Kategoriarkiv: 88 minuter

Prinsessan Eugénies förtjänst

Publicerad den av
4

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉

Den kända och sköra prinsessan som åkte till Gotland för att krya på sig fattade snart stort tycke för ön. Kring år 1900 kom dåtidens kulturelit och societet hit och lilla Ljugarn utvecklades till en elegant badort med inte mindre än fem badpensionat. På sommaren har den fortsatt att hålla den positionen. Här har du Ljugarns strandcafé som vi först cyklade förbi. Där går det att ha strandhäng för hela familjen. Minigolfbanorna lockade även för mig.

Men vi var här för att cykla 88 minuter och första målet var att få upp värmen. Fortfarande var vi kalla efter soluppgångsresan några timmar tidigare.
Bruna dörren med ett fokus på bland annat 100 sorters öl, stenugnsbakad pizza m.m. har ett bra läge och är mycket populärt.

Vissa kvällar håller strandbastun öppet för allmänheten.

Nu började värmen ta överhand. Kanske blev jag inspirerad av tre morgonpigga tjejer som sprang ut i havet. Mina vantar åkte i alla fall av.

The birds have stonetalk. Utmärkt bra koll på läget på sjön.

Fram till 1800-talet var orten en viktig handelsplats och det skeppades kalk, kalksten, tjära och trävaror från hamnen.

Det lilla huset är ett Fossilmuseum. Här kan du hitta allt mellan kattskallar och triboliter. Förr var det Strandridarens brygghus.
Det större huset är Strandridaregården som var bostad för strandridare under 1700-1800-talen. Platsen vi befann oss på kallas för Ljugarns kulturudde. Här finns i närheten fler mindre museum.

På samma grönyta och med huvudentrén mot gatan ligger enligt författaren Jonas Henningsson ”Sveriges kanske bäst belägna och absolut mest intressanta vandrarhem”. Tidigare var det en tjänstebostad åt Tullverket.

Tufft med en kvarn mitt i bebyggelsen. Annars har de bevarade kvarnarna blivit färre och pratkvarnarna kanske fler. Undra vad de maler om… 🙂

Pensionat Lövängen har funnits sedan 1925 och är därmed ett av Gotlands äldsta pensionat. Vi hade egentligen tänkt att bo här denna gång. Men så blev det inte.

Krogen Smakrike är listat i White Guide. Här går det också att fika och sova över. Kanske inte samtidigt. 😉

I livsstilsbutiken Verkstan hade vi gärna gått in. Häftigt att den huserar i en gammal bilverkstad. Nu var vi ute på två hjul tidigt på morgonen… I och utanför lokalen finns inredning, möbler, kläder, växter och mycket annat lockande. Det finns också en målarverkstad för både vuxna och barn. Det är bara att köpa en målarduk och börja skapa mästerverk på ett av deras stafflier. Låter mer som en aktivitet för de tre kvinnorna i familjen än för tuppen.

Vi tog Badvägen ner till Strandvägen och trampade vidare ner mot den underbara sandstranden. Trots att det var en tidig septembermorgon hade det blivit behagligt varmt.

Nordligaste tätorten

Publicerad den av
12

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉

Sträckan mellan Visby och Fårösund har vi gjort många gånger i år. Eftersom vi bor i Norra Visby är väg 148 utan rondeller en smidig variant under högsäsong. Avståndet är ungefär 5,5 mil. Fårösund ligger precis intill havet. Det är både orten och sundet som heter Fårösund.

Jag lät Solveig ta hand om kameran medan mina ”cykelben” direkt sökte sig ner till havet. Vilken underbar morgon vi valde (i lördags). Klockan var ungefär kvart i åtta när vi lyfte av cyklarna från bilen. En del tog sitt morgonbad. Vi hann prata några ord med ett trevligt par.

Vi fortsatte att cykla in i en skuggig mysig miljö med bänkar lite överallt.

Både dessa bilder och fler foton kommer i ett eget blogginlägg i september.

