En tidig första augusti


Klockan 05:10 startade vi från Visby, med cyklarna upphängda på bilen. Härligt att vara tillbaka på den favoritplats som vi fick 9 maj.

Kyllaj raukfält – Kärlek vid första ögonkastet


Fortfarande envisas jag och uttalar Kyllaj, som jag gjort sedan jag läste om byn i en Anders Knutas bok. Trots att Solveigs arbetskompisar berättat för henne hur namnet ska uttalas och hon försökt lära mig – ett inte helt lätt jobb. Tur hon har trettio års erfarenhet. 😉

Det var så skönt och fridfullt, där vi satt och intog frukosten och drack varmt. Jag noterade en kvinna som gick med stavar, en man som hämtade post i en låda och två män som stack ut med en motorbåt. Kanske skulle de ha färsk fisk till frukost. En blåmanet såg jag också i vattnet. Hade den kommit vilse?

Nu startade utmaningen och skälet till att vi återvände hit. För jag hade läst i en bok (utgiven för ett par år sedan) om ett trettiotal vandringar på Gotland, att tre av dem utförligt beskrivna lederna lämpas även för cykling. När det gällde Kyllaj-turen plockade man bara bort sträckan runt raukfältet. Lätt som en plätt.

Visst gällde det att se upp för grenar i marken och gropar när vägen blev en stig. Vi sänkte farten och njöt av utsikten över havet, såg på avstånd vårt slutmål, en halvudde som är rik med historia.

Jag tyckte det var spännande med en bro och hoppades att Solveig noterade att det fattades en bit planka. Ropade bakåt.

Nu var det inte frågan om att plocka fram någon kamera. Ändå fortsatte vi cykla… hoppa på tusentals av stenar. Otroligt att ingen av oss trillade. Som barn hade jag älskat detta. Till slut fick vi kliva av projektet. Gick inte mycket bättre att sladda med fotsulorna och leda cyklarna. Hade de lagt dit stenarna efter författaren/fotografen varit här? Synd vi inte tog någon bild.

Vi gav upp och vände. Solveig var förståndig och ledde sin cykel. Själv tog jag en utmaning till och tänkte på att detta hade passat som en gren i Superstars, som jag arrangerade privat under åttiotalet. Tur det på den tiden inte sändes i TV. Eller så hade det blivit dundersuccé. Helst när jag använde fantasin och ”tillverkade” nya grenar.

Tänk att en seg uppförsbacke med asfalt kändes som lyx. Vi vek av och klev av cyklarna. Raukarna var överförtjusta över vårt återbesök. Någon av de yngre fick lust att… ”Stå kvar!” röt genast en äldre med en basröst utan like.
Konstigt att Solveig inte hörde den skarpa rösten. 😉

Nästan alltid har vi minst en reservplan och extra möjligheter inplanerade. Därför behöver vi aldrig hänga läpp. Det blev ingen mer cykling, men andra härliga stopp längre söder ut längs med östkusten, innan vi vek av inåt ön och hamnade i…

17 tankar på “En tidig första augusti

  1. Nu är det så där igen … så där som att det känns som jag är med på utflykten. Helt ljuvliga bilder. När jag tittade på bilden på raukarna fick jag helt plötsligt se en hund i vänsterkant. Den står lite i profil och vädrar i vinden och örat blåser lite bakåt. Undrar om någon annan ser den.
    Idag har svalare luft dragit in. Det känns faktiskt riktigt skönt. Nu väntar jag och trädgården på att det ska komma lite regn också.

    Kram Anita

    Gilla

    • Alltså. Vilket extra härligt inlägg du hade sist. Det är nästan så jag längtar efter september. 😉 Jag kände verkligen att både du och Lucy satt på pakethållaren när vi försökte ta oss fram och till slut gav upp. 😀
      Självklart är det en hund. Inte vilken som helst. Rauky heter den. 🙂 Ibland räcker det att förflytta sig en bit i sidled för att det ska gå att hitta något nytt i samma rauk. De är härliga. 😀
      Hoppas du fick ditt regn. Det fick vi också igår. Nu på kvällningen är det jätteskönt att sitta på balkongen. Jag hade ingen lust att gå in.
      Kram, Bosse

      Gilla

    • Hade du varit med på den kunde du testat att cykla på de där vassa ojämna stenarna. Men nästa gång vi cyklar/åker dit har jag en annan plan. Hoppas den går att genomföra. Vi hade gärna haft en liten mysig stuga i Kyllaj. Kul att du vill hänga med.
      Idag har jag ägnat mig åt novembertävlingar, samtidigt som jag solat och njutit på balkongen. Har även hunnit med två cykelturer.

