Det var en gång en extremt stor rödvit hankatt med stor integritet. Katten hette Knäcken och blev i över tio en stadsprofil runt Stora torget i Visby. Knäcken gick även under de två namnen ”Den röda baronen” och ”Kungen av Visby”.
Det finns massor av anekdoter om vad han hittade på när han inte låg på sin favoritplats, elskåpet utanför livsmedelsaffären Torgkassen. Han tassade vant in bland krogarna & restaurangerna. Rätter uppkallades efter honom. Knäcken blev expert på att spela hemlös inför turister för att tigga till sig godsaker. Ibland tog han sig en tupplur i brödhyllan i Torgkassen. Andra gånger smet han in och la rabarber på kattmat.
De sista åren levde Knäcken i Stockholm. Det var också i vår huvudstad, som han somnade in som fjortonåring, i maj 2013.
En kvinna som heter Andréa Gadd grundade Knäckens facebooksida, med syftet att få ihop pengar till en staty. Många ställde upp och gruppen fick ihop över 40 000 kr. Det var dock bara hälften av målet som var satt till 80 000 kr. Konstnären Sanna Laurin avstod sin ersättning och statyn i brons kom på plats i oktober 2014. En skön solskenskatthistoria. ❤
Kommer du till Visby någon gång, kan du vid ett besök vid Stora torget tänka dig in var Knäcken gjorde sina bus.
gotlanduppochner & bornholmuppochner 
Vilken fin staty av Knäcken. Klart att han skulle finnas på plats. Har för mig att jag har läst om honom tidigare. Kan det kanske vara i Ingrids blogg…
Kram
GillaGilla
Jag har funderat omkring tanken att vi sett honom live någon gång. Men det var alltid tjockt med människor på Stora torget när vi var där som turister på sommaren. Antagligen blev han en rikskändis under hösten 2014 och förekom lite överallt i media.
Kram
GillaGilla
Åh, så fint med Knäcken och att han fått en så fin staty. Tror jag hört talas om honom. En fin berättelse att läsa en tidig morgon i februari när himlen just börjar ljusna.
Ha en fin dag på ön!
Kram Anita
GillaGilla
Härligt när det ljusnar tidigare och tidigare. Men det andra har jag blivit ännu mer intresserad av. Jag har från skidsoffan sett det vackra skenet på himlen på eftermiddagen. Solveig har berättat om hur vackert det är när hon cyklat hem från jobbet på skolan innanför muren och nu har jag sett det på Insta-bilder. Vi borde ta en tur ut någon gång vid den tiden och njuta och fota. Njöt gjorde jag igår och tyckte det var rättvist att just Jonna Sundling fick en guldmedalj efter det sorgliga stavbrottet i finalen för två år sedan. Backhoppning HOPPAR jag över idag. 🙂
Tack ska du ha.
Kram, Bosse
GillaGilla
Det låter så härlig att cykla hem i vackert ljus innanför muren. Poetiskt. Annars så kan jag ju bara konstatera att du är HOPP-lös som hoppar över backhoppningen.Jag kommer att vara lika HOPP-lös jag. Och jag är precis som du jätteglad för Jonna Sundling. Och hennes lycka och sprudlande glädje gjorde mig lika sprudlande glad.
Ha nu en riktigt fin dag på ön!
Kram Anita
GillaGilla
Hi hi. Jag syftar egentligen på när hon kommit upp till muren eller när hon jobbat på andra skolan, där hon är mest, som ligger en liten bit utanför. För hon har nog inte cyklat ett pedaltag från S:t Hansskolan. Där får hon leda sin cykel uppför två riktigt tuffa branta backar. Tror inte hon cyklar ner heller. Ofta tungt lastad med böcker. Men det är verkligen häftigt att cykla längs med norra muren. Ibland får jag nästan nypa mig armen. Bor vi verkligen här? I nästa vecka tänkte jag plocka fram cykeln igen. Vi har levt skilda liv i ca 15 veckor.
När Janne Boklöv kom med sin nya stil tittade jag. Med andra ord var det några år sedan. 😉 Undra om Jonna sov gott i natt. Kanske får hon en ny chans senare att bli en av två som är med i sprintstafetten. Kanske i stora stafetten också. Kallar är ett oskrivet blad för första gången. Jag tyckte synd om Jessica Diggins och hennes lagkamrater som inte hade rätt ”saker” under skidorna igår. Nu dags för fikatime.
GillaGilla
En annorlunda staty får man ju säga.
Önskar er en fin fredag!
GillaGilla
En staty med klös i. Tror den är mer värdefull för gotlänningar än ”vanliga” statyer runt omkring på öjn. Kärlek & saknad väger mer i brons. 🙂
Tack. Ser fram emot att Solveig har nio dagars ledighet.
GillaGillad av 1 person
Fin historia! Tänk vilken liten luring som ”spelade hemlös”. Otroligt fint engagemang att fixa ett minnesmärke efter honom.
Roligt med en staty på nåt annat än en sur gammal kung. Jag gillar exempelvis statyn på Sola i Kalsta’, hon står utanför stadshotellet, att hon fick en staty för att hon var så jäkla glad jämt! Eller Rosenbom i Karlskrona. Att man liksom kommer ihåg ”vanligt fölk”
Nu måste jag googla på Knäcken…
Trevlig fredag, här skiner solen!
GillaGilla
Katter brukar vara listiga och smarta.
Jag gillar och uppskattar också att ”vanligt” folk får lämna avtryck. Hade jag varit åtminstone lite vanlig kunde jag stått i…. 😉
Vi har nyss kommit hem från en härlig utflykt i solsken. Men tydligen hade det varit kallt i natt. Tur vi inte hade en enda bil ”i baken” under de fem milen söder ut. För i skuggpartier var det lurigt.
GillaGilla
Aha, det var Knäcken som du menade, kunde tänka mig det.
Vi såg statyn då vi var till Visby och jag fick också höra om den kattens liv och leverne.
Vet att jag skrev om det i min blogg då.
Han hade ju en egen plats där på torget som han oftast satt på, bra utsikt och kunde kolla in ”sitt torg”.
Trevlig helg.
Kram!
GillaGilla
Då är du väl bekant med Knäcken och kan titta på dina bilder när du själv vill. En både personlig och offentlig katt.
Tack. Skönt både med sol och att SOLveig är ledig i nio dagar.
Kram tillbaka
GillaGilla
Vilken solskenshistoria om röda baron. Statyn är jätte fin.
GillaGilla
Kul att fick ihop rejält med pengar och att konstnären bjöd till både med arbete och avstod sitt arvode. Flott geist.
GillaGilla
Så fin staty och ovanligt motiv.
Dessutom en trevlig historia.
GillaGilla
Det är kul att variera ”kosten” på bloggen. Tur att vi har tillåtelse att åka längre än du/ni får göra på hemmaplan. Vi tog en tidig tur i morse. Sol, blå himmel och kallt.
GillaGilla