Utsträckta händer

Publicerad den av

Konstnären Pye Engström fick ett hedrande uppdrag några år efter mordet på vår stadsminister Olof Palme.

Hon funderade över vad hon tyckte var viktigast i Palmes gärning och kom fram till att det var hans fredssträvande försök.

Granit är materialet. 1991 är året när ”Utsträckta händer” kom på plats i passande Almedalen. Granskar man noga ser man mellan de båda stenkloten mänskliga figurer, som trevande försöker nå varandra.

”Vi räcker ut en vän-skaps-hand och knyter fasta, starka band. Vi räcker våra händer till alla våra vänner till alla på den vida jord”. Dagfinn Rimmerstad

I vår gemensamma kåseribok ” Skimrande ögonblick – och dagar i grått” finns ett kåseri som jag lite lamt döpte till ”Inte vilken februarikväll som helst”. Jag började med texten:
”Ibland stannar tiden. Det spelar ingen roll om man är gammal eller ung. Det finns sekvenser i livet som vi aldrig glömmer.”
Avslutningen på kåseriet löd så här:
”Jag bar på en egendomlig sorg och en namnlös del inom mig hade dött, en viktig bit av tilltron till mänskligheten. Något hade kommit för nära solen. Verkligheten hade hunnit ikapp på ett skrämmande sätt och jag var inte klädd för den.”

13 tankar på “Utsträckta händer”

  2. Så fint. Jag befinner mig just nu i ”Vår lilla by” i närheten av Höganäs som är en kommun som satsat mycket på offentlig konst. Bl.a. har man två kupade händer (stora) som också symboliserar fred och gemenskap mellan länder. Jag kommer inte riktigt i håg hela historien. Offentlig konst är tillgänglig för många och därför viktigt.

    Gilla

    Svara ↓

  3. Ett fint minnesmärke över Olof Palme men sedan är jag inte säker på att jag tyckte den var speciellt fin. I det här fallet är det kanske inte det viktigaste.

    Kram

    Gilla

    Svara ↓

    • Almedalen var en passande plats. Eftersom det var här han startade upp det som blivit så stort genom så många år. Konst ska vara lite konstigt att förstå sig på. Annars blir det för lätt. 😉 Svårast har jag fortfarande för viss konst innanför ramar. Där jag ibland undrar om det är en människa eller ett djur med svans som fixat till det. När T är fullärd på annat kanske hon skulle satsa på…
      Kram

      Gilla

      Svara ↓

  4. Så fint minne av Olof Palme! Den dagen glömmer inte jag heller. Olof Palme var min idol. Jag gick i samma tåg som honom, en gång ,det kändes så bra!
    Ha det jättefint KRAM Primrose ,-)

    Gilla

    Svara ↓

  6. Fastnade mest för slutorden i inlägget, kåseriet från er bok … så otroligt fint skrivet. Minns att jag vaknade tidigt på morgonen av klockradion som spelade sorgemusik. Vi skulle iväg och jobba, trots att det var lördag. Undrade vad som hänt. Efter ett tag kom nyheterna och då förstod jag … ruskade maken och berättade vad som hänt. Vi åkte till jobbet och såg alla flaggor på halv stång … en dag när alla nog minns vad dom gjorde.
    Regn till och från här idag. Jag anar att det även regnar till och från på ”Utsträckta händer” hos er på öjn.

    Kram och fin torsdag!

    Gilla

    Svara ↓

    • De flesta som var med då har säkert starka minnen kvar från när vi först fick reda på det. Jag och en kompis hade kommit in från ett snöbollskrig för att byta kläder på en grabb. Då flög dörren till stugan upp och vi trodde inte ett ord av fraserna som kom ut från en annan medhjälpare. Vilken dyster stämning det var några timmar senare när vi åkte buss till Stockholm och skiljdes åt vid stationen. Annars brukade det vara full glädje efter en veckas aktiviteter där vi lärt känna varandra.

      Jag hann cykla ut efter frukosten. Här kom ösregnet inte förrän vid tiotiden. Då var jag ändå i full gång med hemligheter. 😉
      Kram

      Gilla

      Svara ↓

  7. Pingback: Magi och vetenskap | gotlanduppochner

Lämna en kommentar