Jag skulle kunna tänka mig att ha den utsikten från Strandvägen. Tänk att sitta där och njuta av havet, båtar och södra Fårö. Kanske lite mer påklädd i november.

Bunge Bunn var namnet på kalkugnen som byggdes 1849 av Edvard Israel Grubb d.y, som var en välkänd köpman och kalkpatron. Jag läste att det sägs vara den största ugnen på öjn. Dessutom en av de sista som var i bruk. Den togs ur drift vid 1800-talets slut.
Oj vad arbetarna fick slita under långa pass och dessutom taskigt betalt.

Jag som både pluggat film och troligen sett över tusen filmer trodde innan gotlanduppochner föddes att biografer på Gotland/Fårö skulle få en egen kategori. Pandemin satte käppar i hjulen för det. Däremot har vi köpt en läsvärd bok som heter ”Från Lada till Salong”, som är en guide till Gotlands biografer. En del av texten under nästa bild har jag hämtat från den boken.

Undrar om ryktet stämmer? Skulle biografens namn egentligen varit Royal och allt handla om money? Eftersom en neonskylt med fem bokstäver blev för dyr… 🙂
1940 var den moderna biografen med 255 sittplatser klar. Huvudfilmen i premiären var klassikern ”De tappras legion” med populära Gary Cooper i huvudrollen. Han och många fler har jag som filmisar.

Stucken kvarn byggdes 1868 och har en vridbar topphätta som ställs i riktning efter vinden. (Kallas Holländare) Kvarnen är ett byggnadsminne. De flesta som är på väg att ta färjan till Fårö lägger säkert märke till kvarnen. Själva noterade vi att timern var på väg att berätta att 88 minuter var till ända. Vad härligt att ha nerförsbacke till fiket som vi äntligen skulle besöka. I förra årets ”Kryssa på Gotland” hade jag med en zoomad bild därifrån, med en man vid entrédörren. Minns du som var med? I år behöver ingen med vattuskräck, den 1 november, hoppa ner på botten i en bassäng. Istället ska du få starta på marken och sedan klättra uppför berget med namnet… 🙂 Poängen för de som svarar rätt av de tre alternativen till bilden kommer att få fler poäng än förra året. Snart är det bara två månader kvar till första bilden. Men redan 15 oktober startar kvalet till sista ”Korsordsmästerskapen”. Tio uppgifter. De tjugo första i tabellen bjuds in till mellanrundan 1 november. I finalen är det bara tio deltagare.

Kartan tog jag kort på innan resan. Annars hade det varit mer pedagogiskt att färglägga var vi lämnat ”cykelspår”. Ingen är perfekt.

Tingstäde runt; 2-2

Publicerad den av
6

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉

Vi motstod frestelsen att cykla vidare på en slingrande asfaltsväg. Orsaken var att vi insåg att vi i så fall lämnade Tingstäde socken. Istället cyklade vi in på en mindre väg och stannade till utanför Gotland of Sweden, Bed & Breakfast, för att plåta två saker.

Bokboden lockade mer än att basta. Ägaren kom ut från huset och Solveig tog en liten pratstund och berättade om gotlanduppochner. När vi kom hem googlade hon och läste högt för mig. Massor av positiva recensioner om stället och värdparet. Med andra ord ett bra tips för framtiden.

Under första världskriget stod Tingstäde fästning klar. Tyvärr hade bygget dragit ut på tiden. För fästningen var militärtekniskt föråldrad redan när den togs i bruk. Delvis är förråds-och förläggningsbyggnaderna, som är avsedda för 300 personer, nergrävda i åsen. I modern tid är det ett museum som sköts av Tingstäde hembygdsförening.

Det här fina huset skulle jag gärna velat veta något om. Kanske får jag hjälp och raderar denna text och byter ut det mot… 😉 Visst hade vi tur med vädret? Just här är det inte ett enda mörkt moln på himlen.

Vi cyklade ner mellan två vitsippshav och tog oss till Gotlands näst största insjö, eller träsk som de säger här. Tingstäde träsk är en av öns största dricksvattenstäkter.

