Kalkugnskajen

Publicerad den av


Efter en god lunch vid hamnen i Klintehamn ämnade vi besöka ett fiskeläge, som ligger söder om hamnen i Klinte.
Så här nära kom vi aldrig. Jag hade zoomat och insåg att systemkameran inte var lämpad för en simtur – inte jag heller. 😉

Men jag såg också genom linsen en grusväg som vi tydligen hade missat.

Som jag skrivet x antal gånger är jag svag för de gamla fiskelägena på Gotland. De sätter alltid igång mina tankar.

Alla fiskelägen har naturligtvis sin brokiga historia. Hade jag fått önska fritt skulle jag velat sitta på en ”ljugarbänk” vid varje fiskeläge och prata med någon gammal väderbiten man, som berättade anekdoter.

Två detaljbilder.

Innan vi tog våra steg tillbaka till ”den lilla blå”…

… gick vi ut på bryggan och njöt av havsluften, havet, fåglar, den fria utsikten och livet i största allmänhet. Det är sådant här som jag lever för. När jag slipper tänka på mörka moln och tillkortakommanden. Bara vara i stunden och i sällskap med den människa som betyder allra mest för mig. ❤

Hoppas fiskebodarna runt Gotland får finnas kvar länge till.

Eftertext:
Jag letade på nätet efter fakta och hittade detta fina blogginlägg,  http://stenstugu.com/wp/kalkugnskajen/ som gör att min längtan till april förstärkts. Du måste gå in på det och njuta av en otroligt vacker vårblomma i min favoritfärg, andra fina foton och en personlig text som tilltalar mig mycket och som dessutom går direktvägen in i mitt hjärta. För Ingrid som bloggägaren heter har fångat det där som jag nämnt några gånger på mina två bloggar och i mina tre böcker. Kan du komma på vad jag syftar på?

Tack Ingrid för att jag fick dela ditt blogginlägg. 😊

22 tankar på “Kalkugnskajen”

  1. En riktig liten by. Där kunde vi haft varsin liten stuga och suttit på bänken och ljugit för varandra 🙂 Fast jag är ingen man. Gammal och väderbiten, men inte man.
    Ha en riktigt skön helg!

    Gilla

    Svara ↓

      • Nu har det ökat rejält här. Vissa färjor är inställda. Det visste vi redan igår kväll. Vi pratade med J för en stund sedan. Tur vi inte ska till henne nu. 🙂
        Är jag nöjd med tak över huvudet. Njet. Igår bet jag av en bit tand. När jag fikade för en timme sedan gick en ännu större bit av. 😦 Undra om det går att laga. Tur jag inte har ont ännu. Men börjar tungan bli nyfiken är det snart ett sår på den. Precis som det var i december. Dyrt och tråkigt.

        Gilla

  2. Ett litet mysigt ställe med de små fiskehoddorna. Du hittade en rullebör i trä som jag tyckte va läcker. Har varit inne och tittat på Ingrids blogginlägg. Fick med lite skånska 😉

    Gilla

    Svara ↓

  3. Vilket härligt litet fiskeläge!

    Jag vet inte alls vad du tänker på men när jag läser ditt inlägg och läser om Ingrids så tänker jag på vardagslyx och små guldkorn i tillvaron!

    Fredagskram

    Gilla

    Svara ↓

    • Det var fint där.
      Jag syftade på det där som gäller dig med. Vi som ingår i ”klubben” som vill ha nära till havet och skulle haft svårt att bo längre in i landet som Ingrid skrev.
      Söndagskram tillbaka. Ska jag ut och ta några Knutasbilder eller sitta inne i värmen? Det drar ju ihop sig till en rejäl storm framåt natten. In över Göteborg. Du klarar kanske dig.

      Gilla

      Svara ↓

  5. Det är något särskilt med de Gotländska fiskelägena och de är många. Livskamratens familj hade sin bod i Tomtboda men det finns inte kvar i familjen. Är också inne på Ingrids blogg och läser. har själv Balkansippan och den kommer i färgerna blått i nyanser från ljust till lila, vitt och svagt rosa.

    Gilla

    Svara ↓

    • De är jag glad över att besöka. En del av dem är svåra att hitta och komma ner till.
      Undra om du menar Tomtbod på östra Gotland. Där har jag inte varit ännu. Jag studerar det på fina bilder i en bok just nu. (Gotländska fiskelägen och strandbodar. Vad mysigt för dig att ha Balkansippor på nära håll. 🙂 Jag längtar efter våren och längtar inte alls efter stormen som lär dyka upp i natt.

