I lä innanför muren

Vinden som mötte oss när vi klev ur bilen var inte att leka med.

Solveig undrade om jag ville ha tillbaka kameran. Jag tyckte hellre hon kunde ge mig tillbaka sommaren. Min lust för att ta av vantarna för att plåta var noll.

Snabb som en iller tog jag mig in genom närmaste port i den gamla ringmuren.

Femte årstiden dröjer sig kvar i Botaniska Trädgården. Vår oas under hela året. ❤

Men vackra hösttecken saknas inte härinne.

På tillbakavägen till bilen valde vi att stryka som en katt längs sjömurens insida. För där kom ingen kylig blåst åt oss. Bara en kort stund vid öppningen, som du ser framför kvinnan med hunden.

Även på muren finns det växtlighet.

Höstvisa
Det glimmar i guld och klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och björkar och lönn
de fäller nu bladen till marken:
”Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt,
vi väver ett täcke så varmt och så tätt,
vi väver ett täcke åt marken.

Se vintern är nära, och vädret är grått,
nu måste vi värma och lysa!
Vi väver ett täcke så varmt och så gott,
att blombarnen icke må frysa.
Sov gott, alla blombarn, sov gott, sov sött,
vi väver ett täcke i guld och i rött,
vi väver ett täcke åt marken.”
av Elsa Beskow

23 tankar på “I lä innanför muren

    • Det var som att komma in i en helt annan värld. Solen värmde och vinden kom inte åt oss. Igår valde vi skogen. Där var det grönt, soligt och somrigt. Men mitt mål var många höstfärger. Där gick vi bet.
      Botan är härligt året om – om det inte spöregnar. 😉
      Kram

      Gilla

    • Botan är en juvel i Visby. Det är så trevligt att då och då ta en stund därinne. Men igår valde vi skogen. Inte fanns där några höstfärger. Istället hade allt regn gjort det grönare på marken och grönt möttes vi av överallt. Men det var sol, varmt och vinden susade över oss. Tack snälla trädkronor. 🙂
      Den är fin och den ville jag gärna låna.
      Tack. Om 70 minuter är det 30 år sedan jag sa ja med en tydlig stämma. 🙂
      Kram

      Gillad av 1 person

  1. Det såg blåsigt ut med höga vågor. Lite Skåne känsla 😊.
    Underbara blommor som ger lite sommar känsla. Det röda bladet på marken tycker jag om. Efter en natt med -5 finns inga blommor kvar hos mej.
    Kramar från Minton och mej

    Gilla

  2. Så fin höstdikt, den tar jag med mig vidare. Tänk alla ruiner innanför och utanför som bara står där och möter alla årstider, väder och vind och alla som för historierna vidare. Du är en av dem som gör det så fint. St: Nicolai ruin. Livskamraten är ju uppväxt vid St:Nicolai där mormor bodde på övervåningen med stor balkong åt just den ruinen. När jag kom dit som 16 – 17 åring så spelades Petrus de Dacia, medeltidsmunk född i Visby verksam i St:Nicolaus. Det var en stark upplevelse att sitta en sommarkväll på balkongen och lyssna till gregoriansk musik. Starkare än när jag senare såg och hörde den inne från ruinen. Kompositör till verket var Fredrich Mehler, livskamratens musiklärare på läroverket i Visby – han fick alla att sjunga, berättar livskamraten.

    Gilla

    • Det är en fin dikt av en allkonstnär av hög klass.
      Tusen tack för att du berättar personligt om era minnen. ❤ Vilken plats att vara uppvuxen på. Jag har ibland fantiserat om hur livet hade varit om jag också fötts i Visby. Tänk att sitta på den balkongen. Förstår att det speciella musikminnet och sommarkvällsminnet sitter fastklistrat bland behagliga minnen. Förstår också att balkongen kunde överglänsa. Ögonen kunde svepa över annat just då när livet var som bäst. ❤ Vilken ära att ha en sådan man till musiklärare.

      Gilla

  3. Det är så fint i Botan och era bilder därifrån är väldigt vackra!
    Vilken fin höstvisa! Jag tror inte att jag har läst den förut. Hon kunde minsann Elsa Beskow!
    Kram, Ingrid

    Gilla

  4. Vilken vacker dikt! Den gick rakt in i hjärtat på mig ,-)
    Härliga bilder! Den med de blå bären i olika nyanser nådde fram lite extra till mig, men alla var vackra. Ha det jättefint KRAM Primrose ,-)

    Gilla

Lämna en kommentar