Alvena lindaräng


Alvena lindaräng är ett av de största ängena på Gotland.

Här skymtas Vallstena kyrka som vi besökte någon timma senare.

Underbara vallmo. Vilket vackert vallmofält vi såg på Sudret förra veckan. ❤
Men det såg farligt ut när ”amatörfotograferna” stannade sina fordon hur som helst. (Vi körde förbi platsen 3 gånger under vår tripp.) Sedan kan det väl inte vara tillåtet att kliva rakt ut i fältet för att få närbilder eller tuffa porträttkombinationer…

Den här bilden är jag extra förtjust i. Smaken är såklart olika. Tur det.

I änget finns Gotlands största bestånd av lind. Det finns också husgrunder från järnåldern. Dem missade vi.

Stor blåklocka.

Sommarfibbla.

Fridfull svensk sommar när den är som bäst. Fågelkvitter – som dessvärre inte går att förmedla med en bild. Jag läste att det finns ett rikt fågelliv i änget. Detta är en perfekt plats för den som vill ha lugn och ro.

Queen of the Meadow – Ängens drottning. Vackert namn. ❤  På svenska går den under namnet älggräs som för mig inte låter lika romantiskt.

Medan Solveig fortsatte jakten på orkidéer blev jag frestad att flytta mig från träbänken till … då dök en man upp från en glänta och satte sig på sin egen stol. Vi hejade kort på varandra innan vi ”manligt” satt och njöt för oss själva med ansiktet vänt mot solen. Kanske tio till tolv meter ifrån varandra. Efter en stund dök våra respektive damsällskap upp från ingenstans och kvartetten började samtala. Jag uppskattar små pratstunder med trevliga medmänniskor. Paret som bodde i närheten gav oss också tips på allt möjligt inför framtiden. Årets orkidésäsong var redan över, precis som vi misstänkte. Vi får åka tillbaka hit lite tidigare på säsongen nästa år.

22 tankar på “Alvena lindaräng

  1. Det är trist när en del inte kan sköta sig i naturen utan antingen klafsar omkring mitt bland blommor eller odlat, fast ännu värre när dom kör ut med bilen där man absolut inte ska köra eller campar där man inte får campa. Men…som tur är verkar naturen klara av det mesta – förutom när folk eldar direkt på berg, det går aldrig bort!
    Usch, vad grinigt det låter! Jag som är så glad och nöjd idag när det har kommit hela 13 mm med regn och t.o.m. gräsmattan börjar få ett litet grönt skimmer. Alltså får man nog snart ta fram gräsklipparen! *fniss*
    KRAM/Susie

    Gilla

    • Det såg direkt farligt ut med en stor husbil parkerad på vägen med tät trafik i båda riktningarna.
      Oftast är naturen tålig – precis som jag. 😉 Sedan finns de alltid gränser. Eld är inget att leka med. Eller ska det vara tändstickor? Tändare? I alla fall inte tandstickor. 🙂
      Skönt avbrott tyckte vi. Jag höll på med bilder och Solveig kunde cykla ner till Almedalen och lyssna på intressanta föreläsningar som hon har nytta av i sitt arbete.
      Ni har en sådan man sitter och rattar. Det hade jag haft användning av i Ängalag. Där delade jag nästan alltid upp det på två dagar. Viktigast var framsidan som besökare mest såg av. Fast en del män trodde det var en offentlig toalett i våra döttrars sagoskog. Nöden har ingen lag.
      Kram

      Gilla

  2. Vackra bilder, allihop. Vallmo, så vackert rött. Men inte kliver man väl i på fältet hur som helst, trots vår fina allemansrätt.
    Jag är så dålig då det gäller namn på de vackra blomstren som finns i våra marker, men vallmo och blåklocka kunde jag.
    Härligt att ibland få en trevlig pratstund med helt obekanta personer. Men du och mannen tog inte kontakt, det måste till fruar till det, eller?
    Kram och trevlig onsdag.

    Gilla

    • Vallmo är ljuvlig. Vi hade jättevallmo i Ystad. Det var inget bra val. De blev för tunga och tålde inget. Blommade också bara en kort tid.
      En del människor tror att världen bara snurrar runt just dem.
      De två kan jag också. Igår köpte Solveig en app som vi har stor nytta av när vi ser nya blommor i naturen eller om det inte finns någon skylt på Botan.
      Jag skämdes lite för mina tankar som jag precis stoppat. Han hade dessutom en stark sol rakt i ansiktet. Fruar är nog generellt bättre på det. 🙂
      Kram och tack.

      Gilla

  3. Vilken underbar plats och så många fina bilder. Men jag håller med sig om att man kan inte stanna var som helst eller traska ut var som helst för att fotografera. Lite fingertoppskänsla krävs allt.

    Kram

    Gilla

  4. Så vackert änge! Visste inte att det heter så! Kände heller inte till Ängens drottning! Ja, vilket vackert namn! 🙂 Men vallmo – förstår att de vill ta fina bilder… men inte ska man traska ut i fälten hursomhelst! Fina bilder Bosse och jag gillar din bild som du tycker bäst om!
    Tack för turen! 🙂
    Kram Nilla

    Gilla

  5. Verkligen njutbart! Så vackra bilder!
    Tror också jag här fick namnet på en av de växyter jag såg i Visby botaniska trädgård, ”Queen of Meadow”. Tyvärr kan jag inte så mycket om växter men jag tränar.
    Trevligt med en pratstund med andra medresenärer.
    Kram!

    Gilla

    • Tack! Du hann med ett besök där också. Gissar på att du inte var ensam på Botan. Solveig köpte en app för några dagar sedan som vi hoppas ha nytta av för att klargöra vilken blomma och växt som vi hittat.
      I och med att vi presenterar oss och delar ut visitkort innan vi knäpper foton blir det en del samtal på småresorna runt ön. Bättre upplägg än tidigare när jag trodde det var fritt fram att fota lite överallt eftersom jag inte hade några onda avsikter. Nu syftade jag på butiker och fikaställen. 🙂
      Kram

      Gilla

  6. Ser ut som en väldigt njutbar plats! Fantastiska bilder Bosse! Tror faktiskt jag var där när vi var på Gotland med Svampkonsulenterna för många år sen – i alla fall sas det att änget vi besökte var ett av de största på ön …
    Jag gillar också din favoritbild … så fin!
    Kram

    Gilla

Lämna en kommentar