En lycklig legend

Publicerad den av

Intrycken är många när jag vandrar mellan de gamla smala gränderna i Visby. När jag är ensam sveper de ofta iväg till förr. Både när Visby blomstrade som mest och när de lyckliga åren var förbi, under tuffa oår av olika omständigheter.

Det är omöjligt att veta exakt när en legend föds. På dess slingriga resa kan den målas om och utvecklas åt olika håll – från mun till mun.
Någon gång under 1472 hände en hemsk olycka i ett hus, i en gränd i Visby. En flicka hade öppnat ett fönster på översta våningen och sträckt sig ut för långt. Kanske såg hon något intressant därute. En söt svart katt? Med ett dödsskrik föll flickan rakt ner på kullerstenarna.
Just då befann sig fogden på Visborgs slott i gränden. Mannen rusade fram till flickstackaren. Han lyfte upp henne och bar den livlösa lilla tösen upp till modern. Efter tre timmars fruktlösa upplivningsförsök insåg hon att hennes dotter var död.

Strax därefter kom en skrivare till gränden och gick med tunga steg upp till det sorgfyllda rummet. Fler människor hade hunnit ansluta. Skrivaren uppmanade alla i rummet att anropa den saliga Katarina. Undra hur lång tid de bad? Säkert bad de både tillsammans och var och en för sig.
Du som är uppmärksam har säkert redan kopplat ihop bloggrubriken med ljuset i tunneln. För det himmelska hände. Flickan slog upp ögonen och fick livet tillbaka. Sedan vet jag inte hur lång tid som förlöpte. Däremot kan jag läsa att hon tillsammans med sin mor åkte på en tacksägelsevallfärd till Vadstena, att händelsen också nertecknades i Katarinas mirakelsamling. ❤

14 tankar på “En lycklig legend”

  2. Jag måste erkänna att jag hann glömma den positiva rubriken när jag läste inlägget. Desto mer gladde det lyckliga slutet mig! Det kunde förtjäna ett besök i Vadstena.

    Kram

    Gilla

    Svara ↓

    • Vad bra att du inte tog med dig den i tankarna. Då fick du njuta av ljuset. Vadstena är en mysig historisk stad vid vatten. När vi bodde i Hjo hade vi som en tradition att åka bil runt sjön och övernatta någonstans. Cyklarna fick vara hemma. 😉
      Kram

      Gilla

      Svara ↓

  5. Det var tur du hade den rubriken för när jag började läsa kändes det inte alls som det skulle bli ett lyckligt slut. Men så blev det ju ändå. Och Vadstena blev omnämnt också … just nu kan jag tänka mig att klosterliljorna blommar för fullt där. Glömmer aldrig mitt besök där, i klosterliljornas tid …

    Det är oerhört blåsigt idag på fastlandet och då anar jag att det kan vara ännu värre på öjn. Men solen skiner i varje fall och det hoppas jag att den gör hos er också!

    Kram och fin kommande vecka!

    Gilla

    Svara ↓

    • Lyckliga slut på legender föredrar jag.
      Vadstena är en mysig stad vid Vättern. Minns våra turer runt sjön när vi bodde i Hjo. Då var du där vid rätt tillfälle.

      Idag har jag haft en innedag och städat. Men imorgon vill jag ha både solnedgång och mysigt på vår korta hemester. Just nu regnar det. Tur jag har tak över bostaden.
      Tack ska du ha.
      Kram

      Gilla

      Svara ↓

Lämna en kommentar