Körsbärsgården

Publicerad den av


Körsbärsgården nämns överallt i böcker och broschyrer. Innestället ligger nästan så långt söderut på Gotland som det går att komma.

Nu var vi här enbart för att fika och se vilket utbud som fanns till försäljning. Om man betalar en slant går det annars att njuta av konsthall och skulpturgalleri. På sommaren anordnas teaterföreställningar och litteraturaftnar.

Gott om ställen att slå sig ner på. Inomhus eller utomhus? På framsidan eller i trädgården?

Jag hade inte druckit kaffe på några dagar och uppskattade därför den svarta drycken extra mycket. Min bulle fick inte vara med på bild. Kommer Solveig att orka den jättebakelsen? Eller behöver hon hjälp? 😉

Nu går det att se var vi slog oss ner till slut.

Vi hade konst att betrakta på nära håll.

Den permanenta utställningen innehåller ett tjugotal verk.
Här Dan Wolgers ”Ängel”. När jag stod och betraktade ängeln i gräset fick jag en flashback till sommaren 1974 och den månad som jag tillbringade i Eastbourne. En av de trevligaste språkkurs och tenniskompisarna var Dans kusin Tom. En mycket sympatisk och rolig kille som var son till kände Beppe Wolgers. Några år senare blev Tom medlem i kultgruppen Lustans Lakejer. Därefter jobbade han som fotomodell. Ingen av oss blev tennisproffs. Själv blev jag inte ens fotomodell. Vad märkligt att den bollen gick i nät. 😉 Men en gång gick jag catwalk barfota på Vårdcentralen i Ystad. Personerna i väntrummet glömde att applådera. 🙂

Ett mycket passande namn för Bengt Carlings verk. ”Ståvila”.

Blommor fanns här också…

… och en hel del att köpa eller titta på.

Vem vet?

Något fick kanske följa med i bilen när vi fortsatte färden med den bedårande utsikten över Gotlands sydspets. Hela tiden i sällskap med ett perfekt utflyktsväder. Det var så jag önskade att dagen aldrig skulle ta slut. Minns du något tillfälle som du vill dela med dig av, när du haft de behagliga inre känslorna? Önskat den omöjliga tanken, den om att stanna tiden. Åtminstone skruva ner den. Undra hur många hundra gånger som jag känt så genom åren. När allt var möjligt.

Detta var fik nummer 11 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Elva pärlor med det ”lilla extra”. ❤
 

 

 

 

22 tankar på “Körsbärsgården”

  2. Vilket mysigt litet café, men den stora frågan är ju hur det gick med bakelsen? Behövde Solveig någon hjälp, eller klarade hon den själv 🙂 Jag gillade grytlapparna, köpte ni dom? Ha en fortsatt trevlig lördag 🙂

    Gilla

    Svara ↓

  3. Det var, för mig i alla fall, ett annorlunda och mysigt fik. Men på landsbygden finns det många fina pärlor. Gillar detta att det finns många alternativ att välja mellan, då det gäller plats. Inne eller ute, fram eller baksidan. Kanske det då går att välja efter vädret, om det inte är fullt förstås.
    ”Ståvila” ja, där har det tänkts till.
    Ha det bra.
    Kram!

    Gilla

    Svara ↓

  4. Vilket mysigt ställe ni hittade! Hos oss finns ”Hallongården” och det är inte så tokigt det heller.
    Något säger mig att Solveig klarade hela bakelsen för du vet, kvinnor kan 😉
    Sådana dagar har jag haft många och en av dem var när äldsta fröken gifte sig. En alldeles underbar dag men så snabbt den gick!

    Kram

    Gilla

    Svara ↓

    • Hallongården och det stället som du skrev om en gång och som jag färglagt på en karta var två ställen som skulle varit med om vi gjort en till l”Sex-mil-hemifrån-resa”. Nu blev det inte någon sådan sommaren 2018. Här är namnet. ”Månstorps gavlar”. 🙂 Ni hade varit nere i Smygehuk i samband med den resan.
      Bingo. Du hade rätt. 🙂
      Tack för ditt minne. Förstår att det var en sådan stund. Det är ofta så med de lyckliga stunderna.
      Kram
      Ps. Har du likadant väder hos dig som vi haft sedan förra tisdagen är det ett perfekt läge för att åka söderut med ett flygplan.

