Skulpturparken vid Blå Station

Publicerad den av

Tanken att skapa en skulpturpark i Visby kom efter att Marita Enekvist och Uno von Corswant lånat ett hus i Hornbaeck. Huset norr om Köpenhamn låg granne med den danska skulpturparken, utanför berömda Louisiana. I två delar tänkte gotlanduppochner visa de fantasieggande skapelserna utanför den gamla tågstationen. Vilken skulptur blev direkt din favorit?

Fågelboet
Idé: Uno von Corswant.
Härvan av armeringsjärn kommer ursprungligen från en militär bunker.
Vi hörde kvittret först. Sedan såg vi och förstod att namnet var perfekt, lovely. ❤

Rallarglas
Idé: Marita Enekvist & Uno von Corswant
Bearbetad av Niko Caspers.
Glaskulan blåst av Jennie Olofsson
På sista fotot ser du konst i konsten. 😉

Räls
Idé: Marita & Uno von Corswant
Rälsen har donerats av Gidde Forslund och är bearbetad av Niko Caspers.
Räls och Rallarglas smälter bra ihop med miljön. För precis intill ligger det fina gamla stationshuset som vi skrivit om tidigare.

Dikt: Att lägga räls
Författare: Gunnar Hildén

Syll efter syll
skena efter skena
stadigt så det förslår
men urspårning efter urspårning
visste inte åt vilket håll
jag skulle bygga
nu går jag baklänges
låter som en galen tågvissla
fortsätter lägga räls
som lok

Fyra kvadrat
Idé: Marita Enekvist & Uno von Corswant
Lekfullt och härligt rostigt.

Axel
Vevaxel från Varvet i Herrvik.

Ego
Ställ dig på plattan och bli din egen skulptur,
en del av skulpturparken.
Kanske en selfi?

Porten
Av Elena Berg Österdahl och Jennie Olofsson

Dikt: Mot alla fyra vindar
Författare: Edith Södergran

...Jag har en port mot alla vindar.
Jag har en gyllene port mot öster – för
kärleken som aldrig kommer.
Jag har en port för dagen och en annan
för vemodet,
jag har en port för döden – den står alltid
öppen...


Klingan
Från Slite Stenhuggeri

Fotnot:
I nästa inlägg kommer del 2.

34 tankar på “Skulpturparken vid Blå Station”

  3. Åååå det är så det går att utbrista Halleluja – men inte Amen – för det kan ses som en avslutning – en punkt, ingen punkt här inte. Föll mest för – alla för de är så talande och dikterna därtill! De har alla en början innan de blev konstverk och fortsätter finnas!
    Upplevelse lagt till i sinnefröjd – jag älskar roste!
    Sista bilden där med skuggfigurerna och hålen är underbar!!!
    Fin helg tillönskas dig o S 🙂
    Kram

    Gilla

    Svara ↓

    • Jag var tvungen att ”hoa” lite i din ficka. För jag ville inte att du skulle missa detta.
      Jag är mycket svag för en koppling till en text från poesi, bok, film, musik. Saker hör ihop. Ibland på oväntade sätt. Rost i konsten för med sig så många skilda tankar på djupa plan. Här går tankarna till tågtrafiken, när den blomstrade som mest på öjn.
      Det gick inte att låta bli att rikta objektivet mot det runda hålen – i två olika storlekar.
      Helgkram

      Gilla

      Svara ↓

  6. Inget ringrostigt över detta inlägg. Härliga foton och fin poesi. Fågelboet är läckert men ännu mer gillar jag skuggbildningen i Klingan. Men jag såg genast en spark i Räls. Den påminde sannolikt om förra helgens glada tankar på skridskoåkning, vilket fick mig att minnas min gamla spark som väntar på att tas fram. Nåväl, det får mitt val att falla (som) på Räls.
    Trevlig helg!
    Kram från Mia!

    Gilla

    Svara ↓

    • Inte det minsta. 🙂 De gifter sig bra ihop med varandra.
      Nu fick du mig att bli nostalgisk när jag minns sparturerna i barndomen. Tävlingarna vi kunde ha. Det mysiga med att skjutsa något ”sött”. För att inte spåra ur är det bäst att sätta punkt där.
      Tack ska du ha.
      Kram, Bosse

      Gilla

      Svara ↓

    • Hade det inte varit för C skulle det funnits ett blogginlägg om glasblåsning i somras. Jag själv tänkte ta korten och låta min fru blåsa. Annars slutar det säkert illa. 🙂 Det börjar bli en lång lista på allt som vi fått avstå. Är inte säker på att det kommer att gå i sommar heller. Hoppas jag har tokfel. Men istället hann vi göra massor av häftiga utflykter runt öjn – som de säger här.
      Så länge rosten inte trivs på vår bil är det läckert.

      Gilla

      Svara ↓

  8. När C har lugnat ner sig kan jag tipsa om en tilldragelse vartannat år i mina trakter, Open Art. Under tre månader finns konstverk utställda i hela stan, Örebro, så kan man gå runt och titta. Min son och kusin tycker fortfarande att det är roligt att leta Open Art på stan fast de är 18 och 20. Det är alltid en omröstning om vilket konstverk som ska få stå kvar efter varje säsong. En del är fantastiskt fint och en del är bara konst-igt.

    Jag hade bokat glasblåsning som upplevelse till sambon som fyllde 50 i april, han visste inte om att han ville göra det :), men det ställdes ju in.

