Frank har flyttat in

Publicerad den av

Vi ställer sällan klockan på helgerna. Den inre klockan brukar väcka oss vid ungefär samma tid som på vardagsmorgnarna.
I lördags var det en extra dag. Den som dyker upp vart fjärde år. Efter en färggrann frukost tog vi ”Den lilla blå” till en parkering, där vi inte parkerat förut. Härifrån var det inte långt till den världsberömda ringmuren. Det är verkligen vardagslyx att kunna gå in och ut genom muren en tidig morgon utan att behöva betala flera tusenlappar för att ta sig till Gotland. Systemkameran fick inte följa med, men våra mobilkameror täcker smidigt upp om något oväntat skulle hända. Självklart kan vi inte låta bli att snegla mot snygga dörrar som är en ny kategori här på bloggen. (Ten doors) Samtidigt funderade jag på vilket torn eller vilken murport som jag ska visa upp nästa gång.
Tidigt på morgonen möts man inte av många personer. Men på något vis blir de man möter mer värdefulla. Vi ger våra medmänniskor större plats och har t.o.m. tid att använda ordet på tre bokstäver som börjar på h. Ordet som faktiskt kan göra en dag för exempelvis ensamma människor. Åtminstone ge lite guldkant. Så enkelt att säga. Tyvärr så svårt att hitta i ordförrådet hos alltför många.

När fika- och kaffetarmen haft ett ”murmöte” är det bara att lyda. Därför lämnade vi medeltidsmuren, som vi är övertygade om står kvar där till nästa gång och styrde stegen mot ett morgontidigt fik. Tyvärr är de inte så många. De flesta öppnar tidigast 10.00. Men det är mysigt och numera hemtamt på Märtas café en lördagsmorgon. Den här gången valde vi ett bord där jag njöt av stranden i Skagen och minnets skafferi öppnade dörren på glänt. Mitt sällskap tog mig tillbaks till nutid.
”Kan vi inte ta en sväng om Mio på hemvägen?”
”Visst. Något speciellt som vi ska köpa?”
”De har snygga gröna handdukar till kampanjpris.”

Måste ha varit populäraste färgen. Det fanns tre, fyra andra färger att välja på men de gröna var slut. Där låg bara några extra stora badlakan i samma kulör. Expediten sa att de skulle få hem fler i nästa vecka.
”Nu när vi ändå är här kan vi väl ta en runda härinne.”
Jag hängde gärna på förslaget. Vi har varit trogna kunder på Mio både i Ystad och i Visby. Det är även trivsamt att gå där, flanera och planera.
Solveig berättade efteråt att hon undrade varför jag försvann så fort och vek av mot ett speciellt hörn, istället för att fortsätta längs den ”vanliga” leden. Hon visste inte att mina ögon hade fått syn på Frank och att det blev kärlek vid första ögonkastet. Nu överdrev jag. Jag har faktiskt träffat på både Frank och hans kollegor … förlåt fårlegor sedan vi flyttade hit. 😊 Vi har provsuttit dyra fårskinnsklädda fåtöljer i olika möbelaffärer. En del har varit sköna – men inte alla. Priset och storleken har varit till deras nackdel. Ofta har de varit för stora för att få plats i den vrå vi tänkt oss i vår bostad. Den enda jag visste som höll måttet och var skön att sitta i var Frank.
Solveig hittade till vrån med mig och min kompis. Hon provsatt och de verkade också trivas tillsammans. Priset var rejält nersatt.
”Ska vi slå till?” sa min älskade fru.

Det har redan varit flera sköna stunder. För mig på dagarna. För Solveig på kvällarna. Men nu är det allt lite nervöst. För Frank ska bli sambo. Vi ska snart åka ut till flygplatsen och… hoppas han inte bräker för högt på nätterna. 😉

22 tankar på “Frank har flyttat in”

  1. Hej och ett leende är så lätt att ge, förstår inte varför det ska vara så svårt för många människor att ge så lite? Man kan själv bli glad en hel dag av att få ett leende och en liten nick tillbaka.
    Frank ser behaglig ut!

    Gilla

    Svara ↓

  2. Frank ser ut som den perfekta stolen för en stund med boken. Ett litet leende och hej är så fint att få. Går förbi ett dagis med Minton och det är tre flickor som kommer springande och skall ha en kram över staketet och prata en stun. Detta gör min dag.
    Kramar

    Gilla

    Svara ↓

    • Tack ska du ha. Den är både skön att sitta i och är smidig i trånga utrymmen. Kanske träffar jag din granne någon gång på släktkalas vid exempelvis födelsedagar. 😉
      Kram, Bosse
      Ps. När tror du är ”klimaxtid” för blåsippor på Klintberget denna säsong? Vi var i Brucebo förra söndagen och njöt av de vackra blå blommorna. (En månad tidigare än förra året.) Givetvis kommer ”den blå mattan” att bli ännu vackrare längre fram.

