Hemmablind och romantik

Publicerad den av


Den som har ”allt” har säkert svårt för att undvika att drabbas av hemmablindhet. Hunden/Schimpansen har trots allt stått där ett bra tag. Längre än en lyckad Gotlandsvecka i juli.

Istället för att flytta hans huvud valde jag att flytta solen – eller var det mina ben?

Jag brukar alltid hävda att varje solnedgång är unik och inte exakt den samma som någon föregående. Det vimlar av variationer enligt min åsikt.

Färgerna på himlen har med luftfuktigheten att göra. Därför vet jag inte vilket skådespel som ska visas på den bästa av alla skärmar. ❤

Mitt mål var att ta bilden när fåglarna var i ”vattenstrålen”. Vet inte om det var en tillfällighet. Den första vände precis innan och de andra i sällskapet gjorde då samma sak. Någon expert som vet?

Om jag bara fick välja ett enda ord när det gällde mitt förhållande till solnedgångar blir det ordet ROMANTIK.

Här ser den gula lampan ut som en stor vacker skål.

Den här gången uteblev romantiken. Hade jag varit där med en tjej för första gången, när jag var ung på stenåldern, hade det blivit en besvikelse. Nu var det mest komiskt. Kontrasten med det jag såg och det mina öron tvingades lyssna på.
(En liten cliffhanger)

Visst vet jag sedan tidigare att solen faller väldigt snabbt sista tjugo minuterna. Därför var det mitt eget fel när vi rullade iväg med bilen. För jag tog inte hänsyn till att det var turisttätt på nedre parkett och då blev det relativa korta avståndet, på under en halvmil, väldigt långt när cyklar och vilsna ”bilar” irrade omkring.
Ändå hann vi i tid och eftersom vi varit där två gånger tidigare spikade vi närmaste nedgång till havet. På sista biten passerade vi en man i sina bästa år som hade fullt med saker på det enda bordet. Ett enmanskalas.
Vi hejade på honom.
Nu gällde det att hitta en bra position. Gärna få solen rakt på låtsasraukens nos. (Se tidigare inlägg i kategorin raukar) Gällde samtidigt att sätta fötterna rätt på underlaget som var ojämnt och halt. Jag noterade att Solveig hade börjat plåta med mobilen. Insåg att det skulle vara svårt att få fram några ord till henne. För…

… rösten. Den monotona rösten malde med hög stämma, femton-tjugo meter bakom min rygg. Jag hummade i början och tystnade för att byta taktik – men misslyckades totalt. Oromantiska monologfraser om att solen aldrig är röd längre vid solnedgångar lockade på mina mörka tankar. Några sekunder tänkte jag på tidigare blogginlägg med röda klot. Helst när jag ställt in inställningen på solnedgång på den nya kameran. Njutbara foton från 2018-2019. Ordsvadan fortsatte om att solen inte varit röd sedan början av 80-talet. Sedan gick det över till personliga orsaker som spottades fram utan några andningspauser på en dialekt jag inte kände igen. Efter några snabba foton förflyttade jag mig, fick klättra farligt i skymningen, till en ”oralfri zon”.

Jag vet inte om orden dog ut eller fortsatte runt krönet. Vem vet. Han står kanske där fortfarande och är helt hes i halsen. ”Rö… rödfärgen är slut…” Eller så sa hunden/schimpansen till honom på skarpen. ”Om du inte är tyst inom TRE RÖDA SEKUNDER …”

Efterord:
Det stämmer verkligen. Ingen solnedgångsstund är lik någon annan. Den vi upplevde för några dagar sedan var romantisk ända in i hjärteroten. Inte ens när jag efter kvällsfikat på filten i gräset såg en rejäl gammal spya, vid sidan av där jag satt, rubbades mina romantiska tankar.
En varm sen augustikväll när livet känns lätt att leva.  ❤
För att avrunda där jag startade med ordet hemmablind. Jag tyckte jag hade en kanonbild på gång denna underbara kväll. Framför ett av de fina husen på berget där vi satt, stod en kvinna och pysslade med ryggen mot skådespelet. Då tänkte jag på ordet hemmablind och zoomade in för att föreviga. Sorry. Min ”lilla elakhet” gick i stöpet när hon just då vände sig om och våra blickar möttes. Antagligen hade hon ögon i nacken trots det långa avståndet. Mitt högra pekfinger hann inte bromsa. Men fotot kommer inte att vara aktuellt när jag lägger in nästa solbjärga. (solnedgång). För innerst inne är jag en ganska snäll romantiker. Trots att jag fick skavsår i öronen ovan kväll.

Ps. Hoppas du kunde njuta av mina foton trots min oromantiska text. 😉

26 tankar på “Hemmablind och romantik”

  3. Jag tyckte det var en både underhållande och spännande text ☺. Och fina foton.
    Oralfri zon. Det gillar jag. Ett nytt ord för mig. Mycket bra ord.
    Tvingades lyssna på? Kan det har varit mannen som inte kunde sluta prata?

