Platsen för brottet

Publicerad den av

Vi stannade till vid parkeringen och rastplatsen, med utsikt ner till Cementas kalkbrott i Slite. Här står några föremål utställda så vi får en första inblick i t.ex. den imponerade storleken på däcken som rullar omkring i kalkbrottet. Vi kände oss rätt små framför dem.

Kalkstenen bryts genom sprängning. Det är kanske bäst att inte hälla upp det heta kaffet ända upp till kanten på koppen. 😉

Det finns ett par större ”hål” i stängslet, medvetet för fotograferingsmöjligheter.

Undra hur många hus på fastlandet och på öjn som är byggda av cement från Slite kalkbrott? Cementet används även till exempelvis brobyggen.

Slitefabriken ligger strax intill havet. Gotlanduppochner kommer att visa upp den vid ett senare tillfälle.

Det här var starten för kategori nummer 52. En hel kortlek har vi fått ihop sedan starten 1 januari 2019. Nästa inlägg kommer att stanna kvar i den nya kategorin. Till dess kan du som är ny besökare se efter om någon av de andra kategorierna kan intressera dig. 🙂

22 tankar på “Platsen för brottet”

  1. Nu måste jag säga att jag blev lite avundsjuk … jag som gillar fyndiga rubriker älskade den här. ”Platsen för brottet” … trodde absolut att du skulle recensera en bok. Apropå bok så läser jag just nu en som du recenserat förut som till viss del, ganska mycket förresten, utspelar sig på Gotland. Håkan Nessers ”Den sorgsne busschauffören från Alster”. Då jag gillar Nesser och karaktärerna Barbarotti/Backman är det en bok helt i min smak. Just nu har dom letat sig till Fårö och letar efter den röda cykeln … då vet du säkert var jag är i boken.
    Och så till kalkstenen. Det är något exotiskt med vita kalkstensklippor. Men så är ju Gotland lite exotiskt också. Den vita kalkstenen och det blå vattnet … vackert. Roligt med den nya kategorin!
    Sol men iskalla nordvindar här idag. Hoppas ni får en fin dag på ön!

    Kram Anita

    Gilla

    Svara ↓

    • Vad kul att du nämner rubriken. Den kom blixtsnabbt till mig. Ungefär som när jag kom på ”Mina fotsteg i ditt hjärta” mitt i natten. På denna blogg finns alltid den goda möjligheten att hålla sig till platsen vi besöker/skriver om. Oftast är det bäst för den läsgrupp vi hoppas få/ha. Men på andra bloggen var/är det ett annat läge. Där har ofta de bästa rubrikerna på kåserierna kommit till på en nanosekund. Du känner säkert igen stunder där man sitter med tre halvskapliga rubriker och ingen känns bra. Kramp i värpmaskinen. 🙂
      Håkan Nesser har sedan han gav ut sin första bok varit en av mina främsta svenska favoriter. Jag uppskattar hans prosa. Ibland har jag haft för stora förväntningar på en ny bok. Kryddan i denna bok är att han äntligen förde in Gotland bland sidorna. 🙂 Under lässtunderna i en Nesserbok älskar jag att ”läsa mellan raderna”. Han har en naturlig begåvning som jag är djupt impad av.
      Hoppas de hittar den röda cykeln och inte bara en massa blå och gröna. 🙂
      När Solveig kommer hem tror jag vi skippar en utflykt. Vimpeln står rakt ut. Vinden hörs in. Det snöar på tvären. Men det är skidskytte om några minuter. Sista helgen ihop med mina kompisar med gevär på ryggen. ❤

      Nästa gång ska ni få lite grönt vatten.
      Helgkram, Bosse

      Gilla

      Svara ↓

  2. Det påminner lite om stället för inspelningen av Elitstyrkan Sverige 🙂 Men vet att det gjordes på en ö. Häftigt program förövrigt. Har ni sett det? Trevlig helg! Kram Katarina.

    Gilla

    Svara ↓

  3. Jag kopplade ihop rubriken med första bilden, såg stängslet bakom och nån typ av utgrävning. Gick väldigt fort att få ihop och jag tänkte oj, vad har han hittat på nu!? Tänkte inte på en recension utan att det var nåt nergrävt som, troligen vår vän Valdemar, ställt till med:) nån massgrav eller annat trevligt.

    Vackert på ett annorlunda sätt!

    Gilla

    Svara ↓

    • Så du var inte inne på tankegången att jag däckat stort och tungt? 🙂
      Det finns så många gamla cold cases om den mannen. Undra om han hann med att göra en snäll sak för varje finger. Lämnade han efter sig tio positiva minnen?
      När det gäller brotten är det en känsla. När jag ser den fula fabriken tänker jag på annat sätt. Som när vi bodde i Falkenberg och såg Lantmännens gråa stora byggnad. Fast där var det jobbigast när det doftade mäsk från bryggeriet. Tur det inte blåste så ofta från det hållet. För då uppskattade jag inte utomhusfika eller hänga tvätten ute.

