Närsholmen – en av mina absoluta favoritplatser

Publicerad den av

Detta är inlägg nummer 100.

För flera år sedan läste jag om Josefin Nilssons favoritplats Närsholmen på Gotland. Strax innan vi åkte på semester till Sveriges största ö, 2016, bläddrade jag i en bok om upplevelser och utflykter på Gotland. En av bokens författare, Jonas Henningsson, skrev en uppföljare några år senare. I den boken nämner han att många liknar naturen på Närsholmen med Afrikas savann. Då brukar han alltid svara dessa personer med att savannen påminner om detta, men det är ännu vassare här.

Ibland kan en första förälskelse bli en besvikelse vid ett återbesök. Jag behövde inte vara orolig. Det var ännu mer mäktigt denna gång. ❤

För vid förra tillfället var säsongen för blåeld över. Det var den definitivt inte denna gång.

Medans mor och dotter döpte kvigan som var mest nyfiken i gruppen till ”Hjärtat” stack jag före runt krönet mot fyren.

Den polkagrisfärgade fyren byggdes 1872 och är 16 meter hög. Lyshöjden över havet är 21 meter. 1961 automatiserades fyren och blev elektrisk driven. Den ägs av Sjöfartsverket medan den gamla fyrvaktarbostaden ägs av militären på Gotland.

Paret såg ut att ha det skönt där på stenen. De lyckades senare komma med på minst fem av mina foton när de cyklat iväg. Det var svårt att undvika. För de skulle åt samma håll som mitt extra kameraobjektiv. 🙂

Kombinationen fyr, gammal mur, havet och blåeld tilltalar mig.

Detta blå hav på land går inte att göra rättvisa via en kameralins. Det ska upplevas på plats. Har du inte varit här så ta och simma hit någon gång. 😊

Fyrvaktaren ser sträng ut på utsidan. Men jag tror att det tickar ett hjärta på insidan som är mjukare. ❤

Både två- och fyrbenta strövare.
Själva satt vi på en filt och fikade. Samtidigt som jag deltog i konversationen blåste tankarna mjukt iväg åt olika håll. Jag tyckte det var ett fint val att sprida ut Josefins aska i havet här. ❤
Sedan tänkte jag på att just där jag satt var egentligen en ö för bara något hundratal år sedan. Visst är det fascinerande att denna ö steg ur havet med hjälp av svallande vågor på Östersjön? När vågorna söderifrån följde öns sidor och nådde norra delen, böjde de av in mot varandra. Detta fenomen kallas vågomböjning. Resultatet blev att de strandvallar som vågorna kastade upp kom att sammanstråla på nordsidan av den dåvarande ön. Häftigt! Tusen tack för att det hände.

Vi skojade under fikat om att vi kanske hade det för bra. Jag kunde inte låta bli att leka Petter och Vargen och skrämdes om att alla djuren dök upp, fikasugna, runt hörnet så att vi blev tvingade att bryta upp snabbt för att rädda det som räddas kan.

Vi hann både fika och njuta klart innan det blev en sannsaga. Först kom ”Hjärtat” lite försiktigt. Sedan hela ”tjocka släkten”. När Solveig nämnde frasen om att det fanns de som skulle bli tjurar som vuxna fick mina ben mer fart. Jag hann in i bilens trygghet. En kviga tittade in i backspegeln så den flyttades en bit. Någon annan verkade vara mer intresserad av bagageluckan. Själv satt jag och funderade på om det skulle funka med att tuta för att få väck de tiotal stora ”köttjättarna”. Min halländska verkade stå sig slätt. 😉

Nästa gång… Givetvis kommer det att bli en nästa gång. Då ska vi cykla runt om naturreservatets två kvadratkilometer. Området är en häckplats för ett 45-tal fågelarter. På våren och hösten dyker dessutom gäss och vadare upp på fint besök.