Hade kassen med bouleklot legat i bilen kunde vi tagit en match. Bra tips för framtiden.

Mysigt att cykla omkring bland hus och fina trädgårdar. Alltid nära till vatten.

Frestelsen blev för stor. Ännu en gång tog vi oss ner till träsket. Jag tog en vända ut på bryggan. Mina tankar gick till Bulverket som ligger på botten av Tingstäde träsk. Det rör sig om nordens största bevarade byggnadsverk av trä. Tiden är inte helt klockren. Kanske runt år 1130, någonstans mellan vikinga- och medeltiden. Bulverket är kvadratisk. På de 170 meter långa träplattformarna har det stått trähus. Tyvärr har Bulverket förstörts av brand. Från båt ska det gå att se resterna. Även genom blankis på vintern.

Min timer började närma sig ringning. ”Den lilla blå” stod parkerad utanför Gotlands Försvarsmuseum. När det är öppet visas öns historia för armé, flyg och marin. Tidsepoken är från förr till nu. Det är föreningen Gotlands Försvarsmuseum som driver museet. När cyklarna lyftes upp bakom bilen gick solen i moln. Plötsligt var det kyligt. Nästan som ett ”kallt krig”, tänkte jag ironiskt.

Tingstäde runt; del 1-2

Publicerad den av
4

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉

I söndags gjorde vi årets första 88 minuters utflykt på två hjul. Denna gång valde vi Tingstäde, två mil från Visby, på väg 148 mot Fårösund. En plats som jag alltid förknippat med de två laddade orden; militär och försvar.
På det gula huset finns en skylt på fasaden där det står Café Gertrud. Tydligen nerlagt sedan 1975.

Både en tuff och gullig gul ”bubbla”.

Det var soligt och vårfagert i naturen. Här rörde det sig om en ”vit matta”.

Vid Polhemsgården traskade jag runt förra sommaren. https://gotlanduppochner.com/2021/06/11/polhemsgarden/

En annan gång får inte cyklarna följa med. Då ska vi istället vandra till ”Årets källa 2001” av Källankademin.

På Krutbrännaren butik och vandrarhems hemsida står rubriken ”Gotlands roligaste presentbutik”. Där stannar vi kanske till någon gång i sommar och gör ett bloggbesök. Om den ”Den lilla blå” befinner sig på rätt sida vägen. För trafiken är tät och intensiv en vacker ”Fårölängtansdag”. En vänstersväng lockar inte.

Tingstäde kyrka ligger perfekt på höjden. Ingen kan missa den höga byggnaden.
https://gotlanduppochner.com/2021/01/10/49-tingstade-kyrka/

På tal om missa. Missa gjorde inte Solveig i år. För det var hon som såg årets första vita blåsippa. Även de nästkommande. Därmed får jag släppa ifrån mig titeln som jag burit stolt sedan våren 2021.

Fotnot:
Du som följt våra tidigare ”88 minuter”. Tycker du inte att jag missat något på slutet? 😉
Ledtråd. Det har jag inte. Orsaken är ”storlek”. Välkommen tillbaka till etapp 2.

Roma runt

Publicerad den av
20

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉

Vi lyfte av cyklarna vid stationen i Roma. Som lokförarson tyckte jag det var spännande att få reda på att det fanns hela sex olika järnvägsbolag på Gotland mellan 1878-1948. Sedan kom Statens Järnvägar (SJ) och tog över allt. Då var det sockerbetor som var stommen i godstrafiken. På 50-talet slog bilismen ut tågen och den sista linjen stängdes 1960. Alla spår revs men 1972 bildades Gotlandståget för att rädda ett tåg. Sedan började de i etapper att återuppbygga 6,5 km räls mellan Roma och Hesselby. Nästa sommar vill jag åka sträckan.

Tjusig allé. Jag vet inte hur många gånger som vi åkt genom Roma. Då visste vi inte att det på nära håll låg idylliska lugna villakvarter.
En aning om höst på marken. Sanningen var mer åt hållet, ännu en extrem varm sommar med vattenbrist på öjn.