    Gilla

    Svara ↓

  4. Sagolikt vackra är alla dina bilder! Texten fin som vanligt, du har ordet i din makt.
    Sen tycker jag om tanken att du flyttade på solen, för det gjorde du väl?

    Här från oss ser vi solnedgångar men med en massa träd i vägen. Förr fanns inte träden där men nu har vi en hel skog framför oss varje kväll. Vågar inte ta sågen och såga till, för grannarna blir troligen inte så glada. De som äger träden i alla fall.

    Allt gott till Gotland!

    Gilla

    Svara ↓

    • Tack för de snälla orden. ❤
      Självklart gjorde jag det. Bestämt och varsamt. 😉
      Trist när det växer och skymmer något vackert. Är det för farligt att önska att det kom en storm som välte träden åt ett ofarligt håll? Eller kan ni inte passa på att såga hackigt om stormen bedarrar mitt i nattens mörker och grannarna sover? Bara min elaka fantasisida som tänker runt lite. 😉
      Tack ska du ha.

      Gilla

      Svara ↓

  7. ”Borta bra, men hemma bäst!” tycker jag stämmer in. Visst hade vi hyrt ett otroligt fint hus på semestern, på en otroligt vacker tomt med en otroligt vacker å där solen dessutom speglade sig på kvällarna. Och visst hade vi en underbar vecka men…..När jag ser dina bilder så vet jag att det är här på denna fantastiska ö som det är vackrast och där jag trivs allra bäst!
    KRAM/Susie

    Gilla

    Svara ↓

    • Det är därför det är så nyttigt att åka hemifrån en vecka för att få det bekräftat.
      Du är fantastiskt duktig och seriös när det gäller att hitta en boplats som har det där extra. Förutom myggen. 😉 Men hade jag varit din chaffis eller kartläsare hade jag sålt in Österlen och Ystad så du förhoppningsvis hade fallit pladask och någon i din närhet fått många napp på loppis och liknande ställen.

      Vi bor på en underbar ö. Helt klart. ❤ Men jag saknar min pusselbit och sommarens fria liv. Men jag är bra på att byta spår. Dessutom ska det läggas ner x timmar för att kunna bjuda på tävlingar & lekar i november på tre olika ställen. 😉
      Det gäller bara att stänga inne den inre rösten som försöker mana på om helt andra texter som borde skrivas.
      Kram Bosse

      Gilla

      Svara ↓

      • Vi hittade faktiskt MASSOR av mysiga ställen och loppisar. Rolle kommenterade Skåne med att OM han skulle flyttat till nåt annat ställe än Gotland så hade det blivit Österlen. Så visst trivs vi där, det har vi visat med att åka runt där 4 (!) gånger under dom senaste semestrarna. Den här gången var dock den första som vi bodde i ett hyrt hus – och det var toppen. Slippa packa ihop och kånka resväskor ut och in på hotell varje dag – fast det är skönt att inte behöva göra nåt bara sätta sig vid dukat bord både morgon och kväll. Vi börjar nog bli för gamla för det. Och slippa städa vore skönt…..fast det värsta av det gjorde Rolle. Han är otroligt petig och har en släng av bacillskräck!
        KRAM/Susie

        Gilla

      • Då har Rolle samma smak som jag.
        Det orkar vi heller inte med längre. Byta nattbostad. Det hörde ungdomen till. Då bodde vi på VH.
        Sedan finns nackdelen. Hotellmaten.
        Det tråkigaste är att städa äckligt efter andra som bott där tidigare.
        Kram

        Gilla

  10. Härligt naturfenomen, som man kan titta på hur många gånger som helst ju..

    Tyvärr går solen upp och ner över trädtoppar här, inte samma effekt 🙂

    Gilla

    Svara ↓

  11. Mycket fina bilder Bosse! Jag har njutit av dem varendaste en! Ja, du har också orden i din mun – texten därtill har som vanligt en trevlig balans mellan fakta, dina egna roliga reflektioner, och naturbeskrivningen! Ja, det där med att få till det ”perfekta fotot vid en solnedgång”, är det nog många som vill åt. Man vill ju liksom ha solen mitt i prick i någonting!
    Oralfri zon…haha! Det ska jag försöka komma ihåg!
    Må gott!
    Kram Nilla

    Gilla

    Svara ↓

    • Jag kunde inte låta bli att föra in den sanna texten till de fina bilderna utan att peka ut honom helt. Egentligen tyckte jag det var dråpligt hela tiden. Nu när jag hunnit uppleva motsatsen innan jag la in detta inlägg blev det bättre. I alla fall för mig. 🙂
      Du har rätt. Sist skulle jag vilja haft solen mellan tornen i Domkyrkan eller mitt i en ruin. Så blev det tyvärr inte. Men mysigt hade vi. Smidigt att kunna cykla dit på så kort tid.
      De två orden får du gärna använda själv. 😀
      Kram Bobo

      Gilla

      Svara ↓

Lämna en kommentar