Vi var alla tre så nöjda med dessa ljuvliga timmar då vi gjorde tre stopp. På tal om stopp. Nu blir det stopp på inlägg ett tag. Vi har hemliga planer på G. 😉

51 tankar på “Närsholmen – en av mina absoluta favoritplatser”

  1. Du skulle ha dig o fyren som header! Fast den du har nu är superfin.
    Otroligt vackert ställe, sen en sån grann karl mitt i allt😜
    Godmorgon på dig!

    Gilla

    Svara ↓

  2. Närsholmen ingår som en av våra favoritplatser också! Ett fantastiskt ställe, där man i lugn och ro kan studera både marken och havet – alltså när det inte är turisttider, för då är det kanske lite för välbesökt. Men vi har ett ställe precis intill dit vi brukar åka och ta en härlig prommis med Santos.
    Igår var vi ute och åkte från 08.30 till 13.30 och hann med att se både det ena och det andra. Underbart! 🙂
    KRAM/Susie

    Gilla

    Svara ↓

    • Jag hade gärna bott närmare dit så jag kunde göra spontanbesök under olika väderförhållanden och dygnstider.
      Jag var förvånad av att jag mötte fler kor än människor.
      Gissar på att du syftar på den där Linnéstigen.
      Det är trevligt att komma iväg runt om ön. Har just tagit en kort paus från att lägga fram saker till nästa tripp. Tur jag är bra på att göra listor. 😉
      Kram

      Gilla

      Svara ↓

      • Nej, stället vi brukar gå med Santos på är ett stenfält en bit söderut från den stora fiskehamnen Närshamn. Om man fortsätter söderut utmed havet på en liten grusväg så kommer man först till vårt prommisställe (nära vindkraftverken) och sen till ett fiskeläge (Kapellet). Fortsätter man förbi det så komer man ut på stora vägen till Burs. Mycket praktiskt, vi gillar inte att åka samma väg fram och tillbaka. Nej, ”nya” vägar ska det va….. *fniss*
        KRAM/Susie

        Gilla

      • Tack för igår. 🙂 Trevligt att få träffa er och se den fina trädgården. Bilderna såg bra ut i kameran. Nu har jag över tusen foton att pyssla om. Jag hade nämligen glömt att jag inte gjort vid bilder från tre andra utflykter under senaste veckan. (bara tömt kameran och lagt in dem i mappar) Solveig ska besöka föreläsningar under Almedalsveckan som berör hennes jobb. Så jag får greja med bilder på hemmaplan. Stackars fingrar. Men idag blir det cykeltur med fikakorg.
        Det fiskeläget (Kapellet) ska jag lägga på minneslistan inför nästa besök i de ”krokarna”.
        Instämmer. Utflykter ger mer om man gör upp en runda där samma väg helst inte ingår. 🙂
        Kram Bosse

        Gilla

  3. Du har verkligen fångat det blå havet, både till havs och till lands. Blåeldsfälten är makalöst vackra. Gillar bilden på paret och cyklarna. Omringade av blått hav.

    Kram Anita

    Gilla

    Svara ↓

    • Tack! På vägen dit stannade jag bilen ett par gånger och tog kort på vackra vallmofält.
      Jag skulle kunnat fyllt hela blogginlägget med bilder på det stackars paret som hela tiden kom med på mina foton. Till och med när de befann sig långt bort som två prickar. Fast då hade de inte ont av det. 😉
      Kram Bosse

      Gilla

      Svara ↓

  4. Härliga bilder och vackra. Du kan verkligen fånga omgivningen och sätta ord på dina tankar om det som syns runt dig.
    Alla bilder är fina, men den med familjen med hundarna får nog första pris.
    Är du lite rädd för de fyrbenta svartvita djuren? Kan tala om att övervägande delen av dom är oerhört snälla och vill bara vara med och ”vänskapa” lite grann.
    Klart att ni ska utforska detta område lite till. Min yngsta bror har flera gånger varit på Gotland, just för att kolla fågellivet. Han är helt suverän då det gäller att känna igen fågelarter och deras läten.
    Hoppas att de hemliga planerna blir hur härliga som helst.
    Kram.

