Bada brottsligt

Publicerad den av

Ända sedan medeltiden har det brutits kalk på Gotland. I takt med att stordriften tog över lades flera mindre ner under 1950- och 1960-talet. Smart nog fylldes kalkbrotten med vatten och det blev till små minisjöar med turkost vatten och både alg- och manettfritt.

Denna gamla kalkbyggnad går det att simma in i. Platsen heter Smöjen och ligger söder om vår favoritplats Kyllaj.

För att nå målet kan det vara smart att ta sikte på de resliga vindkraftverken. Du kan inte räkna med att ha täckning på mobilen och du kommer inte att hinna räkna alla gropar under bilen. 😉 Däremot verkar det som det inte talas med stora BOKSTÄVER om kalkbrottsplatserna. Få är av förståeliga skäl icke intresserade av ett lämmeltåg med bilar i den ömtåliga terrängen.
Jag upplevde en mix av två Robban Broberglåtar. Först på ditvägen tänkte jag på Huppegupptäcksfärd. Någon timme senare, när vi av en slump hamnade fel på en rak och jämn grusväg, gled mina tankar över till en ”motsatslåt” till Robbans fina klassiker Målet är ingenting – vägen är allt. För vi ansåg att målet var allt.

Vi uppskattade synen av de vackra speglingarna i vattnet. Jag kan förstå att många älskar att simma här. Min medkänsla för alla män som slet här förr, satt med vördnad på min vänstra axel. Det de nyfikna badarna bör tänka på är att Smöjen är ett före detta militärt skjutfält. Jag läste att en dykare skrev att han hittat granater på botten av det stora brottet. ”De jag sett har varit detonerade, men man ska vara försiktig i alla fall.”
Lika farliga är inte de snokar som lär finnas här. Men jag hade inte velat ha dem till ”simkompisar”. För jag föredrar mycket hellre en leksugen delfin. 🙂

Personer med husbil missar sällan godbitarna för en hellyckad logi med havsutsikt. ”Den lilla blå” blev extra glad över att det fanns en till ”vanlig” bil på området, som lyckats ”hoppa” hit. Vilken tur vi hade som slapp fordonsmöte på ditvägen från Kyllaj. Däremot var jag inte lika glad över att vi missade ett planerat stopp. På tillbakavägen tänkte jag mig våga på att testa en slags lutande väg. Då råkade vi, som jag skrev om ovan, istället hamna på en bättre väg.

Denna tidiga morgon vandrade vi med kurrande magar tillbaks till bilen. Efter att ha hämtat ut sittunderlag och frukost, gick vi ner till havet och fick uppleva en mysstund. Sämre går det definitivt att ha. ❤

30 tankar på “Bada brottsligt”

  1. Väldigt vackert med den spegelblanka sjön! T o m graffittin speglar sig fint!

    Lilla Blå, är han igång igen!

    Gilla

    Svara ↓

    • Det är svårt att misslyckas totalt när man når en sådan plats och ser samma byggnader i vattnet. 😉 Möjligtvis mer grönt i vattnet.

      När det regnar och prognosen är kass får han vila medan det pågår hemmaprojekt. Annars utsätts han för både det ena och det andra. Igår rullade han på asfalt hela passet med två cyklar därbak. Men han lever farligt. Resan två dagar tidigare är redan en klassiker. Ett fordonsmöte på det smala gropiga underlaget utan plats åt sidorna hade skapat oreda. Jag som chaufför hade heller ingen aning om hur djupt det var i hålorna som var fyllda med vatten från allt ösregn under natten. Det gick inte att sicksacka överallt.
      Dramatik på hög höjd som plötsligt blev låg när jag insåg att vi var på väg ner för en hög klint – utan möjlighet att vända eller köra in någonstans. Jag som bara skulle flukta lite och försökte nå en plats högst upp på en klint fick snabbt tänka om. Samtidigt var himlen svart runt omkring oss. Dessutom var jag inte helt säker på att vi var rätt. Då dyker ett yngre par upp från ”ingenstans” och jag ställer en fråga till tjejen. Den goa tjejen svarade med en ärlig replik, som jag antagligen kommer att skriva om i ett kåseri framtiden. Sådana stunder och möten älskar jag. ❤

