Dö på olika sätt

Mitt mellan två medeltida kyrkor dök oväntat ett nytt ställe upp, längs med den smala vägen genom skogen. Från att njutit av höstblommor längs med dikeskanten förflyttades jag tillbaka till en grym tid på ön.
Min nyfikenhet styrde mina fötter mot denna speciella glänta. Med hjälp av informationstavlan och inläsning när jag kom hem, snickrade jag ihop denna dystra sammanfattning av en del av Sveriges kriminalhistoria:

Konrad Pettersson Lundqvist Tector må ha haft många efternamn och skulle kunnat ha flera titlar på sitt visitkort; mördare, mordbrännare, förfalskare, rånare m.m. men jag skulle inte bli det minsta imponerad av någon av dem.

Dödsstraffet avskaffades 1921 i Sverige. Den sista avrättningen var i giljotin på Långholmen i Stockholm 1910 (Johan Ander). Men denna på Stenkumla avrättningsplats, 18 maj 1876, var Sveriges sista OFFENTLIGA avrättning. För Kung Oscar II avslog nådeansökan från Tector och hans kumpan Hjert.

De båda kumpanerna hade gjort ett stort misstag när de skulle råna en postdiligens. De dödade kusken och sköt en man på vagnen som senare dog. Sedan visade det sig att det var fel vagn och de tvingades fly. De bestämde sig för att ta ångbåten från Kalmar till Visby. På Gotland startade duon en stöldturné. Måste varit stressigt att hinna med 18 inbrott på bondgårdar och i kyrkor på tretton dagar. De kan inte ha hunnit njuta av raukar och Medeltidsmuren. För deras plan var att få ihop pengar för att kunna emigrera till Amerika. Polisen var dem dock i hälarna och grep dem samma dag, på två olika järnvägsstationer. Tector på Södertälje station.

Hundratals bönder hade kommenderats för att bilda spetsgård vid avrättningsplatsen på Södra häradets avrättningsplats vid Stenkumla backe.

Hjert fördes till avrättning på fastlandet på samma tid, 07.00.
Tector begärde ögonbindel av fängelseprästen och var märkbart tagen till skillnad från Hjert. Tector hade blivit omvänd och djupt religiös under fängelsetiden och därmed blev han begravd inne på kyrkogården. Det finns en sten kvar med hans efternamn, ett kors och dödsåret, på norra sidan av Stenkumla kyrkogård.
Orsaken till att Tector är den sista avrättade var att skarprättaren Steineck behövde tre försök för att sära på huvud och kropp. Första hugget var snett, andra saknade kraft. Dessutom saknades det urfasning för hals och händer som var brukligt annars på stupstocken.
Steineck var också känd för att vara glad i starka drycker. Möjligen hade han startat före sin arbetsdag. Min personliga tanke går till att det borde vara svårt att sova på nätterna som skarprättare. Min sjuka humor vandrar vidare till att han knappast låg där och vred sig i skrynkliga svettiga lakan och räknade gotländska får. Däremot förstår jag att många i publiken svimmade denna majmorgon i dåtidens Netflix. Själv hade jag tackat nej till inbjudan till spetsgården. Hade säkert kommit på ett skäl. Inte VAB såklart.

Allt var inte bättre förr. Min hjärna förstår inte skillnaden mellan skarprättare Steineck från Vadstena och Tector när det gäller ondska. Okej! Jag är inte helt dum. Den ena får betalt inför stor publik och behöver tre försök och den andra tappar huvudet i tre hackiga faser.
En försvarsadvokat i slips, vit skjorta och tjusig figursydd kavaj kan gå på linjen frigivning och rejäl skadeståndsersättning. Åklagaren i samma fall kan gå på livstid och utanför mitt fönster snöar det lätt från en grå himmel. I min ”barnatrohjärna” tror jag på rättvisa – för var och ens själ – när den sista dagen/stunden kommer. Fel har jag ofta. Hoppas dock detta är ett undantag. Svaret får gärna dröja några år.

Ps. 1
Janne ”Loffe” Carlsson berättade i programmet ”Stjärnorna på Slottet” om filmen ”Drömmen om Amerika” som handlar om Hjert och Tector. Loffe fick speciella känslor vid filminspelningen. 

