Tog tillvara på möjligheten

Publicerad den av


Givetvis passade vi på när Tofta skjutfält öppnades upp för allmänheten under några veckor under sommaren. Vem vet hur det blir i framtiden när det nya regementet byggs upp på skjutfältet. Jag läste att det under förra militära perioden hölls stängt i 40 år innan det en period mot slutet hölls öppet under helgen.

En miss blev det på vägen ner på grusvägarna. Hade jag haft kameran beredd skulle jag fotat en stor rovfågel på en stubbe. Den missen var glömd när vi klev ur bilen. För vårt mål med denna tripp var att besöka Gotlands västligaste fiskläge – Blåhäll. (De hade inget e på den tiden som du kan se på förra fotot)

Kronan äger Blåhälls fiskläge sedan 1943 och bodarna har använts som fritidsstugor av deras personal. Tidigare var militären delägare och fiskeläget låg på samfälld mark. Men många fiskare började söka sig söder ut mot Gnisvärds fiskeläge under 40-talet.

Den längst ner mot Östersjön kallas för Strandstugan. Jag kan förstå namnvalet.

Jag sitter här och tänker tillbaka på vårt kaffekoppsmuseum där vi såg till att det växte upp rejält med cikoria framför det stora huset. Förstår du kopplingen mellan cikoria och kaffekoppsmuseum? Ledtråd är ransoneringstider och krig. 😉

På tal om krig. Visst ser det lugnt och vackert ut över havet och stranden. På östra sidan av Gotland besköts det tyska minfartyget Albatross 1915 av ryssarna. 200 tyskar fraktades över ön hit till A7:s barackläger. De hölls under uppsikt av en gotländsk vaktstyrka på ca 100 män. Undra hur dygnen förflöt och hur länge de hölls kvar där?

Här finns ingen ”båt i vila” att fotografera.

En bit bort skymtar du en bunker.

Nu var det uppförsbacke som gällde. Här var vi nästan uppe igen.

Fortfarande var det bara den livs levande rovfågeln som vi stött på. Inga människor. Min fantasi hade dock kvar ett bleknande lite dystert minne av Albatross besättning och minor. Kanske slarvar jag med språket när jag någon gång säger att jag gick på en riktig mina idag. En riktig struntsak i en jämförelse med…

Nu tänkte jag inte på krig och elände. Vilken ljuvlig promenad det blev bland olika sorters ”vilda dikesblommor”. Så många vackra pusselbitar som bildade ett motiv som måste vara skapat av världens bästa konstnär. ❤ Dessutom såg vi fram emot att en stund senare åka till flygplatsen och hämta en dotter och hennes pojkvän.

Jag lyckades senare när vi kom tillbaks till bilen ”spika” grusvägarna tillbaka till stora vägen. Tvekade bara två sekunder på ett ställe. Skyller på rovfågeln som inte satt kvar. 😉

28 tankar på “Tog tillvara på möjligheten”

  1. Återigen ett ställe vi inte besökt. Anledningen är nog flera; Det ligger alldeles för nära Visby och vi trodde det besöktes av många – och då kan man inte gå med Santos lös. Men å andra sidan är det ett område jag inte skulle vilja ha hund lös på heller. Man vet ju aldrig vad han kan få för sig och vad han kan hitta….. 😦
    Fast den största anledningen är nog att när vi nån gång åker uppåt Visby – vilket vi gjorde igår – så är det för att vi har ärenden att göra i stan. Igår var det Biltema för Rolle som gällde men först åkte vi till Stora Tollby för att inhandla god potatis. Också viktigt för Rolle….. 🙂 *fniss*
    KRAM/Susie

    Gilla

    Svara ↓

    • När jag startade denna blogg trodde jag det inte skulle finnas några nya ställen att visa upp för ni bloggare som bor på öjn.
      I framtiden är det ovist när det kommer att öppnas igen för allmänheten. Förhoppningsvis bjuder de på några sommarveckor varje säsong.
      Då var det Rolles dag i onsdags. 🙂 Själv vet jag varken var Biltema ligger eller Stora Tollby.
      Kram Bosse

      Gilla

      Svara ↓

  2. Vilket trevligt och intressant inlägg och vilka vackra bilder! Du skriver och visar bilder så jag hela tiden har känslan att vara där. Vilken tur att ni ”kom till skott” och besökte skjutfältet när det var öppet för några veckor så att vi också fick möjlighet att se det.
    Ett kaffekoppsmuseum med cikorior utanför är ju bara så bra med tanke på surrogatkaffet under kriget. Och dessutom är ju cikoria något av det vackraste som finns. Älskar den vackra blå färgen.