      Gilla

      Svara ↓

    • Oftast är där varmare än i havet, om det blåser. Givetvis är svaret på tre bokstäver. 😉 Det finns väl ett par kända kalkbadplatser i Skåneland – om jag minns rätt.
      De största äventyren på vår Gotlandslångsemester är sådant som jag skriver med ganska få ord. Resorna till och ifrån. Undra hur länge ”Den lilla blå” kommer att acceptera strapatserna? Själv undrar jag hur länge vi ska slippa ifrån ett möte med en bred bil, timmerbil eller annat, när vi är på platser där det inte går att flytta sig åt sidan från den smala gropiga ”grusvägen”? Som jag skrev i ovan kommentar hade vi riktigt flyt – ännu en gång. Punktering borde det också bli förr eller senare. Problemet är att det är två världar som möts. Privatägda områden som inte får money för underhåll och reklam för alla dessa ovanliga sevärdheter och naturreservat som alla ska ha tillgång till som gör denna underbara ö unik med stort U. Där är ”en” skarv som skaver. Förr eller senare måste de sätta ner spaden och lösa detta. Samtidigt ingår en charm som jag inte vill vara utan. Asfalterade vägar och vägspärrar där man ska betala money – Kullahalvön, räcker jag inte upp handen förr. Däremot välkomnar jag nya naturreservat som ökat rejält bara under våra år. Annars hade det inte dröjt många år, helst inte efter världssituationen som vi har nu, innan de med för mycket money hade lagt rabarber på kusten runt öjn.

      Gilla

      Svara ↓

      • Nej, det är ju ett problem med framkomligheten. Inget man direkt tänker på när man ska någonstans med dåliga vägar.
        Så sett kan jag förstå avspärrningar och sådant. Men det är synd att det behövs.

        Gilla

      • Det är två världar som krockar. Jag kan mycket väl förstå båda ”sidorna”. Trots att jag lever här som åretruntturist försöker jag alltid sätta mig in, så gott det går, i omständigheterna. Inte hoppa på några elaka trådar på sociala sammanhang. Har jag förhoppningsvis aldrig gjort. Vem vet vad jag gör i sömnen. Inte jag. 😉

        Gilla

    • Den gången var vi inte på en ”på två hjulresa” som vi exempelvis var på igår. När Solveig ska ha med stora stativet till sin macrokamera finns det inte plats. Men förra gången vi var i närheten cyklade vi. Men till slut fick vi ge upp då det var för stor chans att välta med cyklarna. Det är spännande och kul efteråt när ingen slagit sig. Men den gången borde jag insett problemet tidigare. Inte alltid en fördel att vara envis.

      Gilla

      Svara ↓

  7. Lilla blå på väg mot stilla blå. Här hördes säkert vingslag från både historien och vindkraftverken. Stunden vid havet lät verkligen mysig. Och så tycker jag rubriken var väldigt fyndig … 😉

    Kram och fin fredag kväll! Regnet har inte kommit hit ännu men det är på väg …

    Gilla

    Svara ↓

    • Vi såg ingen annan människa under frukosten. Havet låg stilla och det var behagligt varmt. Men en och annan tanke handlade om jag skulle fixa att ta oss tillbaka på studsmattan igen. Tur jag brukar vara optimist i de lägena, likt strutsen.
      Kul att du gillade rubriken. 🙂
      Det kunde vara bra om du slapp vattna ikväll. Här ska det inte bli sol förrän på söndag. Då får det bli dags för tredje veckoutflykten. Till dess är det hemmaprojekt som gäller. Jag hör hur S pustar i bakgrunden. Kanske behöver hon lite assistens. 😉
      Helgkram

      Gilla

      Svara ↓

  8. Har faktiskt inte badat där, men i det andra mer kända kalkbrottet – men då var det höst och jättekallt. +16 grader i vattnet men det regnade småspik och var kallare på land!
    Jag välkomnar dina 5 frågor….. 🙂
    KRAM och TREVLIG HELG/Susie

    Gilla

    Svara ↓

    • + 16 grader låter som ”Ishavet” för en badkruka som jag.
      Ha ha! Bäst din vän sköter sin fredagssyssla. Kul grej hon kommit på. Vi cyklade runt i Hemse för några dagar sedan. Också en kul grej. En ny kategori som vi började med. Andra delen ska vi trampa runt om ”några timmar”. Först lite sömn och frukost på hemmaplan.
      Tack ska du ha.
      Kram, Bosse

      Gilla

      Svara ↓

  11. Jag läser lite i efterhand, ocg kan konstatera att vi nog var vid Smöjen nästan samtidigt. Om ni hade haft samma uppmärksamma passagerare i baksätet som jag hade, hade ni kunnat se flugblomster under er uppgupptäcktsfärd! Vi noterade dessutom salepsrot, ”purpurnycklar”, brudsporre och nattviol längs vägen. Den delen av färden tog nog nästan en timme, med ideliga stopp och avbrott för ”orkidéklappning”.

    Gilla

    Svara ↓

    • Du får låna ut den passageraren någon gång. 😉 Av dem du nämner är det bara flugblomster som vi inte har med ännu i kategorin orkidéer. Men nästa år så… 🙂
      Vissa arter är väldigt svåra att skilja ut. Vi har många bilder som vi fortfarande inte har artbestämt. Ordet orkidéklappning gillar jag skarpt. 😀

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

      • Ja, det skall skarpa (och högmotiverade) ögon till att upptäcka orkidéer från bilen. Dock blev just det lättare av just den vägbitens erbarmliga tillstånd! 😉

        Gilla

Lämna en kommentar