      Gilla

      Svara ↓

  6. Det ser underbart ut Bosse! Jag hade gärna slagit mig ned där en stund också och samspråkat med någon från trakten. Det är något alldeles speciellt med sjöbodarna – kanske vi romantiserar det hela en aning. Det har varit och är på så sätt och vis även nu bistra tider för fiskefolket.
    Blåste det när ni var där? Får en känsla av vind i dina fina bilder. Blåser det gör det idag och jag passar på att ”promenera runt” bland mina bloggvänner!
    Kram Nilla

    Gilla

    Svara ↓

    • Vi som sluppit vara med om det hårda livet ser det på ett annat vis. För när jag tänker djupt ingår bara någon procent romantik. Möjligtvis samarbete, att de ställde upp för varandra, räddade liv m.m. Det måste varit tufft för kvinnorna som var hemma när de såg att det blåste upp rejält på havet och visste att deras män och kanske barn var därute.
      Vi var där i augusti. Det var sol mot havet men annars grått. Betydligt finare vårväder/foton på Ingrids blogginlägg. Vi hann med en tur efter lunch till bibblan och promenad vid hamnen och några ställen jag ville foto. När vi kom hem ändrade vädret karaktär och kraftig blåst och regn tilltog. Hoppas vi får behålla strömmen. Det brukar som tur är för det mesta vara tryggt och blåsfritt att bloggvandra. 🙂 Nu hörde jag att de ställt in färjorna. Klokt beslut.
      Kram Bosse

      Gilla

      Svara ↓

  7. Här skulle jag har trivts. I alla fall ibland. Jag är också förtjust i dessa små fiskelägen och på Gotland finns det ju många. Jag var under några somrar i ”Kylllai” på Gotland och besökte då en del fiskelägen fär och omkring. Och Kyllai är ju i sig ett av dem.
    Kram och tack!

    Gilla

    Svara ↓

    • Det är en plats som jag längtat efter att besöka. Vet att de har ett raukfält på land också. Blev förtjust i det häftiga namnet, Kyllai när jag läste en Knutasbok och Emma Winarve ”berättade” att hon haft sin första romans i den trakten. Genast kollade jag på kartan var det låg. Dit ska jag någon gång, tänkte jag då. Ovetande om att jag skulle bo på Gotland i framtiden. 🙂
      Då förstår jag att du hade nära till flera fina fiskelägen. De ligger tätt där. Jag har en del rejäla vita fläckar på den kusten – vilket är kul att ha. Snart ska vi bestämma oss var vi ska ”sova borta” och när under vår och sommar. Att åka runt Gotland är som att vara på en utomlandssemester för mig. Men jag saknar inte semestertempot när vi åkte ”längre sträckor” vid våra besök här. Nu fingranskar jag hellre. Men givetvis kommer vi att åka till fastlandet då och då. Sedan är det som att komma hem när vi går ner för landning i Visby. Härlig känsla.
      Kram

      Gilla

      Svara ↓

      • Här fanns då ett gammalt stort hus som tillhörde estniska föreningen i Stockholm och minns så väl tiden vi var här i trakten 😀

        Gilla

      • Huset finns kanske kvar. Om vi kommer dit på sommaren ska vi gå in i Strandriddargården. Krigaren Johan Ahlbom som deltog i Karl den tolftes armé gifte verkligen in sig rätt. 🙂 Jag se mycket fram emot att komma dit en vacker dag och gå upp på klintkanten och blicka ut över allt. S.t Olofsholm är också en vit bit på kartan – än så länge. Om jag tackat ja till jobbet i Visby som en gammal klasskamrat tjatade om att jag skulle ta…. 🙂 Då satt jag vid en skolbänk i Borås och hade inga planer på att jobba som fritidspedagog.

        Gilla

  8. Ett GOTTLAND utan sjöbodar är otänkbart! Men det är säkert en massa hemska händelser som dom fått vara vittnen till, så dom gamla fiskegubbarnas historier kanske inte skulle bli så romantiska som man skulle vilja. Men säkert spännande….. 🙂
    Nu har det börjat blåsa ordentligt, så jag ska nog snart flytta mig från kontoret och datorn till en säkrare plats. För blåser nåt av dom jättestora träden i kohagen ner – åt det här hållet – så ligger man illa till. 😦
    KRAM/Susie

    Gilla

    Svara ↓

    • Det hade känts helt fel. Nej. Jag tror ingen av de gamla fiskegubbarna var speciellt romantiskt lagda. Eller så har jag fel. 😉 Rädda hade de inte tid att vara. Då skulle de inte vågat vara där ute. Värst tror det var för kvinnorna i bodarna när de hörde och såg hur det blåste upp extra mycket.
      Hoppas du gjorde det. De träden borde inte få finnas där alls enligt mig. 😦
      Undra om det går att somna med det ljudet i bakgrunden. Hoppas det lugnar sig imorgon. Solveig får ta bilen till jobbet.
      Kram Bosse

      Gilla

      Svara ↓

Lämna en kommentar