      Gilla

      • Råkade du ut för något hemskt tro.
        Om du hade cyklat på den sträckan som vi försökte ta oss igenom hade du säkert aldrig cyklat mer. Annars är ön perfekt att cykla på, på många ställen. Helst under ”rätt” tid på dygnet. Just kombinationen bil, cykel och traskande är perfekt. Men bäst är det att tänka igenom utflykterna och ha en bas först. Sedan är det roligt att improvisera. När vi tog med cyklarna öppnades helt nya ”oaser”. Mycket bättre än vår första sommar här. Men då hade jag ju en bruten tå under flera sommarveckor.

        Gilla

  2. Stenarna kan vara knepiga ,-)) tänk det upptäckte man inte som barn ,-)
    Förstår att en asfalterad uppförsbacke är att föredra efter den turen, som ser otroligt vacker ut ,-) Omtänksamt av dig att ropa bakåt när det fattades en planka ,-)) Din humor är kanon ,-)))
    Vilka vyer och turer på cykel, en sommar hemma var ju inte helt fel, för oss heller ,-))
    Ha det jättefint KRAM Primrose

    Gilla

    • Det var inte alls cykelbart. Vi borde vänt tidigare. Det är en mycket vacker plats där vi önskade att vi hade en liten söt sommarstuga.
      Jag är alltid rädd om min pusselbit. Tack ska du ha.
      Med tanke på läget har sommaren varit mysig. Till slut fick vi träffa våra tjejer. Men självklart är det surt med fyra flygbiljetter till resor som inte blev av. Allting är relativt. Hälsan är viktigare.
      Tack ska du ha.
      Kram, Bosse

      Gilla

  3. Åh vad jag avundas era härliga utflykter. Även om våra aldrig inbegrep cykling, istället var det hundprommisar. Men många härliga, vackra och spännande ställen kom vi också till….. fast jag undrar, nu när ni varit på så många ställen så saknar jag badbilder!?
    Här blir det dock inga utflyktsbilder alls. Numera sitter man fastlåst med en kabel för att ladda upp den vacuumpump jag har inopererad till bröstet. Ja, inte hela pumpen förstås utan bara slangarna till den. Så dom enda ”utflykterna” är till sjukan där jag lastas av för smärre operationer. Sen får min käre gubbe komma och hämta mig efter ett antal timmar. I söndags blev det kl 21 på kvällen – inte kul!
    KRAM/Susie

    Gilla

    • Hund är ofta bättre än cyklar när man kommer ut i naturen.
      Jag tror ingen av oss vill vara med på badbilder. 😉 Vi kände på vattnet i Tofta förra lördagen. Då såg jag en kvinna som badade hundra meter bort. Annars folktomt. En viss skillnad mot veckan innan och säkert några timmar senare.
      Det var ingen trevlig tillvaro du hamnat i. Jag ska läsa vidare på din blogg senare. idag har jag ägnat flera timmar åt kommande novembertävlingar. Hoppas någon vill ställa upp.
      Kram, Bosse

      Gilla

  4. Jag har ju inte varit så mycket på Gotland men just i trakterna av Kyllaj var vi några veckor varje sommar när döttrarna var i 5-7 års åldern. Vi bodde då i en stor byggnad som tidigare under somrarna användes som estnisk barnkoloni- Tror huset /husen ägs/ägdes av någon estnisk organisation. (Döttrarnas farföräldrar var estländare )
    Vilken fantastisk dag ni fick trots en del umbärnaden och mindre samarbetsvilliga raukar.
    Tack även för denna njutflykt.
    Kram

    Gilla

    • Då känner du säkert till den trakten mer än vi gör – än så länge. Antagligen finns huset/husen kvar fortfarande.
      Ibland gäller det att improvisera. Hade jag inte varit så envis borde vi hoppat av cyklarna direkt. 🙂 Nu blev det perfekt ändå (ingen ramlade) och jag är redo för en ny utflykt dit nästa år. Kanske blir basen en frukost i hamnen då med. Sedan blir det annat. 😉 Nya instavänner har öppnat upp helt nya dörrar. Jag älskar att planera och frågar gärna dem om råd och annat.
      Kram

      Gilla

Lämna en kommentar