      Gilla

      Svara ↓

  6. Klart Solveig åt upp bakelsen själv😉 mysigt ställe och kul minne av Wolgers-sonen😇 du blev en omtyckt bloggare, det är väl inte fy skam?

    Gilla

    Svara ↓

    • Den fick hon gärna ha för sig själv. 😉
      Tom skiljde sig från de andra coola grabbarna från storstaden, som var ett par äldre än oss som var yngst. Vad mycket kul och spännande jag minns från den föräldrafria månaden. 😉 (Några har slunkit med i mina två kåseriböcker.) Men jag minns inte vad jag åt till lunch igår. Okej. Det var mat. Tror jag. 😀
      Förhoppningsvis några stycken. Inte alls fy skam. Väldigt många trevliga på Blogglandia just nu. Jag tror jag fortsätter några veckor till. 😉 Men ibland kommer jag på ”stora saker” att skriva om. Senast i morse. Gången innan igår. Två helt olika bokmanus. Då måste jag bromsa mig själv när jag ligger mitt i natten och låter hela scener skapas som jag ser som en biofilm. Det har hänt att jag börjat skratta och väckt någon som behöver sova sina timmar innan jobbdags. Ibland tar jag till och med död på mina manuspersoner. Eller kanske inte just jag. Syftar på manusmördaren. Jag är helt oskyldig. Det går inte att komma ifrån varför just Gotland är så lämpligt att skriva deckare om. Kontrasternas ö. Begränsad area. Fortfarande inte så lätt att pysa härifrån som på Fastlandet eller i en storstadsregion.

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

  7. Först läste jag Körsbärsträdgården och trodde du varit och sett en teaterföreställning, men sen upptäckte jag att jag läst fel. Fast det namnet hade passat bra här också. Vilket underbart fik! Kram

    Gilla

    Svara ↓

  8. Där har man varit många gånger. Den första gången med Trädgårdsamatörerna, men då hade stället varken fik eller konstgalleri. Istället fick vi en genomgång i trädgården och höra en berättelse om hur stället kom till och om den framsynta och självständiga kvinnan som bodde där – en mycket spännande och trevlig historia! 🙂
    KRAM/Susie

    Gilla

    Svara ↓

  9. Även denna ”njutflykt” uppskattar jag. PÅ östra gotland är jag väldigt lite bevandrad och berest så här har jag mycket att nu uppleva. Och du ger mig chansen. Tack för den!
    Tittar på de fina bilderna och tänker mig dit.
    kram!

    Gilla

    Svara ↓

  10. Nu har du besökt den vackraste delen av ön och är inte långt borta från huset där jag tillbringat otroligt många somrar. Åker dit igen om något vecka.
    Precis som Susie så minns jag damen som hade Körsbärsgården förut. Det gällde att komma dit när hon var på bra humör, eller lirka med henne så hon blev gladare – något som min mamma var bra på. Jag har en vävd löpare som mamma lyckades få köpa av henne. Ska kolla med pappa om han kan historian och damens namn, mamma lär inte minnas något längre.
    Efter att det blivit ett trendställe har jag faktiskt bara varit dit en enda gång. Kanske blir ett besök igen snart. Annars åker vi helst till Vamlingbo Prästgård.

    Gilla

    Svara ↓

    • Självklart tycker du det är den vackraste platsen med alla dina tusen minnen från dina besök där – allt sedan barndomstiden. 🙂 Håller med dig. Sudret är en relativt liten yta med fantastiskt massor av sevärdheter.
      Vilken speciell och häftig kvinna. Jag hade också försökt lirka med henne. Minns några kvinnor från när jag var socialbibliotekarie och åkte hem till människor. Då gällde det att försöka hitta öppningar. 😉
      Vi var och fikade på VP och njöt av både gott att äta och alla fina blommor. Det kommer i två skilda inlägg senare. Kan inte ta det på ett med tanke på alla fina blomfoton. 🙂 En riktig pärla på Sudret. ❤

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

Lämna en kommentar