Rullstol och sista kakan

Publicerad den av

Det var en kylig och mörk vårkväll och vi bestämde oss för att se något på ”burken”. Till slut valde vi det första avsnittet från första säsongen av den engelska deckaren ”Vera”. Jag minns att jag gillade ”premiärboken” och jag brukar alltid uppskatta brittiska skådespelare och deckare.

Skådisarna var skickliga och skolade som vanligt. Men vi störde oss på de alltför snabba klippen mellan scenerna. Fast den största orsaken till att jag blev splittrad var att en tilltalande kvinna dök upp i rutan. Missförstå mig nu inte. 😉
”Har du sett henne innan?” Jag fick ett jakande svar från soffan.
Allteftersom handlingen fortskred och skådisen syntes fler gånger blev det alltmer stökigt på mitt hjärnkontor.
Det måste alltså röra sig om något som vi sett tillsammans. Inte alla mina spännande och ibland otäcka serier på Netflix. Var hon polis? Ett offer? Solveig trodde att hon var en mamma. Borde vara en engelsk film. Där var jag nästan helt säker.
Mina tankar lekte pingpong mellan att gissa vem som var mördaren i avsnittet och lösa gåtan var jag sett kvinnan tidigare. En tanke var att titta igenom alla våra DVD-omslag och tänka runt handlingen i filmerna. Ett evighetsarbete för en envis åsna.

Jag hade kommit fram till att hon i den okända filmen var fint klädd i en mörk dress. Samma frisyr. Troligtvis inomhusscen. Kanske rörde det sig om en fest av något slag. Längre kom jag inte.
”Det kommer inte att bli någon sömn för mig i natt.”
Medan jag bar ut fikabrickan bad jag Solveig stanna filmen när rollistan dök upp.
Den rullade på så fort att hon fick göra om momentet några gånger. Till slut fick hon ett efternamn till Ginna – McKee var det. Solveig googlade och när hon läste första filmen var vi båda ”hemma”. Hon såg ju exakt likadan ut som i ”Notting Hill”.
Där var hon en kompis till Hugh Grants rollfigur. När de fem personerna var på väg att avsluta kvällsbjudningen fanns det bara en kaka kvar på fatet. Den skulle den person få som det var mest synd om. Den här stiliga kvinnan satt i rullstol, men hade ingen chans att vinna kakan mot de två huvudpersonernas skäl till att de var värda sötsaken. Minns du vem som fick kakan? 😊 Julia Roberts såklart. Eller snarare Anna Scott.
Vad gott jag sov när jag visste att kvinnan inte skulle kunna få någon kaka om de gjorde om leken. För nu kunde hon gå igen. 😀

Ps. Har det hänt dig att du kört fast i en sådan här ”banal” sak istället för att njuta av filmen/programmet som pågår framför din näsa. Nu var vi inte helt fängslade. Annars hade jag släppt det, tills rollistan dök upp. Så proffsig brukar jag vara.

Ginna McKee är född samma år som min fru. En bra årgång.  ❤

16 tankar på “Rullstol och sista kakan”

  1. Jadå, jag känner igen fastkörandet så väl. Ibland bara måste man få ordning i oordningen i hjärnkontoret. Man känner igen någon och behöver nödvändigtvis få reda på varför osv.
    Vera, deckaren, som jag inte minns det rätta namnet på nu har alltid gjort bra filmer i mitt tycke. Första gången var hon en nybliven rätt ung änka som blev kvarlämnad med stora skulder och som av en händelse började hon odla cannabis i ett stort växthus. En väldigt rolig film med många olika dråpliga förvecklingar och ett gott slut. Följande film blev hon mamma till en svart dotter som sökte upp henne efter många år. Också en underbar berättelse, så skickligt spelad. Också med gott slut. Måste nog googla på Vera nu för att lära mig hennes namn och via det hitta de härliga filmerna som har gjort henne outstanding för mig. Nu fick jag till det, så här bara, tänkte inte alls skriva särskilt mycket…
    Håll ut, nu slutar jag med önskan om att den fina årgången du är gift med och du själv får en fin tisdag!

    Gilla

    Svara ↓

    • Jag uppskattar både korta och lååånga bloggkommentarer. 🙂
      Hon är en riktigt duktig karaktärsskådespelare och har varit med i många sammanhang. Men be mig inte nämna någon. 🙂 Ofta brukar jag i efterhand googla olika skådisar och se deras ”meritlista”. Men att köra fast som jag gjorde denna kväll var jobbigt. Vi var också väldigt trötta och borde väntat till ett annat tillfälle.
      När du nämner den filmen är jag säker på att jag sett den filmen. Handlingen känns väldigt bekant.
      Till hösten ska jag ge Vera en rejäl chans. Det borde vara en deckare som jag uppskattar mycket. 🙂
      Riktigt kul att du bjuder på denna långa text. 😀
      Tack ska du ha.

      Gilla

      Svara ↓

  2. Jo, så kan det bli. Vilken tur ni kom på det! Jag gillar också Vera, men har bara sett ett avsnitt nu. Det är inte så förutsägbart som många andra deckare!

