Fabriken Furillen

Publicerad den av

Tidigt på morgonen körde vi sakta förbi en av våra favoritplatser på norra Gotland, Lergravsporten. Strax nådde vi den smala vägremsan som går ut till ön Furillen.
Förr kallades den fyra kvadratkilometer stora ön för Furilden. Namnet lär den ha fått efter en otäck brand som härjade här för över femhundra år sedan.

Det känns som att ha blivit förflyttad till en annan värld eller tidsperiod. Fascinerande! Mäktigt! Ödsligt! Tankeväckande! ibland flyger tankarna mellan vackert och fult. De landar alltid lugnt på det förstnämnda. Jag gillar stunden skarpt. När alla mina sinnen får kopplas på.
Fabriken Furillen är namnet på just denna historiska del av ön. Den välkända entreprenören Johan Hellström driver Farbriken Furillen. Ni är säkert många som sett platsen skymta förbi i en film, i ett tidningsreportage eller i ett modemagasin. Kanske har ni tagit för givet att exempelvis musikvideon är inspelad på en exotisk plats långt bort i världen.

Blåeld som ”gifter sig” med hederlig gammal rost.

Hotellet med sina 18 rum, ”gömda” eremitkojor och de 40 platserna till middagen på restaurangen lockar till sig människor från långt bort i världen. Personerna älskar såklart konceptet med ödslighet, integritet och historiens vingslag, kanske svårt att hitta någon annanstans. Det går att boka bord utan att vara inkvarterad på hotellet.

Medan du njuter av det vackra blåa som förgyllde vår stund här ska jag backa bandet. För det jag förknippar Furillen med, längre tillbaka, är tre stora saker.
För det första – från början av 1900-talet och sjuttio år framåt bröts det kalksten här som sedan skeppades vidare. Du kan se spåren överallt.
För det andra – militären tog över och stängde för allmänheten. Detta pågick en bra bit in på 90-talet.
För det tredje – en av mina svenska absoluta favoritförfattare, Håkan Nesser, blev förälskad i Furillen och bor här sedan flera år tillbaka. Men det här inlägget handlar inte om honom.

Slagghögarna finns kvar sedan kalkbrytningens dagar.

Jag noterade att fåglar, av olika arter, uppskattade en sittstund på den gamla kranen.

”Den lilla blå” hade förflyttats inom området och stod nu parkerad nära vattnet. Vi hade turats om att fotografera. Men nu var vi sugna på frukost och att därefter få plocka av våra cyklar och rulla vidare på två hjul i naturreservatet. Det här besöket kommer jag aldrig att glömma…

Ps. Kommentarer om sådant som inte hör till inlägget kommer inte att besvaras. ❤

19 tankar på “Fabriken Furillen”

  1. Intressant att det nu tydligen går att äta där utan att vara hotellgäst. Sommaren 2019 (dvs pre-corona) så var några vänner på utflykt på Furillen och blev mer eller mindre bortjagade vid lunchdags. Där inom hotellområdet fick minsann bara övernattande gäster befinna sig, inga andra! Så det var bara att åka vidare till något vänligare matställe.

    Efter det så har ingen i vår bekantskapskrets (vi har ett sommarboende inte långt därifrån) ens funderat på att besöka stället för lunch eller middag. Kanske att någon gör ett nytt försök i år.

    Gilla

    Svara ↓

    • Det var riktigt häftigt att äntligen få komma dit. Ensamma som vanligt. Vi åkte iväg 04:55. Ni verkar ha haft/har det mysigt på den långsmala grannön. Undra om ni också fick uppleva det läbbiga åskvädret och ösregnet i natt. Hoppas inte för T:s känsliga öron.
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

      • Det fick vi uppelva ja! Förmodar att ni skickade det över det till oss 😉 Miss T tog det bättre i husvagnen än vad hon hade gjort hemma. Hundar är ju tryggare i små utrymmen men jag hoppade till när det lät som det slog ner i närheten. Nu gjorde det inte det men intensivt var det verkligen. Som det regnade dessutom.

