Kyllaj fiskeläge och hamn – nu och då

Publicerad den av


Lugnet nere i Kyllaj hamn gick nästan att ta på. Vattnet låg spegelblankt denna tidiga majmorgon. Annat var det när kalkbränningen kom igång vid 1650 och pågick till 1910-talet. Då skeppades kalk på skutorna till olika hamnar längs Östersjön. Vilken aktivitet det måste varit i trakten och på havet.

Kyllaj utvecklades på många plan. Ett helt samhälle med patron- och arbetarbostäder, affärer och annat byggdes upp runt hamnen. Själva kalken bröts vid kalkbrott i trakten. Därefter forslades den med häst och vagn ner till kalkugnarna för att brännas. Rena rama hästjobbet. För både två och fyrfotade.

Fanns det tid över för att njuta av blommor? Förekom det några lekar? Hur umgicks familjerna? Fanns det privatliv? Levde någon dagdrömmare ”mitt i soten och valkarna”?

Arbetarna fiskade till husbehov. Jag tror de drygade ut hushållskassan genom att sälja fångst vid sidan om.

Den sexkantiga ugnen byggdes i början av 1800-talet. I ugnen eldades det med ved.
i den nyare tegelugnen med hög skorsten, från sekelskiftet 1900-talet, var det istället kol som gällde.

Här ser du ruinerna där den brända kalken förvarades. ”Byggnaderna” kallades kalklador. En del av kalken läskades med vatten och packades på tunnor som sedan gick iväg med skutorna. Annan kalk packades osläckt i tunnor. Ibland gick det av den orsaken illa och resulterade i förlisningar ute till sjöss. Det gällde med andra ord att jobba på rätt skuta. Rena rama lotteriet. På tal om…

…I lördags hade jag fyra rätt på Lotto. Endast tre rätt till och vi hade haft över fyra miljoner skäl, att leta sommarställe i Kyllaj. 😉 Först ska jag bara lära mig uttala namnet korrekt. Det är inte lätt att lära gamla envisa åsnor prata ö-språket. Jag har läst för många Knutasböcker och i huvudet heter orten…

15 tankar på “Kyllaj fiskeläge och hamn – nu och då”

    • Jag skulle nog inte velat leva där med slitet med kalken och frakten över. Helst inte på en skuta där det fanns chans att det skulle börja brinna.
      Men andra saker var säkert bättre än nu.
      Usch ja. Där hade jag inte velat bo då. Fast jag heter det. Bo. 😉
      Tack ska du ha.

      Gilla

      Svara ↓

  2. Vilken plats, vilken historia! Och vilka vackra bilder!
    Grattis till lottovinsten, det var ju ändå ganska nära …
    Lustigt namn, Kyllaj. Har du någon aning om varifrån det kommer?

    Gilla

    Svara ↓

    • Jättenära. 😉 20 spänn är inte att förakta. 🙂 Vi har faktiskt vunnit 53 ggr sedan starten, med var sin rad – 6 stycken.
      Säkert riktigt gotländskt. Men jag trodde det uttalades på ett helt annat sätt och jag säger fortfarande fel. Går inte lära gammal Bo nya saker. 🙂

      Gilla

      Svara ↓

  4. Här kände jag allt igen mig . Och lite om historien kom jag allt ihåg trots att det var länge sedan jag var här. Men ett par veckor under några somrar blev det.
    Vackra bilder med viss igenkänningsfaktor.
    Himla otur där med lottot. Inte vi heller hade någon framgång. Tyvärr.
    Kram

    Gilla

    Svara ↓

  5. Väldigt intressant inlägg och så vackert illustrerat. Spännande tankar om hur det var. Men nog måste dom väl ha njutit av en och annan blomma … Ljuvliga tulpaner förresten. Ser nästan ut som om dom är i glas. Jag har en ljuslykta i form av en röd tulpan. Undrar om inte den som designat den sett en röd tulpan där genomlyst av solen och fått inspiration.
    Det där med Lotto är inte lätt. Undrar vilket som går snabbast. Att lära sig uttala Kyllaj korrekt eller att få in alla rätt på Lotto … hm …

    Kram Anita

    Gilla

    Svara ↓

    • Det gjorde de säkert. Kanske gjorde männen det i smyg. 😉
      Jag vågade inte känna på dem. Men de stod där vackert och bara måste fotas – fast det var fiskeläget som var fokus.
      Vem vet. Så är det kanske. Världen är mindre än man tror.
      Ha ha! Hade du frågat Solveig hade hon garanterat sagt att det är lättare att få sju rätt på Lotto än att hennes man kan uttala Kyllaj rätt. 😉 Snart vet jag inte själv om jag inte kan, inte vill, skämtar… 😀
      Kram Bosse Bus

      Gilla

      Svara ↓

Lämna en kommentar