Sysneudd

Publicerad den av

Tidigt en morgon lyfte vi av cyklarna från bilen och började trampa iväg. Platsen var en udde på Östergarnslandet.

Utan att tänka framåt på de gropiga uppförsbackarna tillbaka, kunde vi inte låta bli att ”studsa” ner så nära havet som vi kunde komma.

Påminner en hel del om små miniraukar.

Minns inte just nu i 30 graders värme, både inne och utomhus, om detta var andra eller fjärde vägen som vi cyklade ner. Däremot kommer jag ihåg att varje avstickare från grusvägen runt udden var värd ett besök. Till höger glittrade stranden i solskenet vid populära Sandviken.

Undra hur många av Gotlands alla gamla kvarnar som är omgjorda till bostad? Antagligen rör det sig här om en sommarbostad. Jag hade gärna ägt och haft en sommarbostad i en fyr eller kvarn. Självklart måste den ha havsutsikt. Nu ska jag inte mala vidare på det fantasiämnet. 😉

Jag uppskattar dessa utmärkelser och tävlingar. Tror de fyller en stor funktion av flera anledningar. Svetsar samman sockenborna är ett av dem. Påminner mig om när vi bodde nära Österlen. Där växte hösttillställningen ”Österlen lyser” och Ystad ville gärna vara med och leka. Trots att staden inte ligger på Österlen, som kanske många tror.

Jag tror Solveig föredrar detta mysiga hus framför fyr och kvarnalternativ. Tänk vad nära vi skulle ha när vi hälsade på varandra. 😉

Salepsrot och blåeld tycks trivas tillsammans.

Finns det någon bloggbesökare som kan namnet på den blå fina växten/blomman?

Nej. Det ska inte bli en följetong, att det finns med kossor i blogginläggen. Det råkade bara bli så när jag valde dagens blogginlägg. Minns att jag valde en ”snabbare växel” på cykeln. Ville gärna hinna förbi innan de tog över färdvägen. Eftersom jag inte talar deras språk var jag inte sugen på att diskutera trafikregler. 🙂

En kort sammanfattning:
En sevärd udde där jag dock saknade ett hav av blåeld, som jag hade riktat in mig på i planeringen.

21 tankar på “Sysneudd”

  3. Lite svårt att se blomman och när jag förstorade blev det ganska suddigt. Kanske drakblomma eller cikoria? De grön bladen blev ett enda virrvarr.

    Gilla

    Svara ↓

  5. Alltså … vilka njutbara bilder. Det känns som jag är med och studsar fram på den lilla vägen mot det stora blå … i dubbel bemärkelse för oj så härligt sommarblå himlen är. De blå blommorna ser bekanta ut men något namn har jag dessvärre inte. Liknar en blå blomma jag har haft i trädgården några år (även om min är lite ljusare blå). Den jag haft heter snokört, Echium plantagineum och jag tror den finns i olika varianter. Men nja … det är nog inte den.
    Så ni har det varmt också. Här vaknade vi till en väldigt varm morgon och inte ens morgonpromenaden var sval och frisk som den brukar vara. Just nu pustar vi alla ut i ”källaren” och här kommer vi nog att stanna 🙂

    Kram och fin onsdag!
    Anita

    Gilla

    Svara ↓

  6. Underbara bilder från en underbar udde! Där var vi ofta förr när vi under några år bara semestrade på ön. Vi hyrde då av han som hade fiskaffären precis ovanför Sandviken, så områdena i närheten utforskades noga – och badades vid. Vi hade ju Penny då så vi kunde inte bada på några badstränder…..
    KRAM/Susie

    Gilla

    Svara ↓

    • Tack. Vi satte bilen mitt emot fiskeaffären och åt vår frukost vid ett bord i backen. Hade vi varit där senare skulle jag gärna gått in där och köpt något och fotat och lagt in ett blogginlägg. Förstår att ni kan det området bra. För oss var det första besöket.
      Där vi badade igår såg jag fyra hundar med fyra olika ägare. Trots att det fanns en skylt om icke tillåtet.
      Kram, Bosse

      Gilla

      Svara ↓

  7. Bilderna ger lite svalka när man ser havet.
    30 grader i skuggan och det är inte skönt. Har 23 innomhus och förhoppningsvis blir det bättre senare.
    Kramar från oss

    Gilla

    Svara ↓

  8. Vilken cykeltur! 30 grader, det verkar som ni har en riktigt bra sommar. Den där grusvägen skulle jag också ha följt till havet oavsett hur brant den var. Blåelden har den vackraste blå färgen jag vet. Det gör mig nyfiken. Hur ser det ut inne i den omgjorda kvarnen? Kram Anne

    Gilla

    Svara ↓

    • Det är lite fuskigt för jag har fler växlar än Solveig har på sin cykel. De backarna var inget mot den jag tog några dagar senare. Då hade jag bestämt mig för att fixa den på ettan på slutet. Det gick. Men mjölksyran kom de sista tio meterna och då funderade jag på att sätta ner foten. Sedan stod jag och flämtade och drack vatten vid bilen. Då dök det upp en cyklist från ingenstans, en stenig stig som knappt syntes. Jag flämtade efter luft och samtidigt fick jag lust att skratta. Den snubben var i en helt annan klass. Men han hade också fler växlar och var cykelklädd. Proffs alltså. 🙂
      Kram

      Gilla

      Svara ↓

      • Men när krafterna håller på att sina tycker jag det är ännu jobbigare att börja traska. Det var det jag tänkte på när jag kämpade de sista meterna. Hade jag börjat gå från början som S gjorde hade det varit betydligt lättare – men inte lika tävlingsinriktat. 🙂 Nu minns jag första turen hem i Ystad från centrum. Då låg jag en bra stund i soffan och återhämtade mig. Min kondis är betydligt bättre nu än då. Ändå inget mot när jag var ung och frisk. Läste för några dagar sedan i min femårsdagbok att jag cyklade med full packning mellan Halmstad och Göteborg en sommardag. (Jag har skrivit till överst på varje sida händelser från förr som jag inte vill glömma bort). Det enda som jag hade ont i var rumpan när jag kom fram. Göteborg är en trevlig cykelstad. När jag åkte hem en vecka senare fick cykeln åka ensam i en godsvagn, någon dag senare än jag kom hem. minnen, minnen, minnen. ❤

        Gilla

Lämna en kommentar