14. Bara ödekyrka

Publicerad den av

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. 
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också. 😉

Då var det dags att presentera en av de tre ödekyrkorna.
I Bara ödekyrka förekommer det vigslar och kyrkogården används ännu som begravningsplats.

Ödekyrkan ligger vackert belägen nära det sägenomspunna Baraberget.

Jag har sett ett stämningsfullt foto från ett vinterbröllop på denna plats. Skulle du kunna tänka dig att gifta dig här? (En fråga utan hänsyn till ålder, om du är gift o.s.v.)

I mitten av 1200-talet byggdes en församlingskyrka. Trehundra år senare hade den blivit rejält förfallen. 1588 begärde sockenborna att gudstjänstfirandet skulle återupptas, för det hade legat nere ett tag. Nu ville de fixa till kyrkan och avlöna prästen.

Något hände. Pengarna fattades? Förfallet låg hela tiden ett steg före? Det slutade tyvärr för dem med denna ruin.

Jag fick inte upp Solveig i denna smala trappa…

… men här var en djärv kvinna som vågade.

Hur gammal kan denna klocka vara? I mitt hjärna ringer ingen klocka svaret. 🙂

Den nedre delen av mittkolonnen finns kvar.

1923 genomfördes en omfattande konservering av ruinen under ledning av arkitekt Sven Brandel. Tanken var att det skulle ske en fullständig återuppbyggnad. Detta efter ett förslag från arkitekt Anders Roland. Av någon, för mig, okänd anledning kunde den inte utföras. Kanske är det vackrare så här. Vad tycker du?

Intressant att jämföra höjden med en människa. (Inte vilken som helst…)

Utsikten från parkeringsplatsen. Med tanke på stängsel och frigående djur kunde jag inte skapa avstånd för att få bättre helhetsfoton.

Tänkvärda ord:
”Om du älskar livet så kasta inte
bort tiden, för livet är gjort av tid.”
                        Benjamin Franklin

28 tankar på “14. Bara ödekyrka”

  1. Så intressant. Jag tycker om att titta på och besöka gamla platser, sevärdheter och framför allt kyrkor.
    Tänk hur de byggde förr, helt otroligt. De hade ju inte alls något av våra hjälpmedel att ta till vid byggandet, som vi har nu. Allt för hand, släpa och slita.
    Då vi besökte Gotland så var vi också till en ödekyrka, på norra Gotland någonstans, kommer inte ihåg vad den hette, just nu. Ganns kanske.
    Fina bilder har du tagit och intressant text.
    Håller med dig om att det inte är vilken person som helst.
    Fina tänkvärda ord.
    Sköt väl om dig, på bästa sätt.
    Kram!

    Gilla

    Svara ↓

    • Det är spännande att försöka tänka sig tillbaka i tiden. Jag tror det levde många ”smarta” människor på den tiden som antagligen på ett sätt, med sina förutsättningar byggde mer noggrant än nu när allt ska gå så snabbt.
      Jag ser fram emot att få se de andra i norr. De ligger inte så långt ifrån varandra.
      Tack ska du ha. Det har du rätt i. Jag lovade den kvinnan evig kärlek. ❤
      Kram

      Gilla

      Svara ↓

  2. En vacker ruin med spännande historia. Perfekt för bröllop och jag skull absolut kunna gifta mej där. Dett är inte aktuell. Gifte mej för många år sedan på en flotte på sjön Kläggen i Värmland. En annorlunda vigsel. 😁
    Kramar från oss
    .

    Gilla

    Svara ↓

    • Då har du kanske varit vid de andra två också.
      Undra om du var djärv och gick upp i stentrappan här. Det såg alldeles för smalt ut. Jag hade ingen kameraväska med mig ut från bilen och orkade inte hämta den.
      (skyllde på det) Den här gången berodde det inte på höjden. Mycket mer cellskräck. 🙂
      Kram

      Gilla

      Svara ↓

  5. Åh, så vacker ödekyrka och plats! Jag tycker nog att den ska förbli en ödekyrka, men inte låta den förfalla mer. Varsamma och bevarande renoveringar! Fina bilder och intressant text som ger det där lite extra. 🙂
    Platsen är underbar för en vigsel, men jag vill nog gifta mig på en plats som jag har någon anknytning till. Så som maken och jag gjorde i Råda kyrka. Hade det varit aktuellt idag, hade jag nog valt en plats i Bohuslän vid havet. Kanske i Bovallstrand som jag älskar så mycket eller ute på någon ö i Göteborgs skärgård.
    Tänkvärda ord – så fint Bosse!
    Kram Nilla

    Gilla

    Svara ↓

    • Jag hade sett fram emot att få se en ödekyrka i verkligheten. Nu blev det inte den som jag tänkt mig först. Men det gör inget. Jag tror de kommer att hålla ”denna nivå” i framtiden.
      Anknytning låter som en bra plats. En skärgårdsö om man får bestämma vädret själv. ❤
      Tack.
      Kram Bobo

      Gilla

      Svara ↓

  6. Bara Ödekyrka är underbart vacker! Skulle egentligen gärna gifta mig här, men eftersom jag redan är gift i en kyrka trots att vi båda är ateister – så hade jag nog valt nåt mer oreligöst. En vacker strand t.ex……
    KRAM/Susie

    Gilla

    Svara ↓

  7. Ruiner har av någon anledning alltid tilltalat mig. Dom väcker fantasin till liv. Det är roligt att få fara Gotland runt i dina blogginlägg. Lärorikt, spännande och fascinerande. Tack för allt du delar med dig. Nu har jag lärt mig en massa om denna vackra ödekyrka. Ser fram mot resterande två.

    Ha en fin vecka på ön!
    Kram Anita

    Gilla

    Svara ↓

  9. Verkligen intressant och roligt att å komma med på dina turer. Tänk så mycket jag lätr mig ocjh så mycket jag får se. Jättefina bilder. Funderar också på hur det kunde ha varit att leva på den här tiden. Tänker som Znogge att det är fint att kyrkan fortfarande används.
    Kram!

    Gilla

    Svara ↓

    • Hoppas ingen galning får för sig att riva kyrkor, fiskelägen, ruiner och annat. Tur att Visby är med i den ”stora världsklubben numera.”
      Det är intressant att försöka leva sig in i miljön, hur det en gång var att befinna sig här. Måste snart bygga en tidsmaskin. Vet du hur man gör? 😉
      Kram

      Gilla

      Svara ↓

  10. När jag var litet barn reste familjen runt i en liten Renault 4 och besökte mååånga kyrkor på Öjn. Till sist sa jag att jag ville vara kvar i bilen, men om där fanns en trä-Jesus kunde de hämta mig. Vet fortfarande inte varför. 😀

    Gilla

    Svara ↓

    • Vilket mysigt barndomsminne du bjuder på. Både jag och min fru Solveig känner igen det där med att det skulle letas upp kyrkor/besöka och köpa vykort på sommaren och på semestrar. Då var vi också rätt trötta på det och ville antagligen göra mycket annat istället.
      Ha ha! Jag gissar på att de fick hämta dig rätt många gånger. 😉

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

  11. Pingback: Bara en andra gång | gotlanduppochner

  12. Pingback: Bara en tredje gång | gotlanduppochner

Lämna en kommentar