        Kram

        Gilla

      • Intressant att få reda på att hon fixar det bättre i små utrymmen. Då vet du redan nu var ni ska tillbringa nyårsafton 2022. Självklart är jag givmild mitt i sommaren. 😉 Den här veckan ska det komma mer än 100 000 personer. Vi mötte en hel del under vår morgontid innanför muren. Trots att vi var ovanför ”centrum” av navet.
        Kram

        Gilla

  5. Väldigt spännande plats att läsa om. Ödsligheten känns verkligen … även om det finns ett hotell där det bor gäster. Måste vara väldigt speciellt. Jag förstår att platsen är populär för modereportage, musikvideos och annat.

    Att det gamla ordet för ön Furilden var kopplat till brand försöker jag greppa. Kan det ha funnits furor på ön som blev tagna av elden (ilden) eller är det helt enkelt något gotländskt ord jag inte förstår. Troligen är det så.

    Förstår att det var en speciell upplevelse liksom det fortsatta besöket i naturreservatet på två hjul …

    Kram och fin fredag!

    Gilla

    Svara ↓

    • Ibland är det både intressant och lärorikt att besöka sådana platser. En sådan kontrast till när vi cyklade runt Närsholmen, några mornar senare.
      Jag tror du nafsar i sanningen om ordet. Det fanns sådan skog och ”ilden” betyder säkert elden.
      I den här miljön tyckte jag det var en klar fördel att det var grått väder. Motsatsen tyckte jag när vi cyklade på resten av ön. Tyvärr har jag ingen makt över väderleken. Oj vad det svänger just nu. Såg på appen att det skulle regna i tolv timmar på raken. Därför la jag tillbaka våra kameror i lådan igår kväll. Men när vi vaknade till solsken tänkte vi om. Det var länge sedan vi hade en morgonpromenad med på bloggen. Efter frukosten ställde jag mig på balkongen och insåg att läget var nytt igen.
      Nu hoppas jag solen imorgon på min app gäller även på en annan ö.
      Kram från en … lördag är det visst. Vi har blivit dagblinda.

      Gilla

      Svara ↓

  6. Furillen åkte vi ofta till när vi hade Penny. Då åkte vi dit för att ta hundprommisar men framförallt för att få bada i vår vilda vik. Nu har vi inte varit där på flera år, så vi kanske ta med Molton dit nån dag. 🙂
    Vi åkte dock aldrig till hotellet, bara förbi, för vi badade på utsidan av ön där inga andra höll till. Fast en gång så gick det såna dyningar att det inte var lätt att ta sig över stenarna ner i vattnet i vår vik -och ännu värre när man skulle upp! Höll på att bli kvar i havet!! *fniss*
    Alltså körde vi över till andra sidan ön och badade där. Penny gick lös som vanligt, men vi fick bråttom upp när vi upptäckte att hon hade tröttnat (hon gillade inte att bada) och var på väg hemåt istället….. 😦
    KRAM/Susie

    Gilla

    Svara ↓

    • Såklart ni ska ta med Molton dit någon dag.
      Vad läbbigt. Tur du hade änglavakt den gången. Vår Texas gillade heller inte att bada. Fick ”tvinga” i honom i havet.
      Hoppas ni haft en bra avslutning på första sommarmånaden. Tiden går alldeles för fort.
      Kram, Bosse

      Gilla

      Svara ↓

  8. Ja man skulle vara en fågel ibland tänk att sitta där på kranen och speja. Rofyllt och vackert. Gillar bilden med rost och blåelden fin kombination. Ja det är en säregen plats som har varit överallt i olika magasin. Ja Håkan Nesser går inte av för hackor såg att det kommit någon novellsamling i bok!?
    Skulle vilja prova att bo i en erimitkoja.

    Gilla

    Svara ↓

    • Hade jag inte varit lite höjdrädd hade jag också velat vara en fågel med dess möjligheter.
      Kombinationen rost och vackra blommor är aldrig helt fel.
      En natt skulle jag också vilja prova, men inte en hel månad. 😉 Nu rotade vi inte runt men de verkar precis som det står vara väl dolda.

      Gilla

      Svara ↓

  9. Pingback: I väntan på sol och värme | gotlanduppochner

Lämna en kommentar