    Gilla

    Svara ↓

    • Till hösten när det börjar mörkna hoppas jag att Vera finns kvar i arkivet. Då ska jag ta ett avsnitt om dagen och komma henne mer närma. Gillade de böcker jag läst och kvinnan passar bra för huvudrollen.
      Inte kul om rätt mördare löses direkt. Just nu ser vi om Mord i Paradiset med tre olika chefer. Vi gillar alla tre skådisarna, men allra mest ”ettan”. Det är klart bäst ”personkemi” mellan honom och den söta mörka kvinnan. Som i det avsnittet vi såg igår.

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

  3. Oj vad jag känner igen mig i din beskrivning. Något sådant kan spoliera en hel film. Jag kan inte vänta till slutet utan jag googlar under tiden, vilket betyder att jag går miste om mycket i den pågående filmen. Otroligt korkat, men hur bryter man det mönstret? Kram

    Gilla

    Svara ↓

  4. Brenda Blethyn som spelar Vera är så bra! Har sett henne i filmsammanhang också, men kommer inte på en enda titel just nu! 🙂 Hursomhelst älskar jag ”Vera” – det blir en bra avslutning på söndagarna!
    Nog sitter man där och kollar på en film eller en serie och så är det någon skådis som är med och så vet vi inte namnet eller i vilken film, serie som hen har varit med i tidigare! DÅ är det bra med Google! Apropå serier – saknar ”Hemma igen!” SLUT! 😦
    Ha en go vecka!
    Kram Nilla

    Gilla

    Svara ↓

  5. Käre värld, vilka bekymmer. Jag är din raka motsats vad gäller att rota runt i mina gamla dammiga celler – de där som vi alla är begåvade med, mer eller mindre.
    Men… det finns numera en tröst för sådana som ut., och det är att glömskan, om den nu inte ingår i en sjukdomsbild, kallas för kognitiv svikt. Ett ord som jag tagit till mig och använder mig av nu om dan.
    Denna svikt är förbålt bra att använda vid lämpliga tillfällen.

    – Ursäkta, jag har tillfälligtvis svikt i min kognitiva del av hjärnan, så vad var det du hette nu igen?
    – Bo.
    – Jaaaa, så var det ja. Du som har en blogg om Öland.. nääää.. fl´åt, Gotland var det ju.
    😀

    Gilla

    Svara ↓

    • Min förståndiga del av hjärnan vet att taktiken är dum. Sedan uppstår ett slags krig däruppe och då… 😉

      Du är för härlig. 🙂
      Vem vet. Du är kanske en siare. Om femton år sitter jag i Byxelkrok och tittar på foton från dagens bloggrunda med seniortaxin och mal på om Gotländska osorterade namn. Allt kan bara bli värre. 😉

      Gillad av 1 person

      Svara ↓

      • Tjenare 😀
        Vem är Vera som alla talar om?
        Hälsning från ”kognitiva svikten” som fullkomligt äääälskar Öland. ❤

        Gilla

      • Om du har möjlighet att nå SVT arkiv hittar du flera avsnitt. Min erfarenhet kommer från böckerna om denna speciella äldre kriminalare som är knivskarp och går sina egna vägar. Saknar social kompetens. Ett sorgligt privatliv. Problem med drycker. Jag ska ge TV-serien en ny chans när det blir höstrusk och se avsnitten ett om dagen. Engelska skådisar är skolade och trovärdiga. Precis som de danska.
        Jag tycker Gotland vinner över Öland med ”rauk-längder”. Men det finns många likheter. Enligt mig betydligt längre mellan smultronställen på smala lillebror. Men min första resa dit på familjesemester har en fin plats i mitt hjärta. Då var det båt som gällde. Spännande. Undra om det i framtiden kommer att bli en bro mellan öarna.

        Gilla

  6. Morsomt å leke etterforsker selv. Vi gjør ofte det samme her, og vi så også nettopp en episode av de første ”Vera”, og en dame der har siden spilt i ”Game of Thrones”
    Jeg kjente henne igjen med en gang, og da ble det intens jakt etter om det stemte. Og det gjorde det så klart 😉
    Klem fra Marit

    Gilla

    Svara ↓

  7. Eftersom jag är tokig i engelska thrillers så ser jag naturligtvis den här med Vera med glädje. Det är inte klokt var UK har otroligt många bra skådespelare. 🙂 Jag kommer aldrig ihåg namn – i något sammanhang – men ansikten glömmer jag aldrig. Så jag har naturligtvis sett Brenda Blethyn (tack för namnuppgiften, Nilla) massor med gånger tidigare, men i vad har jag inte en aning om! 😦
    KRAM/Susie

    Gilla

    Svara ↓

    • Jag brukar nästan alltid gilla engelska och danska serier. I höst ska jag titta på alla avsnitt av Vera under en intensiv regnperiod. Hoppas den finns kvar då i arkivet. När det gäller serier vill jag helst inte vänta en vecka mellan avsnitten. Men nu har jag mindre och mindre tid för sådant.
      Kram Bosse

      Gilla

      Svara ↓

Lämna en kommentar