    Gilla

    Svara ↓

    • Det hade du också gjort. Tänkte på dig när jag tog kortet på Solveig och Jennifers favoritko. Den hade verkligen ett hjärta som jag fick med på fotot.
      Det blir mer liv om det är lite människor med då och då. Fast jag kanske busar och gör något man inte ska.
      När Solveig började prata om kommande horn tog jag det säkra före det osäkra. För jag tänkte på den kvinnliga turisten som blev dödad i Kåseberga för några år sedan. Fast jag gått upp i vikt så går vi inte i samma viktklass. Fast de inte var fullvuxna. 🙂
      Den som är fågelskådare har många bra platser att besöka på Gotland och givetvis på grannön Öland också. Jag önskade att jag hade den gåvan/talangen att känna igen fåglar och läten. Solveig är bra på läten när det gäller de ”vanliga” fåglarna. Hon var tvungen att lära sig det på lärarhögskolan och kunskaperna sitter kvar.
      Vi hoppas det. Har hyrt en stuga några nätter.
      Kram Bosse

      Gilla

      Svara ↓

      • Tack Bosse. Så slarvigt av mig, jag såg inte hjärtat på kon, jag som eljest tror mig om att ha blick för detta med hjärtan. Men, så kan det bli.
        Jag skulle också önska att jag kunde höra och skilja på fåglars läte, men jag kan inte det.
        Som nu i somras hos min bror då jag frågade honom vad det var för fågel som kvittrade så vackert.
        ”Vem av dom menar du”? svarade han, ”den där framme, eller till vänster eller uppe i det där trädet eller kanske den bakom stenen där”. Jag tror han hörde 6 st olika fåglar, på en gång, den gången.
        Bra att du kan rådfråga Solveig om de mest frekventa fåglarna.
        Ha det fortsatt bra.
        Kram.

        Gilla

      • Hade du varit med på utflykten hade du säkert sett hjärtat direkt som Solveig och Jennifer såg. Själv var jag ju inte på plats då. Men när jag zoomade in ”Hjärtat” när hon kom runt hörnet förstod jag deras namnval.
        Vad bra du har din bror.
        Kram Bosse

        Gilla

  6. Somrigt och idylliskt, fyrar är jag svag för… nånting vi saknar just precis här, men från balkongen hör och ser vi Highland cattle beta, i helgen skördade bonden hö ❤️ stenar har vi, tar mig en kvart att cykla till havet och klipporna (och en kvart med buss till Göteborg! 🙂

    Gilla

    Svara ↓

  7. Jag förstår att det är en favoritplats! Såå vackert där!
    Vackra bilder … jag älskar blått – och fyren är så läcker i sin randiga enkelhet.
    Kram

    Gilla

    Svara ↓

  8. Ser verkligen härligt ut! Såå vackert med klarblå blommor!

    Jag kommer ihåg en gång när jag kom och sprang längs med en hage med kor. Hur de alla samtidigt lyfte huvudena och stirrade på mig. Sekunden efter började hela högen att springa mot mig. Jag blev jätterädd trots att det var ett stängsel mellan oss. Inte särskilt högt dock … hur högt kan en ko hoppa?

    Gilla

    Svara ↓

  9. Blåelden är så vacker! Det är en väldigt intensiv färg. Jag hade nog inte vågat fika så nära frigående kossor. Även om de inte är folkilskna så är de alldeles för nyfikna för min smak. Kram

    Gilla

    Svara ↓

  15. Härliga bilder som du tagit. Kossor ser så dumma ut när dom står och glor på en när man sitter i bilen. Bondgården som jag måste passera när jag ska till jobbet och ibland hamnar jag i koskocken. Då blir det att sitta och vänta på att kossorna behagar gå förbi. Nu blev jag nyfiken vad som du har på ”G”:)….
    Kram gun