Det här var en rolig upptäck för oss, när vi insåg att den trevliga grusvägen var en genväg till…

.. Roma Kungsgård. Där har både vi och gotlanduppochner varit förr. Bakom Kungsgården finns Roma Kloster.
https://gotlanduppochner.com/2021/01/27/forr-ledde-alla-vagar-till-roma-3/

.
Vi vände efter Roma Kloster och åkte förbi fotbollsplanen, simhallen och skolan innan vi kom ut på ”en lugn väg 143”. Fördelen med våra tidiga utflykter väger över nackdelarna. Annars hade jag gärna besökt Lennarts Place för att botaniserat i film och musikaffären. Det har jag sagt i bilen nästan varje gång som vi åkt genom orten. Läste att de från och med i september har öppet 11-16 på lördagarna.

Vi borde också stanna till vid gårdsbutiken Korverian, som säljer olika korvar som de tillverkat själva.

Den gamla ”sjukan” för två utbildade bibliotekarier finns kvar. Men nu nöjer vi oss med att fota utsidan. Böcker däremot läser vi fortfarande massor. Om de är bra. Själv slår jag ihop en bok om den inte fångat mig efter cirka femtio sidor. Igår började jag på en spänningsroman som utspelar sig på Gotland.

Skyltar av olika slag. Jag tror att humor medför ett bättre utgångsläge för att budskapet ska nå fram.

Här är det säker trevligt att ta en fikapaus.

Tänk vilken uppsving det var på orten när Roma sockerbruk hade sina glansdagar. Läste att det var i drift mellan 1894-1997 och var ett av Sveriges största sockerbruk runt sekelskiftet. Den första disponenten hette Per Forsman och den sista var Stig Forsblom. Ingen i disponentskaran hette Inez Sockersöt.
Tätorten som växte upp kring sockerbruket och järnvägsstationen hette från början Roma. Poststationen var knuten till järnvägen. Detta blev ”big problems”. För det fanns ett ”stövelland” med samma ortsnamn. Därför blev det i början av 1900-talet ett namnbyte till Roma kloster. Både för poststationen och tätorten.

Vi såg en skylt med texten Sockerparken. Där cyklade vi in. Genast föddes en idé om att komma tillbaka dit när det är vår i skogen.

Bra tajmat denna tredje gång också. Vi hann tillbaks i tid. Sista minuterna spanade vi in närområdet runt stationen och bilen. Hittade exempelvis det gamla stationshuset.

Slite runt; del 2-2

Publicerad den av
4

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉

En stund senare nådde vi väg 147 och hade utsikt mot Bogeviken. För den med skarp blick går det att se kyrkan. Dock inte den fina kvarnen och de söta hästarna, som vi hade med i ett inlägg för några månader sedan.

Den finns en del äldre bebyggelse kvar. Det här huset är från 1928.

Ett avsvalkande konstverk vid Tullhagsplan.

I det här anrika huset bodde två tvillingar. I skrivande stund vet jag inte hur länge de bodde där. Men jag vet efter lite forskning att de växte upp till två höjdare med var sin gedigen yrkeskarriär. Troligtvis blir det ett eget inlägg i framtiden. Men nu trampar vi runt i 88 minuter och har inte ens tid att dryfta om…

…Cementas vara eller icke vara. Det verklighetsdramat lämnar jag över till riktiga experter. Hoppas att de fattar rätt beslut. För hela Sverige berörs av konsekvenserna. Punkt slut. 🙂

Undra vad det finns att visa upp därinne?

Nu var vi tillbaks på andra sidan Slite hamnområde.

