I ur och skur

Här sitter jag less och tänker i moll. Utomhus vräker det ner. Morgoncyklingen är inställd. Cykeln ville inte ut från förrådet. Jag försökte inte ens övertala den.
Ändå måste jag vara rättvis, analysera och lyfta på varje ”sanningssten”. För tänk att vara en rauk som måste stå ute i alla väder och årstider. Minut efter minut, kvart efter kvart… år efter år… Fördelen är såklart att de blir härdade och gnäller inte över småsten som vi små människor ibland gör över småsaker.

Jag stod i Slite och vaktade cyklarna och våra ägodelar medans Solveig klättrade upp och fotograferade. För vid detta tillfälle var vi i Slite och cyklade våra 88 minuter.

Jag hade glömt bort att det finns raukar på land på två ställen i Slite.
Nu grävde jag i gotlanduppochner och såg att vi la in ”Raukarna i Slite” den 29 augusti 2019. Det märks verkligen att jag mognat som människa. 😉 Inte så konstigt med tanke på att det på söndag har gått exakt två år. För i den texten var jag mer som en omogen kart. Eller är det tvärtom?
Här är länken:
https://gotlanduppochner.com/2019/08/29/raukarna-i-slite/

14 tankar på “I ur och skur

  1. Cyklar kan vara envisa men ibland har man inget val. Husse cyklar på morgnarna men vid regn avstår han. Är med andra ord inte lika tålig som en rauk 😉

    Kram och god fredag!

    Gilla

    • Då gör han och jag samma sak. Men jag har märkt sista månaderna att jag kan cykla utan glasögon. Så nu kan jag inte längre skylla på att jag saknar vindrutetorkare på brillorna. Raukarna vinner i alla väder. Helst i grenen ”Inte röra sig ur fläcken.”
      Kram och tack

      Gilla

  2. Kan konstatera att jag känner mig som en cykel ibland … vill smita från regnet. Men med en liten fyrbent vän så måste vi ut i ur och skur. Och oj så skönt det är att komma in i stugvärmen igen.
    Nu har jag läst inlägget från 2019 med stor behållning. Måste ha missat det. Bra att du länkade. Och jag har läst och tittat på raukbilder med stor behållning även i detta inlägg. Blev extra förtjust i den översta och den nedersta bilden.
    Hoppas regnet har upphört hos er. Här är det mörkt och kulet men uppehåll. Regnet kommer väl tillbaka till lunchpromenaden 🙂

    Ha nu en fin fredag!
    Kram Anita

    Gilla

    • Det är både en fördel och en nackdel i ”sämre” väder. Mest en fördel när det gäller motion, att ha en fyrfota vän.
      Jag hittade ingen fakta om de där två raukplatserna. Då låter jag fantasin leda mig vart den vill.
      Det har vräkt ner stundtals. Men vi var ute med ”skräpet” och jag har njutit på balkongen av skådespelet från himlen. Det var riktigt skönt att gå ut ibland.
      Hoppas det inte gjorde det, för er skull.
      Helgkram tillbaka

      Gilla

  3. Måste säga att jag inte märker nån större skillnad gällande mognaden i inläggen:) vore synd om du blev övermogen, jag tycker det var ett roligt inlägg!

    The Raukwhisperer…. 😂

    Gilla

    • Det var rätt jämnt skägg. 🙂 Jag planerar inget. Men när jag inser att det inte finns någon speciell fakta om en plats trycker jag ner olika tangenter och allt kan hända. Någon form av text till några foton hör ihop. Annars blir det inte alls stenkul. Vid en självgranskning har jag kommit fram till att jag är seriös minst två dagar om året. 😉

      Gilla

  4. Fina foton och kloka tankar med ett kompletterande inlägg frambringar glada toner också en gråmulen dag med tjuriga transportmedel. Att kunna bjuda på sig själv är väl ändå ett bevis på mognad.
    Trevlig dag med ”gråmys”! 🙂
    Kram Mia!

    Gilla

    • Det hade det. Jag försöker alltid vara en god vän med den tvåhjulade. 🙂
      Det står lite olika uppgifter. Runt 25 är svaret. Då syftar jag på ställen de finns på. Hur många enskilda raukar vet ingen. De är svårräknade. En del är fortfarande barnsligt omogna och springer och gömmer sig i grottor. 😉
      Kram

      Gillad av 1 person

Lämna en kommentar