    Tack för ytterligare en härlig Gotlandsvandring!
    Kram Anita

    Gilla

    Svara ↓

    • Det var tur jag läste om det i tidningen. Verkligen värt ett besök. Hoppas de öppnar upp några sommarveckor nästa år också.
      Jag älskar också den blå färgen. Vi hade givetvis ransoneringskort i en monter vid en gammal kvarn.
      Tack själv för besöket.
      Kram Bosse

      Gilla

      Svara ↓

    • Det var spännande bara att försöka hitta dit och framför allt försöka komma ihåg hur vi skulle ta oss tillbaka samma väg. Strandboden ligger perfekt till.
      Det ska vara en besk smak. Det fanns ett ekologiskt kafé på Österlen som serverade det. Skulle vara kul att prova – en gång. 😉
      Mycket vacker blomma. Men oj vad jag slet med att ta bort växterna som brett ut sig under många år med rejäla rötter, för att göra plats för lite av varje. Vi ”lånade” ex. en idé med en vält skottskärra med blommor i. Solveig satte blommor i som skulle bilda ett ord. Minns inte vilket.

      Gilla

      Svara ↓

  5. Cikorian gjorde man kaffesurrogat av under kriget. Här växer den inte vilt men jag har planterat den i trädgårdslandet för att färga garn med den. Det var så länge sedan så jag har glömt vilken färg det blev av den men inte blev det blått som jag hade tänkt i alla fall

    Gilla

    Svara ↓

  8. Det är underligt hur många platser i ens närhet det finns som man aldrig besökt. Ibland kan jag läsa om ställen på kort avstånd som jag aldrig hört talas om. Då gäller det att ge sig iväg dit innan nåt annat kommer emellan. Så fina bilder och det ser ut att ha varit ett perfekt väder. Kram

    Gilla

    Svara ↓

    • Jag tror det är många som känner igen sig i att vara ”hemmablinda”. Nu kan det hända att jag ångrar att vi inte besökte x när vi bodde i närheten.
      Det var en sådan där toppenstund; fint väder, trevligt sällskap, helt folktomt, vacker vy, intressanta bodar och något kul att se fram emot när vi skulle åka iväg till flygplatsen. Vi har haft många happy moment detta premiärår när vi åkt runt på ön. Sedan innehåller givetvis veckorna grå dagar. De smutsar jag inte ner denna bloggen med. Möjligtvis kan de hamna i någon form på den andra bloggen. Bäst skulle de göra sig i en kåseribok. Då blandade med Bosseironihumor. 😉
      Helgkram Bosse

      Gilla

      Svara ↓

  12. Så vackert och underbara bilder! Cikoria, så vacker blomma och fint namn. Ja, känslan är att vara med er där i verkligheten! Intressant inlägg med händelser som tar oss bakåt i tiden. Ja, den militära upprustning i vårt land är nog ett nödvändigt ont. Kanske särskilt på Gotland… sägs det.
    Kram Nilla

    Gilla

    Svara ↓

    • Tack. 🙂 Vi är också väldigt förtjusta i cikoria.
      Detta var en myclet intressant plats historiskt sett. En stor kontrast till den stund vi hade där denna förmiddag. När det såg så idylliskt ut.
      Gotland är utsatt där det ligger. Usch ja. Men jag har i många år tänkt tanken att det finns ”knappar” som snabbt kan förstöra hela vårt jordklot.
      Kram Bobo

      Gilla

      Svara ↓

Lämna en kommentar