För vi hade ”45 minuter” tidigare noterat att där fanns en park som verkade intressant.
Min timer räknade ner. Solveig använde sig av tidtagning. Vi båda insåg att det fanns ingen återvändo. Lotsbacken skulle besegras. Min taktik var att fixa den trampandes och målet att överleva. För inte ens min fantasi räckte till för att vissla på ”Den lilla blå”, som stod parkerad däruppe. 😉

Jag var länge förvånad över att det gick så lätt och bra. Växelvalen var i harmoni med cyklisten. Jag började känna mig oslagbar och det är numera, i min erfarenhetsbank, ingen trygg känsla.
När snaran drogs åt hade jag bara 15-20 meter kvar. Jag fick in ”ettan”, men hade knappt någon styrfart kvar och cykeln började vingla dumt. Några sekunder tänkte jag mörkt ge upp, men insåg att det hade varit värre att hoppa av cykeln och leda den upp. Mjölksyran nådde öronen, men på något vis lyckades jag vingla mig upp sista biten. Jag flämtade bakom vår bil som en gädda på land.
Solveig hade ännu inte dykt upp i backen.
Då hände det.
Från ingenstans dök en cyklist upp bakom min rygg, från en slags smal stig längs havskusten. Det lät om hans växellåda. Ett bevis på att han hade rejält med växlar. Jag upplevde stunden som om någon drev med mig. Att jag deltog i en reklamfilm. Väntade bara på en röst som skulle berätta hurtigt vad cyklisten ätit eller druckit till frukost.
Ett bubbel dök upp från min mage. Jag fick behärska mig för att inte börja skratta mitt i min ansträngda andning. Då dök Solveig upp, gående med sin rastning av sin cykel. Inte det minsta andfådd. Varken cykeln eller min älskade fru.

Självklart skulle jag känna mig sliten eftersom Lotsbacken även kallas för Slitebacken i vissa munnar. 😉

Slite runt; del 1-2

Publicerad den av
15

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉

”Den lilla blå” fick stå och njuta av utsikten på Lotsbacken i Slite. Själva tog vi ner de två cyklarna, som hängt med bakom bilen under 37 km från kust till kust. Längre är det inte att förflytta sig från Visby. Nu var det dags för andra etappen på två hjul i kategorin 88 minuter.

Under den första delen behövdes inga pedaltag. istället gällde det att hålla nere farten med hjälp av att bromsa i den branta backen.
Hotell Slitebaden har en otroligt intressant och brokig historia, som jag läste om när vi kom hem.
I korthet: 1873 byggdes det nuvarande huset upp. Ägaren var grosshandlaren och riddaren Johan Axel Backér. Bara elva år senare dog han, endast 55 år gammal. Bouppteckningen var på 44 sidor. Tillgångarna landade på totalt 325 590 kr som motsvarar ungefär 22 miljoner i dagens tideräkning.
1923 startades hotellverksamhet i byggnaden. Om du tagit in där en natt det året, hade du fått pröjsa 5 kr för ett rum.

Slite Sjöfartsmuseum ligger lämpligt nog vid hamnen. 🙂 Varje pryl därinne ska ha en egen berättelse. Där finns möjlighet att lära sig hur arbetet och vardagen på sjön/havet gick till. Jag gissar på att många skolklasser har varit där på besök under åren.

Det är härligt med speglingar i vatten. Cementa fabriken syns överallt. Inte bara i Slite, utan även när vi befinner oss på andra platser. Vi brukar skoja om det ibland, när vi ska fotografera. För givetvis syns det inte på Sudret, längst ner på Gotland. 😉

Läste att Strandridaregården har varit skola för barn med speciella behov. Såg också att fastigheten var till salu för några år sedan. Undra hur läget är 2021?

Nu hade vi nått min favoritsträcka. Vad kul det var att gräva i tennishistorien och läsa om att Slite tampades med Båstad, om titeln landets tennismetropol. Men det var några ”år” sedan. Första banan i Slite anlades redan på 1920-talet.

Liten men fin sandstrand, med en slags kurortskänsla.

