Hoburgsgubbens sängkammare


Detta inlägg tar vid där förra slutade. Blåeld välkomnar oss när vi parkerar på samma plats som miljontals andra människor gjort genom åren. Vilken rauk på Gotland/Fårö är den mest fotograferade tro?

En följdfråga är given. Hur många tusentals amatörfotografer har missat att ta kort ”på rätt gubbe”? En skylt informerar om var man ska stå för att se den rätta Hoburgs-gubben.

Enligt sägnen är detta ingången till Hoburgsgubbens sängkammare. Självklart gjorde jag ett besök i detta intima rum. Inte speciellt stort för bergtrollet som var emot kristendom. Han var annars en god granne och hjälpte ofta fattiga.

Så här skulle jag också kunna tänka mig att vakna. Håller du läsare med?

Det är en mäktig känsla att befinna sig vid detta raukområde där det alltid verkar att blåsa. Det var enda stoppet där jag hade på mig jackan. Annars är detta sydliga område känt för att ha mest sol och minst regn på Gotland. Läste igår att Hoburg slagit nytt månadsrekord för juni vad det gällde soltimmar. Trots att det regnat betydligt mer än det gjort de senaste åren. Otroligt vad vädret och temperaturen kan skifta mellan platser på Gotland.

En skön mix av dramatik på havet och en liten hand trygg i en vuxenhand.

Jag tog en betraktelsestund på egen hand och lät Solveig kliva längst upp och sedan visa mig vyerna via kameran.

Blåeld & blåvatten.

Om gubben med jacka står där en stund till finns det risk att han blir en rauk som alla vill fotografera.

Jag gillar att låta min fantasi få springa lös i sådana här situationer. Det går att se gubbar och djur överallt.

Den yngsta bergarten som finns på Gotland kallas för Hoburgsmarmor. Bergarten av hård kalksten är rödaktig och består nästan enbart av fossil.

En sista stund njuter jag av de branta klippformationerna med grottor och sevärda raukar där endast den egna fantasin sätter gränserna.

Dags att förflytta oss en liten bit söder ut innan vi byter kust på nolltid. Avstånden är korta mellan ”blåeldställena” som jag tror gutarna kallar det jag brukar benämna ”smultronställen”.  😉

 

 

16 tankar på “Hoburgsgubbens sängkammare

  1. Ärligt talat så är jag inte SÅ förtjust i Hoburgen. Föredrar ställen med färre människor på, vi är ju hundägare! Det finns ett ställe på vägen dit – alltså om man kommer den ”den vackra kustvägen” norrifrån så tar man till vänster – och åker upp för en liten backe. Efter några hus parkerar man och går upp en stig till Gullstajnen. Där är man nästan ensam….. 🙂
    KRAM/Susie

    Gilla

    • Hoppas ändå våra foton kan locka och väcka intresse till några som inte varit här. 😉 Det var inget lämmeltåg när vi åkte dit eller gick av bilen. Sedan var det en riktig positiv upplevelse att få komma till en vindstilla liknande plats på ”andra sidan” nästa morgon. Det minnet är starkare. Dit kommer vi att återvända nästa gång. Troligt att vi satsar på slutet av maj nästa gång. För att täcka in fler möjligheter i växtligheten.
      Gullstajnen låter som en stig med rikedomar. 😉
      Lördagskram.
      Ps. Länge sedan jag vaknade till sol i ögonen.

      Gilla

  2. Många spännande inlägg som jag läst ikapp nu. Raukerna sätter verkligen i gång fantasin. Förstår att ni har fullt upp med att besöka alla fina sevärdheter och så härligt att du visar dem för oss. Jag älskar öar och Gotland åker jag gärna tillbaka till någon gång.

    Önskar dig och Solveig en fortsatt skön sommar med många stopp på vägen. Kram 🥰

    Gilla

  3. Vilka härliga bilder och en vacker natur! Kommer jag till Gotland vet jag i alla fall några platser som måste besökas. Detta år blir det dock inget besök på ön.

    Kram och ha en härlig lördag!

    Gilla

  4. Så har jag läst ikapp mig lite och TACK för alla naturbilder! Jag tror att vi har sett rätt Hoburgs-gubbe , men minns inte skylten eller sängkammaren! Men raukar såg vi och jag minns hur vackert där var och inte minst alla de vackra blå blommorna. Blåeld! 🙂 Ja, cykla skulle jag definitivt vilja göra på Gotland. Det måste ju vara magiskt att trampa fram i det landskapet!
    Du har absolut lockat mig att återse Gotland… 🙂
    Kram Nilla

    Gilla

    • Varsågod. Första gången vi var där såg jag först gubben på helt andra ställen. 😉
      Det finns otroligt mycket vackra vilda blommor både längs dikeskanterna vid de större vägarna och längs med vanliga ”villakvartersgator” som vi ser när vi är ute och cyklar i vår hemmiljö. Cykelnätet har växt mycket sedan vi var här första gången. Bra när de ex. utnyttjar gamla ”järnvägsspår” (ytan)
      Kram Bobo

      Gilla

Lämna en kommentar