    Gilla

    Svara ↓

    • Är du på Gotland vid den här tiden på året någon gång kan jag rekommendera denna plats.
      De verkar inte ha så bråttom heller. För du har väl ingen större lust att gå ur bilen och ta ett allvarligt snack med dem. 😉
      Vi har hyrt en stuga några nätter. Nummer 11 är det. 😉
      Kram Bosse

      Gilla

      Svara ↓

  16. Hej Bosse!
    En så vacker plats och så kul att få veta vad vågomböjning är. Hade ingen aning om att det fanns och än mindre vad det var. Det blå havet, den ”gotländska savannen”, blåelden, fika, en sträng fyrvaktare 🙂 och nyfikna kor …….. kan det bli bättre. Skulle inte tro det.

    Ni får ha en fortsatt fin sommar och lycka till med era hemliga planer. 🙂

    Värmlandskramar
    Anna-Karin

    Gilla

    Svara ↓

    • Jag hade heller aldrig hört talas om det ordet. Vackert ord. Vågomböjning.
      Det var en mycket mysig familjestund på en vacker plats. ❤
      Hela Gotland är fyllt av smultronställen av klass. Har du varit här?

      Tack ska du ha. Vi ska fortsätta att utforska ön.
      Kram Bosse

      Gilla

      Svara ↓

  17. Tack Bosse för att du tar mig med hit. En sann ”nutflykt” . Så vackra bilder och så vacker natur. Och jag trivdes fint ända fram tills de fyrbenta varelserna kom väl nära.
    Kram!

    Gilla

    Svara ↓

  18. Nej Bosse, den platsen och fyren har jag missat att besöka. Nu fick vi ett bra tips inför kommande Gotlandsvistelser.
    Min man sa för några dagar sedan, ”Nästa år vill jag till Gotland igen” 😉 😀
    Vi får väl se vad det blir, men eftersom viljan finns är mycket vunnet 🙂
    Kramis

    Gilla

    Svara ↓

    • Jo, just det! Vid första anblicken på fyrens omgivningar, och efter liknelsen till Afrikas savann, så tänkte jag direkt på Asunden. Har ni varit där ännu?

      Hm … de där hemliga planerna? Ni ska väl inte flytta igen? 😉

      Gilla

      Svara ↓

    • Kommer ni dit när blåelden är som vackrast är det en stor bonus. ❤
      Jag skickade upp Solveig i en annan sydligare fyr för att ta foton under vår tripp på Sudret och Storsudret. Vilket härligt väder vi hade turen att få under de tre dagarna. 27 olika blogginlägg föddes på den trippen. När jag kom hem och tankade ur kameran insåg jag att jag glömt att göra vid foton från två andra utflykter vi gjort dagarna innan. Pust. 😉 Över tusen foton.

      Det där var en bra början. 🙂 Låt han se extra fina foton från ex. min blogg då och då. Det kan kanske vara ett bra knep. 😉
      Kramis

      Gilla

      Svara ↓

      • Ni tog er såklart dit med en båt. Men på sommaren skulle det väl gå turer dit. Nej är svaret. 🙂 Sedan vi flyttade hit är det en av många vita fläckar. Jag hoppas vi har minst fem år på oss. 🙂 Vi tar ett år i taget så får vi se vad som händer med lite av varje. Jag är så tacksam för att slippa ha det som vi hade förra året vid den här tiden. Det var många månaders slit och osäkert på flera fronter. Tack vare att jag är inne på andra året i min femårdagbok läser jag högt ibland på kvällen vad vi gjorde förra året. Nyttigt att repetera. Många möjligheter för att skriva kåserier. Fast då är det bäst att inte glömma bort att byta ex namn. 😉
        Kramis