    Gilla

    Svara ↓

    • Vilket kul initiativ. Sådant blir man aldrig för gammal för. Örebro är Solveigs favoritstad i Sverige. Då gissar jag på att det blir mycket prat långt efteråt om att de valde fel konstverk som fick stå kvar. Det är lite tjusning med att sådant som jag tycker är jättefult kan andra älska. Jag minns vilket rabalder det var i min barndomsstad när en staty av Picasso kom på plats. Jag gissar att invånarna är rätt stolta över den sedan flera år.

      Fin och häftig upplevelse du hade bokat. Hoppas han får en ny chans. För han kanske blir så förtjust att han bokar en eldslukningsupplevelse till din födelsedag. 😉

      Gilla

      Svara ↓

      • Är du från Kristinehamn? Jag visade min familj statyn i höstas när vi åkte förbi och de blev inte speciellt imponerade 🙂

        Ja det blir riktiga diskussioner i fikarummen om Open Art. Speciellt ett konst(igt)verk rörde upp känslor. Googla på Bad bad boy, Open Art:)

        Vad roligt, vad är det med Örebro som hon gillar?

        Gilla

      • Nej. Jag är född en kall februarimorgon, i samma stad som en rätt känd kille med namnet Per Gessle.
        Bad, bad boy lät inte så upplyftande.
        Hon gjorde en långpraktik i staden och blev direkt förtjust i Närkestaden. Själv valde jag Täby och hade nära till underbara Waxholm. Min favoritstad i det avlånga fastlandet är Umeå.
        Jippi. 🙂 Det är sol och jag är redo för en bloggresa till mitten av ön. Bilbatteriet behöver laddas då och då. Win-Win.

        Gilla

    • Det ska finnas en ”rostbilskyrkogård” i skogen någonstans i norra skåneland. Jag hade sett bloggbilder och var sugen på att åka dit. Minns inte i vilken blogg. Men dit måste jag åka för att se och bloggfota någon sommardag, tänkte jag. Ändrade planer. Sist jag var på fastlandet var i februari. Snart ett år. Det går ingen nöd på mig. Än har jag inte rostat igen helt. 😉 Kanske läge att ta flygcertifikat och köpa ett eget gammal rostigt flygplan. Jag är lite höjdrädd så jag tror jag håller mig på lagom höjd. Men upp bland molnen trivs jag. Det gäller bara att ta sig dit fort.

      Gilla

      Svara ↓

      • Jag gissar på att det är den jag såg på bloggfoto.
        Här har jag på ”konstiga” ställen sett gamla rostiga fordon. Tyvärr inte läge att stanna för att fota. Det är väl på privata tomter skulle jag tro.

        Klockan är över elva. Jag håller tummarna för att solen finns kvar och skiner efter vi ätit lunch. Allt blir roligare. Livet känns enklare. Jag är less på det grå och slasket vi haft de sista dagarna efter förra helgen.

        Gilla

  11. Oj, nu känner jag mig verkligen som motvalls kärring för det var inte skulpturer alls i min smak. Det finns bara en som jag tycker om men den tycker jag riktigt mycket om och det är ”Fågelboet”.

    Kram och god lördag!

    Gilla

    Svara ↓

    • Vilken tur motvalls kärringen kom in genom en dörr långt ner i källaren. Ifall idékläckarna kommer på finbesök till bloggen. 😉 Konst är ett häftigt, laddat ämne där åsikterna kan vara hur många som helst. Oftast brukar jag också vara motvalls och inte förstå varför kända ”verk” blir världskända. Jag vill tycka på mitt personliga sätt. Fågelboet stack ut direkt. Den syns även ”från bilen” på vägen, en liten bit ifrån.

      Här är sol och jag hoppas den stannar kvar till efter lunch. Vi tänkte passa på att ladda upp bilbatteriet och åka ifrån staden och ut på äventyr. Hoppas du får träffa de gulliga små tjejerna och att den gula lampan lyser på din sida också. Hm. S är STOR nu. Vart tar tiden vägen?
      Kram

      Gilla

      Svara ↓

      • Ha ha, ja ibland är det klokt att ligga lågt 😉 Personligen tycker jag att det roliga med konst är att alla inte behöver tycka lika utan att det ligger i betraktarens ögon. Visst ska man tycka på sitt personliga sätt och ibland begriper jag inte heller hur vissa verk kan bli så omtalade.

        Här är inte sol men det regnar i alla fall inte vilket jag är tacksam för. Den lilla familjen kommer klockan två och bjuder oss på fika på en närliggande lekplats. Lilla S är inte så liten längre och i går slutade hon med napp. Fick en rapport om att natten varit allt annat än lugn…

        Kram

        Gilla

      • Det är en stor milstolpe när nappanvändarna har sin sista dag/natt. Snart blir det en rolig skröna. Hoppas nästa natt blir lugnare. Då är jag säker på att ni fick en trevlig stund vid lekplatsen. Idag var det första gången som jag kände det där ”pirret” i kroppen. En aning om våren. Ett skönt hopp tändes.
        Kram

        Gilla

  13. Stort tack för denna upplevelse. Jättesvårt att välja och jag skulle kanske tycka annorlunda i morgon. Men i kväll väljer jag ”Fågelboet”. Tankarna hamnade här på OS i Peking och de besök jag jag gjorde där för att se fri idrott.
    kram .

    Gilla

    Svara ↓

    • När jag såg att du kommenterat på det sista inlägget tänkte jag. Där missade ”skånetösen” de två inlägg som hon skulle varit betydligt mer intresserad av. Vi har ju startat en ny kategori med namnet KONST. Den kommer att fyllas på under året. Än så länge rör det sig bara om en trio.
      Det är en härlig känsla när första intrycket kan sticka iväg åt ett helt annat håll efter en stunds betraktelse.
      Kramar tillbaks

      Gilla

      Svara ↓

Lämna en kommentar