Dagen i oktober

Publicerad den av

Efter ”frukost-TV” styrde vi kosan mot de södra delarna av Visby.

Efter en intensiv turistsäsong börjar det glesna ut bland gränderna. Därför körde jag in genom Söderport och parkerade på torget. En sak som slog mig efteråt var att vi såg fyra-fem olika tandläkarmottagningar under vår morgontur. Eftersom vi inte hade något hål på vårt morgonschema… 😉
Dags för en duett med en kvinna och en man. Fast det är söndag känns det allt lite fredag över sången.

Minns du dagen i oktober då allting lyste rött
den bleka solen värmde och lyste upp vår höst
Ja, jag minns den dagen och hur fin du va
och allt vi sa varann.

Den här biten i innerstan har vi aldrig gått förut. Innan vi tog trappan upp läste vi på informationsskylten.
SKANSEN HAVSFRUN
På denna plats byggdes den yngsta delen av Stadsmuren under 1200-talets senare hälft. Under muren finns spår efter en kalkugn från 1200-talet. På 1600-talet planerade man att riva Stadsmuren och ersätta den med moderna bastioner. Bristande ekonomi förhindrade detta. Resurser till förstärkningar kom emellertid i början av 1700-talet då bl.a. skansen Havsfrun tillbyggdes på Stadsmurens utsida.

Utsikten från Skansen Havsfrun mot två olika håll. Solveig klättrade upp på muren för att ta ett foto mot det grå havet.

Det var både brant och mysigt att traska på Södra Slottsgränd och parallell-gränden Norra Slottsgränd. Jobbigast att gå nerför kullstenarna. Vilopausen kom vid tvärgatorna Visborgsgatan och Skeppargatan. Jag älskar våra tidiga morgonpromenader – året om – i denna vackra stad. ❤

Löven dansade i vinden
i parken där vi gick
Du sökte mina ögon
jag vände bort min blick
ville trotsa rädslan
som jag alltid haft
och våga tro på oss
tro på oss två

Tysta ser vi på varann
tysta ser vi på varann

De eldröda träden hade nästan brunnit ner
precis som mina tvivel
Jag ville öppna mej mer
ja, jag ville säja
Jag älskar dej
Kom och håll hårt om mej…

Innan vi blev med blogg såg jag i en bok ett foto med detta röda bullhus. På den bilden fanns också höstlöv på marken. Äntligen fick jag se det i verkligheten. Jag hade inte tackat nej till att äga ”en nyckel till huset”.

Fotnot:
Duett med Charlotte Höglund och Uno Svenningsson.
Duon skrev också musiken.
Texten skrev Charlotte tillsammans med Olle Carlsson.

18 tankar på “Dagen i oktober”

  1. Jag skulle också vilja äga nyckeln till bulhuset och till den blå dörren på Slottsgränd 3.

    Jag hoppas att mannen på bilden plockade upp efter sin hund 😅

    Gilla

    Svara ↓

  3. Hej Bosse, vilken skön morronpromenad ni hade bland de gamla husen och gränderna! 😊
    Jag kom att minnas min dag i Visby en gång för längesen, när vi bodde på ön en sommar. Det är verkligen en mycket fin gammal stad! Det har gått snart 50 år sedan vi hade några semesterveckor i en liten kolonistuga vid havet. Den gången hade vi en liten kille att hålla reda på och det var alldeles tillräckligt, så vi gick bara runt lite en dag i stan, såg den gamla kyrkoruinen, tog en kaffe & glass på ett ställe, köpte en fotogenlampa på ett annat och hittade några små fina drejade koppar på ett krukmakeri… men det var solen och baden som lockade.
    Vi hade inte en tanke på att flytta då, utan njöt av samvaron och ledigheten. Allt skulle bli som vanligt efter semestern… höst och jobb. Istället blev det ett hastigt uppbrott, för när vi kom hem bestämde vi oss snabbt och spontant för att prova något annat än storstadslivet.
    Plötsligt befann vi oss här uppe i glesbygden, det var bara att ”hänga med” och ta dagen som den kom. Så annorlunda allt blev! Långt mellan husen och körningar till jobb på hala vintervägar… det var man inte van vid nere i fagra Skåne. Stora mörka skogar längs vägen och nya mänskor att lära känna med en annan livsstil än folk i stan, nytt boende utan att ha sett det innan och nya jobb, för mig på flera olika skolor. Man visste inte vad man gav sig in i, men det var spännande och man var ung och impulsiv. Allt hände så fort.
    Nu tänker jag att det var tur att man orkade men det är härligt att ha blivit lite äldre och ha tid att bearbeta sina upplevelser och hinna reflektera, både över det som händer nu och det som var en gång. Det är omvälvande att bryta upp och flytta från sin trygga, invanda miljö. Som ni ju också gjort. Man får vara med om mycket, ibland är det jobbigt men oftast roligt och nästan alltid utvecklande, i a f om det sker när man klarar att ”hänga med”. Livet bjuder verkligen på många och oväntade upplevelser. Antagligen oftast självförvållade men ibland griper det s.k. ”ödet” in. Det är olika hur man vill se på det.
    PS. Denna långa reflektion bakåt kom sig av den fina visan du lade ut mellan bilderna, Bosse, tack för den! Gav mig knip i hjärteroten ❤️ så fin text. Början på något nytt kan kännas precis så, osäkert men hoppfyllt. Och förälskelsen en gudagåva.
    Vi får väl önska oss alla en ”snäll” övergång till oktober utan för mycket kyla & blåst. Särskilt på Gotland 😏 där det väl kan blåsa upp ordentligt… så ni ska ha det fint nu med milda vindar om det är möjligt 👍 Och hälsa till Solveig ☺️

