En eldsjäl i norr; del 9

Nu har vi kommit fram till sista delen av Bungemuseet. På ett vis är det också början, som startade med en mycket driven och ambitiös ung man med stora planer.
Theodor Erlandsson, född 1869, var den enda i syskonskaran som fick chansen att läsa vidare. Det gjorde han på seminariet i Uppsala. När han kom tillbaka till Gotland fick han en lärartjänst 1890 i Bunge. Där blev han kvar till 1929. Redan från start kom han med många nya idéer. Han anlade en lekplan på sin egen klockarjord så barnen slapp leka på landsvägen. Han gav bort en del av sin tomt så barnen fick en skolträdgård.

T Erlandsson hade ett motto. ”Att rädda vad som kunde räddas”. Den äldre skolan ersattes av en ny som i sin tur några år senare förflyttades till Fårösund. Det var då läraren kom på tanken att inrätta ett skolmuseum i den äldsta skolan. 1950 invigdes den av dåvarande landshövding Erik Nylander.

Mycket nostalgi som inte gått upp i rök. 😉

Theodor gifte sig med den tidigare lärarens dotter. Tillsammans började paret att utveckla sina idéer om att göra både ett skolmuseum och ett Kulturhistoriskt Museum i Bunge.

När en lärarinna tillsattes till småskolan fanns det först ingen bostad i skolhuset. Därför bodde hon i en bondgård i närheten. Sedan inrättades ett litet rum på vinden åt henne. Så här kunde det sett ut på den tiden.

1906 gjorde Theodor tillsammans med sin hustru ett upprop i lokaltidningen och lyckades få in lite pengar till bildandet av föreningen som hade sitt första verksamhetsår året efter.
Givetvis hade Theodor sneglat på vad Arthur Hazelius gjort med Skansen i stora staden Stockholm.
Var fick Theodor Erlandsson all sin energi från? För han var inte bara lärare. Hade han ägt ett visitkort kunde där stått klockare, bokbindare, grundare av den första sparbanken i socknen, författare m.m. Som det inte räckte var han även politiker och familjefar till fem döttrar.
Theodor insåg att det fanns kvar flera byggnader och redskap efter att 1900-talets industrialism tagit över. Bungemuseet ska visst ha växt otroligt snabbt.
Fram till sin död 1953 höll Theodor på med sitt museum. Han blev 84 år gammal. En av hans döttrar som också var lärare, skötte därefter om Bungemuseet på sin lediga tid fram till 1983. Numera drivs verksamheten av en ideell förening, utan fasta anslag från vare sig stat eller region, men med anställd personal året om.
Hatten av för Theodor Erlandsson och hans fru och dottern som drev det vidare. Skapelsen är numera ett av Sveriges största friluftsmuseer.

10 tankar på “En eldsjäl i norr; del 9

  1. Min farmor som blev änka mycket tidigt var lärare i en småskola på landet. De bodde på andra våningen i skolan och hade tre rum och kök till sitt förfogande. Men visst, det var ju på 1900-talet…. Fint med ett skolmuseum och jag tycker om när man kan se äldre miljöer bevarande.

    Kram och god tisdag!

    Gilla

    • Sorgligt att behöva bli änka i tidig ålder. Låter praktiskt att kunna bo så nära arbetsplatsen.
      Jag uppskattar också det. Såg att jag lagt in samma bild två gånger. Skyller på ”solsting”. Här är en bastu. Nu är den snyggaste bilden på plats.
      Tack ska du ha. Äntligen ska vi få träffa dotter och trevlig pojkvän. De borde ha kört på färjan nu.
      Kram

      Gillad av 1 person

      • Jo men det var sorgligt. Min pappa var tre år och hans bror sex år. Min farmor valde att leva ensam med pojkarna och kanske var det därför min pappa kunde sylta, safta, baka och stryka. Pojkarna fick vara behjälpliga med allt när mamman arbetade heltid. Ändå fanns det möjlighet för dem att studera vidare på högre nivå men visst, lärarbarn kommer sällan undan 😉
        På grannön har det också varit bastu men i kväll kom regnet. Temperaturen sjönk 10 grader på en timme men det blir visst finare i morgon igen.
        Vilket fint besök som lär vara framme nu ❤

        Kram

        Gilla

      • Många tankar går genom min hjärna. Tur i oturen att din älskade pappa hade en bror. Så duktig han blev. Förstår att de tvingades bli vuxna i förtid. Lärarbarn ställs det alltid högre krav på. 😉
        Här är fortfarande bastu trots vädringar. Riktig ”underhållning” av blixtrande och åskandet som måste varit väldigt nära under natten. Tiden far iväg fort. Nu är de på restaurang och firar en personlig sak. Men vi har träffats och haft det trevligt under fyra dagar. Imorgon bitti tar de första färjan. Nästa vecka kommer storasyster på besök. Men först lite ”bloggjobb”. Otroligt att det redan är juli månad. Jag vill alltid hålla hårt i sommaren.
        Kram

        Gilla

  2. Trevlig läsning om Theodor Erlandsson. Vilken eldsjäl, för visst hade han många järn i elden. Det lät fint att han gav bort en del av sin tomt till en skolträdgård och att han anlade en lekplan. Att leka på landsvägen lät ju inte så bra (även om trafiken inte var så intensiv).
    Roligt att sådana här miljöer bevaras och att vi får läsa om dom … tack för det 🙂

    Kram från en kringla i Kringelstan som längtar efter lite svalka!

    Gilla

    • Härligt att det finns eldsjälar. En motsats till de som river ner och förstör i vår gemensamma värld.
      Mycket generöst. Han verkade vara en nytänkare på många sätt. Tror eleverna och föräldrarna uppskattade honom.
      Nu har jag lagt dit den finaste bilden. Såg på paddan i skuggan på balkongen att jag lyckats lägga in samma bild två gånger. Annars sätter jag alltid nummer på dem. Nu satt jag i ”bastun” och försökte lägga in ett inlägg. Samtidigt som det hände saker utanför fönstret. Män kan bara göra en sak åt gången. 😉
      Vår svalka är just nu på balkongen. Men våra gäster kommer säkert att älska att Öjn levererar värme i luften och i vattnet.
      Hoppas du får din svalka snart. Det tycks ha regnat på västkusten.
      Kram

      Gilla

  3. Det är så trevligt att kika in här och läsa om alla platser och historia. Jag har ju i princip bara varit på naturreservaten på Gotland och inser hur mycket mer det finns att se.

    Gilla

    • På tal om naturreservat. Vår yngsta dotter frågade idag hur många NR det finns på Gotland. Antalet har växt rejält bara under de snart fyra år som vi bott här och ganska många förslag, tror det var 24, är under ”utredning”.
      Då måste du ändå ha hunnit med många pärlor under dina vistelser här.

      Gilla

  4. Det har varit mycket intressant att följa eran historia på Bungemuseet så mycket vackra bilder fina sparade detaljer och hela atmosfären. Detta inlägg var intressant att följa Grundarens idéer och gärningar måtte detta museum få bestå många år till. Det är så vackra omgivningar och härlig atmosfär där

    Gilla

Lämna en kommentar