      Gilla

      Svara ↓

  4. Kalkbrott är vackra tycker jag. Vi passerar ett på vägen till Smultronstället och jag har i alla år haft en önskan om att stanna och fotografera. Men det ligger dumt till. Nu är det mycket uppväxt och lockar inte lika mycket.

    Gilla

    Svara ↓

    • Ni får köra ner ”en halvtimme” tidigare nästa gång. Det kunde vara kul för er att se det en gång och fota lite. Men ni längtar kanske så mycket att nå fram att ni inte har någon behållning av det. Nu funderar jag. När vi haft någon sträcka som vi ofta åkt har vi flera gånger sagt frasen att vi borde någon gång stanna till vid… men den typen av förflyttningar ville vi ha avklarade så smidigt och snabbt som möjligt. Tror jag fick ett annat tänk ,som jag här döper till ”bloggtänk”. Här är det oftast upptäckartänk. Lägre tempo. Finns inga 120 vägar.

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

      • Jo, vi hade nog haft tid, men det ligger dumt till. Men visst är det dåligt att inte ha gjort det under alla år.

        Gilla

      • Eftersom vi flyttat några gånger kan jag i efterhand ”ångra” att vi inte besökte vissa platser. Men vi har levt på flera skilda sätt genom åren. Det är skönast att komma ihåg det man varit med om och sett.

        Gilla

  5. Detta var intressant och jag har inte varit där, på denna plats.
    Fick veta en del som jag inte visste förut, berikande. Fint att få se alla fina bilder också.
    Jag kan ana att däcket har en betydande höjd, svårt att se riktigt hur stort då inte Solveig står bredvid som jämförelse.
    Har de verkligen ett hål i stängslet bara för att man ska kunna fotografera?
    Trevlig helg till er båda.
    Kram!

    Gilla

    Svara ↓

    • Tror där var 2 eller 3 öppningar för ”större” kameror. Smart tänkt av olika anledningar. Vi hade ca femton bilder till men det är svårt att välja ut. Jag brukar rådfråga Solveig när jag drabbas av beslutsångest. Vill inte att blogginläggen ska få besökarna att somna och slå i pannan i dataskärmen. Hm. Eller tittar de flesta i sina mobiler tro. 🙂
      Tack ska du ha.
      Kram, Bosse

      Gilla

      Svara ↓

  6. Vilken härlig rubrik! Själv kom jag direkt att tänka på kalkbrottet i Limhamn som är ett av norra Europas största. En imponerande håla minst sagt 😀 Hor stora de är blir man medveten om när man tittar ner. Förr sade man att alla Malmös hus fick plats i kalkbrottet men det stämmer garanterat inte. Numera är det ett naturreservat. Fundamentet till Kristusstatyn i Rio de Janeiro är gjort av cement från Limhamns kalkbrott så statyn kallas ibland för ”Limhams-Jesus”.

    Kram och god lördag!

    Gilla

    Svara ↓

    • Jag skäms. Det har jag inte hört talas om. Annars hade vi besökt det någon gång under alla ”skåneår”. Ha ha. Förstår att det är jättestort men det hade självklart behövts ett rejält ”hushorn” för att lyckas tränga ner alla. 🙂
      Smart att göra det till naturreservat. Jag är tacksam för att de blir fler och fler på ön – inför framtiden.
      Hoppas det finns en namnskiva/reklam på statyn med texten Limhamn kalkbrott.
      Såg att det var Vårdagsjämning idag. Det blev våfflor till efterrätt. Men fy vad det blåser snålt. Om jag deltagit i en spårkurs skulle jag gått vilse till ett säkert skyddat område.:)
      Kram.

      Gilla

      Svara ↓

      • Ja, du kan gott skämmas ett litet tag 😉 Hur kunde ni missa det? Någon skylt finns det nog tyvärr inte…
        Även om det är vårdagjämning så är det svinkallt så jag kräver att vädret rättar till sig inför morgondagen. Det har man väl rätt att begära?

        Kram

        Gilla

  7. När man står där vid staketet så känner man sig väldigt liten, det är som en minivärld där nere. Där utanför var vi för några år sedan, en ö som försvaret har öppnat upp, tror vi bara gick över en färist. Det var massor med raukar där – fint att vandra runt ön. Ni har säkert varit där.

    Gilla

    Svara ↓

    • Raukfältet på Asunden


      Det blev två blogginlägg från den mysiga turen ut till Asunden. Här har du ett av dem. 🙂 Vi hade också hört talas om svårigheter att komma dit. Därför hade vi med cyklarna. Men de hade tydligen gjort vid vägen. Det gick utmärkt att åka dit 2020. Stod bara en husbil där några tyskar sov i. Men vi lyfte av cyklarna och över cyklarna till de väntade fåren. Jag återvänder gärna till Asunden.

      Gilla

      Svara ↓

  9. Jo men visst har jag farit förbi där och förvånads över hur stort det var. Hoppas att du får en fin söndag. Här stormar det och snön ligger tjock, inte en enda aning av vår. Isen på sjön är en halv meter och jag är innerligen trött på vintern .

    Gilla

    Svara ↓

Lämna en kommentar