        Gillad av 1 person

      • Kunde inte svara på kommentaren nedan, så jag svarar här 🙂

        Asunden tar man sig till med bil. Vet inga båtturer som går dit.
        På Guteinfo gör bilderna inte platsen rättvisa. Men där står ju en del om platsen. Har du läst där?
        http://www.guteinfo.com/?id=2379
        Lägg märke till att de skriver om den dåliga grusvägen som leder dit. Den beskrivningen stämmer klockrent. Med andra ord råder jag att ni följer deras råd och ”kör försiktigt” bland alla gropar i vägen 😉
        Du har gott om tid på dig att hitta till Asundens magiska atmosfär. Fem år borde räcka bra 😀
        Kramis

        Gilla

      • Nu har jag läst och blivit inspirerad. Även av den guppiga vägen dit. 🙂 Fick bra träning vid Vändburg. Var tvungen att fråga ett trevligt par om det var tillåtet att köra bil vid raukarna. Jag var inte helt säker på att det var en väg. 😉
        Asunden är givet att vi ska besöka. Behöver tvätta bort ett gammalt solkigt vädersminne från Slite vid mitt första besök på Gotland. Då var jag inte impad av ön. Vi skämtar mycket om Slite. Vet inte om det blir i år socknen får en ärlig revanschchans. Bäst är det när vi sover över och kan fingranska platser lite mer. Men nästa ”sova över” blir på fastlandet.

        Ps. På tal om fyrar. Synd det inte var tillåtet att fota fyren på Faludden.

        Gilla

  19. Vilken underbar plats! Åh, underbart med blåeld – förstår att det måste vara något alldeles enastående att se så många på en och samma gång! Din header är så fin och alla bilderna ifrån dagens inlägg! Josefine… åh, så fin plats för hennes själ…
    Förstår att ni vill tillbaka hit och då kanske på cykel!
    Jaha… vad ska ni nu hitta på? Spännande….
    Kram Nilla

    Gilla

    Svara ↓

    • Ni hade säkert gillat att gå eller cykla på den halvön. Den är som gjord för det. Nu hade vi besök och ville gärna visa denna trakt för Jennifer när den är som vackrast. Men vi har bara plats för två cyklar på bilen. 🙂

      Den här gången blev det tre härliga dagar (tur med vädret) på södra ön. Sudret och Storsudret. Bodde perfekt i en nybyggd stuga vid Fidenäs. Njöt av solnedgångar och givetvis av varandra. ❤
      Kram Bobo

      Gilla

      Svara ↓

  20. Hittade hit via Ditte som länkade till dig. Var på Gotland för första gången i mitten av juni och blev otroligt förälskad i ön. Vi hade bara ett par dagar på oss och hann mest se Visby samt göra en liten utflykt norrut till Lickershamn. Att åka till Närsholmen stod högt på min önskelista, framför allt för att jag ville fotografera fyren, men vi hann inte dit den här gången. Därför var det extra kul att nu få se bilder därifrån. Det ser otroligt vackert ut så nästa gång jag åker till Gotland (för det blir definitivt en nästa gång) så kommer jag försöka åka dit först av allt. 🙂

    Gilla

    Svara ↓

    • Välkommen till min blogg. 🙂
      Ditte hade varit en utmärkt guide på bussresor på Gotland. 😀
      Det är mycket lätt att bli förälskad i ”öjn” som den kallas. Jag behövde två försök innan Amos pilar nådde mitt hjärta. ❤
      Nästa gång får ni ta minst en vecka här. Är du också förtjust i fyrar? Det är jag. Men jag är höjdrädd och skickar istället upp min fru i dem. Som jag gjorde senast förra fredagen. 🙂
      Lickershamn är mysigt. Då gissar jag att ni traskade upp till Jungfrun. Hoppas du kommer till Närsholmen någon gång. Jag skulle vilja cykla runt på udden nästa gång. Denna gång var vi tre i bilen och det finns bara plats för två cyklar.
      Jag önskar dig en fin helg.

      Gilla

      Svara ↓

  21. Pingback: När andra sover | gotlanduppochner

Lämna en kommentar