Slite strandby har 77 stugor. Vi har funderat några gånger på att hyra en av dem. Härlig utsikt över havet och skärgården. Du läste rätt. Slite är den enda platsen på Gotland som kan ståta med att ha skärgård. Sedan känner jag också till att Stockholm har ett par fler skärgårdsöar. Vem vet? Ligger de sömnlösa i vår huvudstad kan de räkna öarna. På fastlandet räknas det får. Här på Gotland räknar vi enbart lamm och lammbarn. 🙂

Vi fortsatte en bit till på kuststräckan, innan vi tog sista vägen uppåt igen och fortsatte trampa längs nya vägar. Härligt att få en helt annan uppfattning om en plats, som vi tidigare mest passerat eller där vi kört Storgatan fram.


Hemse runt; del 2-2

Publicerad den av
10

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉

De fyra bokstäverna c.h.a.b känner jag igen. Centrum för Historisk Arkeologi & Byggnadsvård. Åren går. Redan 1997 grundade Peter d´Agnan en ideell verksamhet som sedan växt rejält.

Vi cyklade förbi Hemse Vandrarhem och tänkte på att det var väldigt många år sedan vi själva bodde på ett vandrarhem.

Gammalt kommunhus? Verksamheten verkade inte finnas kvar i det fina huset.

Charmen med att ta sig fram på två hjul befästes, när vi nyfiket lämnade Storgatan och styrde in på Ängsgatan. Snabbt kom vi in i olika bostadsområden, som vi aldrig skulle stött på om vi parkerat bilen vid ”Stora affären” och lekt turister. Vi blev riktigt positivt inställda till Hemse och lekte med tanken, om vi bott där permanent. Vägde för och nackdelar mot varandra. En privat allvarslek, som vi lekt många gånger i vårt gemensamma liv. Har du bloggbesökare också ägnat dig åt aktiviteten någon gång?

Antagligen föreslog jag att vi kunde bo i den söta röda kvarnen. 😉

Oväntat dök det upp ett fint änge. Där stoppade vi ”tiden” och tog kort till ett kommande blogginlägg. Vi utnyttjade sista minuterna till att njuta av blommor i trädgårdarna, som vi cyklade förbi. In i det sista undvek vi Storgatans trafik. För Hemse är en metropol på sommaren. Från Storgatan nås attraktiva resmål åt alla fyra väderstrecken. Samtidigt tror jag flera affärer har en trogen kundkrets, från flera socknar omkring, som kontinuerligt återkommer under åren.

Vi stannade också ”klockan”, när vi nådde den gamla intressanta och fina kyrkan från 1100-talet, som kommer att få nummer 75 när vi ”redovisar” den nästa år på gotlanduppochner. För i den kategorin har vi nått Näs kyrka, som har 64 framför sitt namn. Ordning och reda. 🙂

I den snabbt rusande teknikvärld som vi lever i, tycker jag en skrynklig urklippt papperskarta är guld värd. ❤

Hemse runt; del 1-2

Publicerad den av
9

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur. 😉

Som de två gamla bibliotekarier vi är kändes det hemtrevligt att starta timern vid socknens bibbla.

Men först hade vi parkerat bilen och tagit oss en gofika. ”Bagarns i Hemse” var en av de 25 deltagarna i Årets fik – 2019. Hur det gick kan du läsa till höger i Kategorin ”Du bestämmer”.

Vem vet? Kanske en vän för livet slår sig ner bredvid dig.

Jag gillar att studera sporttabeller. Nu vet jag var ishockeylaget håller till. Simhallen ska snart vara nyrenoverad. Hade jag varit en ung sork hade jag hellre ägnat mig åt den nya aktiviteten, innanför den tredje bilden.

Frälsis tycks ha blivit ett vanligt privatboende hus.

Ett av favorithusen vi såg längs de trettiosex gatorna. (Vi hann inte riktigt rulla på alla)

Det här är en kultbutik i Hemse ända sedan 1940-talet. Då sålde ”Krut-Erik” Johansson hagelgevär och husgeråd. Nu säljer de över samma disk andra varor som lockar dit turister eller nostalgiska besökare.

Kort fakta om Hemse:
Socknen fick sitt uppsving när järnvägslinjen mellan Hemse och Visby startade 1878. Som mest har det bott 1950 personer, årtalet var 1990. Motsvarande ”siffra” 2020 landade på 1777 invånare.