på flera fågelarter. Nu vet jag inte om ringduvan och skogsduvan får en chans i nästa års Mello. Men jag hade gärna sett och plåtat Sveriges näst minsta fågelart; gärdsmyg. Gotlands landskapsfågel halsbandsflugsnapparen finns också i hagen. Hanen är svart-vit med vitt halsband och honan är brun på ovansidan med smutsvit undersida och vit vingfläck. Smutsvit låter inte så vackert. Vilken landskapsfågel har du i ditt landskap? Finns det landskapsfåglar, blommor och annat i våra grannländer? Vet att Kanada har kanadagäss, kan Ada-vitsar och lönnsirapsblomma som… Nu tramsar jag för mycket. Inget ovanligt alls. Jag önskar dig besökare en fin inledning på sista vårmånaden. ❤

 

Hav möter hav

”Ursäkta! Vet någon av er var Palissaderna finns?”
”Gå genom porten däruppe och passera förbi det gamla fängelset. Sedan kan ni inte missa änget. Nu på våren är det alltid blåfärgat.”

Det gamla fängelset har blivit ett vandrarhem. Vi konstaterade att VH har behållit taggtråden över muren. Kanske är det moderna skälet tvärtom mot förr. Nu undvika snyltgäster på nätterna. Då förhindra rymningsförsök.

”Mannen lurade väl inte oss? För svalörten ser inte speciellt blå ut.”

Palissaderna är en park eller änge som den också kallas. Parken ligger utanför ringmuren och över färjeterminalen.

Här sitter Farbror Blå på en bänk och filosoferar om historien bakom parken. Hur Planteringsgillet 1861 anlade en park inför änkedrottningen Josefinas kommande besök i Visby.
Josefina blev så förtjust i parken att hon skänkte ett tusen riksdaler till Planteringsgillet. Därefter blev Palissaderna ett populärt promenadstråk för stadsbor och kurgäster.
Visby Kuranstalt hade sina glans dagar mellan 1855 och året när första världskriget bröt ut. (1914)

Scilla i närbild.

Ett blått hav som möter ett annat hav. ❤

Zooma in.

Zooma ut.

Trappan leder ner till Färjeleden. Själva hamnterminalen ligger nästan mitt emot. Kanske många turister som kommer i land inte känner till denna park. Det vore synd. För Palissaderna är väl värd ett besök. ❤
Extra information:
Änkedrottning Josefina (1807-1876) var mamma till prinsessa Eugénie. Josefina var gift med Oscar 1 och var Norges och Sveriges drottning från 1844 och fram till hennes make dog 1859.