Välhävdade prästänget i Anga

Anga prästänge finns med i EU:s nätverk av skyddade områden, Natura 2000.

Anga prästänge är litet, mycket gammalt, vackert och otroligt örtrikt. En stor orsak är fuktighetsnivån, som gör att det finns massor av både fuktängsarter och torrängsarter som lever sida vid sida. Att det var vått där blev vi snabbt varse. Våra skor var inte ens torra nästa dag. 😉 Marken är också känd för att vara väldigt frisk, vilket innebär att arter som kräver näringsrikare jord får en ärlig chans att överleva.

Fem till smakprov från Solveigs makroobjektiv.

Du kan säkert ana ”skylten” som finns i mitten av ryggstödet. På den finns följande text:
Till minne av Svante Hedin som älskade att sitta här.
När jag googlade visade det sig att det var en mycket aktiv och känd man. Född 1928 i staden där jag och Solveig träffades första gången, Borås. Även Svante träffade sin fru i den gamla textilstaden.
Svante dog 2011. Några av Svantes titlar var arkivforskare, fotohistoriker, lärare och författare. 2008 fick han tillsammans med Anders R Johansson, motta ”Årets kulturpris” på Gotland.

En hästräfsa har Solveig hanterat flera gånger, på sommaren i sin barndom.

Ett fagert Gotlandstun runt ett mycket vackert och sevärt änge. Det fanns gott om orkidéer. Men de trivs bäst i en egen kategori på gotlanduppochner. 😉 Det växte också en art som enbart finns på Gotland och inte i något annat landskap i Sverige. Den visas snart på bloggen och kommer givetvis att hamna i kategorin ”Nästan bara på Gotland”. Ordning och reda. 🙂


14 tankar på “Välhävdade prästänget i Anga

  1. Vilket härligt inlägg … macrobilderna är så njutbara. Och soffan … jag förstår att han älskade att sitta där. Och tänk att han kom från staden ni träffades i. Lite av din stad … i varje fall namnet, Bo-rås.
    Hoppas ni har det bra på ön! Här är det varmt och lite blåsigt. Gurkorna blåste just omkull på altanen men alla gurkor satt kvar … puh!

    Kram och fortsatt fin helg!

    Gillad av 1 person

    • Tack. Där fick Solveig till några läckra foton. Han hade en behaglig utsikt därifrån. Såg att han och hans fru bodde flera år i trakten. Där fick du till det. 😉 Egentligen ville jag gå i den nystartade filialutbildningen på Umeå universitet. Men de platserna var vikta för ensamstående kvinnor i Norrland. Så jag kände i början en hatkärlek till regniga och backiga Borås – under de få dagarna som jag gick i skola. 🙂 Solveig undrar fortfarande hur jag lyckades klara av min ”kupp”. 🙂
      Vad bra att gurkorna satt kvar. Hoppas de gör det fram till de ska plockas in.
      Kram

      Gilla

  2. Det är ärofullt att få en bänk uppkallad efter sig där folk kan slå sig ner, pusta ut, fika eller pussas en stund.

    Gilla

Lämna en kommentar