    Gilla

    Svara ↓

    • Undra om du minns vad platsen ni bodde på heter. Låter mysigt. Du borde skriva en tegelstensroman om din/er livshistoria. Dela in den i olika delar. Jag kommer att köpa ett signerat exemplar. Vilken förflyttning du gjorde. Det var vågat gjort.
      Det har varit några sorgliga dagar där jag knappt varit utanför dörren. Men idag kom solen på besök och imorgon får vi finbesök av en av våra döttrar.
      Det ska jag göra.

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

      • Strongt av dig att bemöta alla kommentarer här 💪 men nix pix, du slipper signera. Jag har fullt upp att leva i nuet och grunna över vad jag ska sticka som nästa projekt.
        Blev tvungen att fråga Bosse var det var, jag är otroligt dålig på kartor & geografiska namn. Han svarade direkt: Östergarn, på östsidan.
        Ja, Öjstergarn, det låter mysigt och det var det… minns att den inbyggda sängen i kolonistugan var för kort, så B fick ligga med fötterna utanför. Till råga på allt läckte järnspisen första dagen och började brinna även ”utanpå”, så den fick vi konka ut den i gräset för att släcka elden. Leta upp en telefonkiosk och ringa uthyraren… det låter nästan exotiskt, var ju före mobilernas tid.
        Till råga på allt dök min syster från Malmö plötsligt upp i sista semesterveckan, helt utan förvarning. hon hade fått en plötslig längtan efter Gotlandsluft.
        Handlingskraftig som hon är, tog hon tåg och båt till ”Öjn”, hyrde en cykel och stod så plötsligt i den lilla koloniträdgården med sin lille son på pakethållaren. – Hej, här är vi, hur har ni det? Eftersom stugan vi hyrde bara var ”ett rum med våningssäng” fick hon sova i den översta och de två små kusinerna i den nedersta. Vi erbjöd oss snällt att sova i tältet men väcktes mitt i natten av syrran. – Han skriker, nu får ni ta honom. Det blev liiite trångt i sovsäcken medan syrran och hennes lille påg sov gott inne i stugan på den mjuka madrassen.
        Haha, det var snöpligt men minnena känns väl alltid kul så här i efterhand. Besöket blev ett lyckat avslut på sommaräventyret, vi hade roligt tillsammans. Och visst sover man gott ute i det fria… jag minns att du & Solveig bäddade ute på balkongen och sov inunder stjärnorna en gång i Ystad. Ack ja, tänk vad allt fort blir till ljuva minnen…
        Jag såg att ni också fick kört besök av era döttrar, så bra! Det har varit alltför få träffar med nära & kära under pandemin. Men snart är det slut… /ha det gott och hälsa Solveig, som knegar på i skolan 😻❤️

        Gillad av 1 person

      • Jag var tvungen att gå och läsa upp det högt för Solveig när hon äntligen kom hem igår kväll. Härligt underhållningsvärde. Tack för det. 🙂 Mycket är superkul i efterhand. Så tänker jag ofta också. Du är duktig på att skriva så jag ser scenerna framför mig.
        Kram

        Gilla

  5. En härlig morgonpromenad utan att jag behövde anstränga mig det minsta trots trappor och nivåskillnader. Perfekt! Det är nåt skumt för jag kan inte komma in på din sida från min dator. På iPaden går det bra och nu hoppas jag bara att kommentaren kommer fram. Kram, Gunnel

    Gilla

    Svara ↓

  6. Vilken trevlig promenad att få vandra … en dag i oktober. Ler när du skriver att ”Fast det är söndag känns det allt lite fredag över sången”. Var tvungen att plocka fram inspelningen på YouTube och lyssna. Fredag har jag lyssnat på alla dagar i veckan. Och så kan jag konstatera att det måste vara något med luften på Gotland som gör att tänderna vittrar sönder … fem olika tandläkarmottagningar, bara under den promenaden.
    Tack för en trivsam söndagspromenad så här på tisdag förmiddag. Snart är det fredag!

    Kram från ett vindstilla fastland!

    Gilla

    Svara ↓

    • Du hängde direkt med på mitt veckodagsskämt. 🙂 Jag har haft många och långa fredagslyssningar, veckan runt, under många år. Starkast minnet är under min långpraktik i Täby. När jag gick till jobbet med Gnosjögruppen i öronen. Såg dem även på en konsert i Sth den hösten.
      Jag fick nästan ont i tänderna av dina ord. Tänk om det är så illa? 😉
      Jag längtar till fredag. Imorgon får vi besök av en dotter.
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

  7. Det var en fin oktoberpromenad! Det är så vackert när träden ändrar färg på hösten. Jag känner likadant när jag titta på det röda huset. Undrar varför? Ha det något med trygghet att göra? Kram Anne

    Gilla

    Svara ↓

Lämna en kommentar