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

      • Tack ska du ha. Jag vill inte missa det 2020. Kanske blir det i slutet av denna månaden. Vi har aldrig varit där. Men jag har läst flera gånger om det. Såg skylt när vi kom från Hemse och var på väg mot Klintehamn. Hoppas det bara finns ”en parkeringsplats” och en informativ informationstavla. Jag vill njuta av både blåsippor och en vacker utsikt mot havet. Vilka stora krav jag har. 🙂 Ett annat krav idag är att solen fortsätter att visa sig fyra timmar till. Först flygplatsen. Sedan söder ut med fikakorg. 😉
        Söndagskram

        Gilla

  5. Nej, sitta i knät hos Frank är inget för mig! Jag föredrar att ligga när jag läser. Alltså blir det oftast väldigt sena nätter för mig, för läsa måste man ju göra minst en eller ett par timmar varje dag.
    KRAM/Susir

    Gilla

    Svara ↓

    • Jag kanske dresserar Frank att sänka och höja sig. 😉 Jag brukar också föredra att ligga och läsa. Undantag tegelstenar och böcker i riktigt stort format.
      Klart vi måste läsa varje dygn. 🙂
      Soliga kramar från Visby. Hoppas solen stannar kvar fyra timmar till. Jag har en plan. Fast först till ett riktigt plan efter lunch.

      Gilla

      Svara ↓

  6. Häromdagen när jag gick min skogsrunda så mötte jag några andra för mig okända ”Mullekompisar!” Det som är så trevligt är att de flesta av dem som jag möter säger ”hej” eller ”godmorgon” om det nu är den tiden på dygnet. Oftast så hälsar vi alltså på varandra, ibland stannar till och prats om ”vädret” och andra viktiga spörsmål! 🙂 I den miljön finns det liksom plats för mer gemenskap. Ja, det är trevligt med ett ”hej” och ett leende!
    Frank verkar trivas hos er och jag tror att ni blir nöjd med honom! Sambo låter trevligt! 🙂
    Din trevliga berättelse har fått mig att dra på smilbanden! 🙂
    Kram Nilla

    Gilla

    Svara ↓

    • Oftast behövs det inte så stor insats för att sprida ringar på vattnet.
      Frank är ett trevligt sällskap. Men han får inte följa med när vi far iväg ut i solskenet efter vi varit på flygplatsen. Däremot har jag förberett för ”en fikakorg” och idag fick jag bestämma resmålet. 🙂 Snälla snälla sol. Håll dig framme några timmar till. 😀
      Kram Bobo

      Gilla

      Svara ↓

  7. Ja men den var riktigt snygg och lagom stor och det är alltid mysigt med fårskinn och passar ju fint på Gotland. Jag har faktiskt klipp sönder en gammal fårskinnspäls och lagt på en av mina slitna stolar och den blev så bra så. Ha en fin helg Här är det soligt och grant och vitt så man blir bländad av all snö

    Gilla

    Svara ↓

    • Frank är både smidig och skön att umgås med. Då vet du hur det är att sitta på fårskinnspäls. Jag tror inte jag har gjort det innan vi flyttade hit och började besöka möbelaffärer.
      Idag är solen på besök. Vi tänkte ta med fikakorg ut. Men någon snö har vi inte. Hoppas du har sol idag med.

      Gilla

      Svara ↓

  9. Frank är skön att sitta i. Vilken tur att jag avvek från den vanliga rutten och att det inte fanns några gröna handdukar förra lördagen. Annars hade vi betalt dem och åkt hem därefter.
    Ha ha. Nej. Det var Lizette som fick bli Franks sambo i helgen.
    Hoppas du har sol idag på din kustkant. Jag njöt av min ensamma morgonpromenad idag. Inget mörker, regn, dimma och kraftig blåst. Så nu är jag redo för att fixa ihop en fikakorg och åka till ett nytt ställe efter vi lämnat av vår älskade yngsta dotter vid flygplatsen. ❤

    Gilla

    Svara ↓

  10. Vilket fint, trevligt och gott köp- Klart att jag också vill vara med och välkomna Frank till hans nya hem. Spännande att han ska bli sambo- Men jag tror nig att han kommer att välkomna detta.
    Kram

    Gilla

    Svara ↓

Lämna en kommentar