Ps. 2
Nästa inlägg måste handla om något mer trevligt. Vacker solnedgång, fikatime, butiksbesök, kåseri, fiskeläge, raukområde. Jag har inte bestämt mig ännu. Önskar dig läsare en trevlig februaritisdag. Var rädd om dig. ❤

18 tankar på “Dö på olika sätt

  1. Vilket ställe! I min hjärna kommer tankar som att : Vad kan inte sjuka hjärnor få för associationer till detta? Vet du om det hänt så? Att man tagit livet av nån där även efter att det inte längre fanns avrättningar som straff?
    Ett fiskeläge skulle jag gärna besöka! Ja, även de andra förslagen 😉

    Gilla

    • Ibland upplever jag det som vissa korkade saker har en tendens att återkomma – nu i en mer modern teknisk variation. Det tycker jag är sorgligt. Att inte varje människoliv betraktas som unikt.
      Vem vet. Det går kanske att sammanföra de två första önskningarna. 😉 Jag gissar på att du är i Anders Knutas tankar. Men hans sommarhus lång en bit från ”samhället”. Antagligen ville författaren skapa ”dimma” om det, precis som med villan ett stenkast från muren. Gatunamnet som uppges i böckerna finns inte på riktigt. Kanske säkrast så. När jag skrev den första varianten av ”Mina fotsteg i ditt hjärta” var jag alltför detaljerad. Någonstans på den långa resan insåg jag att det kunde bli dumt i framtiden. Men vissa saker ruckade jag inte på. 😉

      Gillad av 1 person

  2. Tack, jag behöver verkligen en trevlig februaridag, för nu är jag rackans trött på blask och gråmulet.
    Något blygsam färdväg i brottssammanhang, Kalmar – Visby, jämfört med hur de sannolikt hade färdats idag. Intensiva dagar som följde, men inte ska man behöva bli kluven i bitar som straff.
    Nu blir jag nyfiken på ”Drömmen om Amerika”. Jag minns kort den där sekvensen från ”Stjärnorna på slottet”.
    Och så gärna lite trevligheter så som fika när vi ses här nästa gång.
    Ha det riktigt gott!
    Kram Mia

    Gilla

  3. Nej allt var inte bättre förr, verkligen inte. Dödsstraff är jag en motståndare till även vid grova brott. Så hemskt att behöva tre försök för att utföra uppdraget. Dåtidens bödlar var oftast väldigt illa sedda och kanske behövdes det starkare drycker för att klara av att utföra jobbet. Undrar hur människor som i dag verkställer ett dödsstraff känner sig…

    Kram

    Gilla

  4. Tack för att du försöker peppa upp mig inför övergången till wordpress. Kan behövas innan jag lär mig allt där….. 🙂
    Sen tack för den inspirerande spännande berättelsen ovan. Vi har aldrig gått dit trots att vi varit i området ett flertal gånger, utan istället gått lite längre söderut eftersom våra vänner bor på andra sidan kyrkan precis. (Det var därifrån Santos försvann en timme i somras och syntes uppe vid stora vägen innan vi hittade honom – hemskt! 😦 )
    Och på tal om spännande saker; Har du läst Johan Theorins bok Blodläge (eller Skumtimmen eller Nattfåk) som jag tror kan vara nåt för dig eftersom du inte gillar alltför blodiga historier? 🙂 🙂
    KRAM/Susie

    Gilla

    • Välkommen till WordPress-familjen. 🙂 Jag kan inte kommentera längre på din gamla blogg. Man måste tydligen ha Googlekonto och det vill jag inte använda när jag bloggar.
      Jag är säker på att du kommer att fixa det galant och växa in i det snabbt och se flera fördelar. Valde du också egen domän? Jag hade tur som hade Jennifer tillgänglig när jag skulle dra igång denna andra blogg. Hon fixade mina frågor snabbt.

      Vi la in backen och hann precis innan det dök upp en bil. 🙂
      Usch! Det måste varit en dryg timme för er. 😦
      Jag har läst Skumtimmen. Den var väl den första? Kom ihåg att jag gillade den. Sedan har jag läst en bok till av honom men minns inte titeln. Det var mycket lättare förr, livet innan blogg, då jag kopierade framsidor och satte in dem i plastfickor och i en av tre blå pärmar. Svenska författare, utländska författare (skönlitteratur) och fackböcker. 🙂 Ordning och reda. Nu är jag mer Bosse Kaos. 🙂
      Men jag läste klart en deckare igår som handlar om Gotland och den tänkte jag tipsa om här i en egen kategori. Syftar inte på en Knutasbok. 😉 Jag har en låååång lista av beställda böcker på bibblan, som jag tydligen inte är ensam om att längta efter. Bra att de inte kommit. Vi åker ingenstans alls just nu. Bara till närmaste affär. Det får nog bli dubbar fortare än kvickt. Vi som har fina vinterdäck.
      Kram Bosse

      Gilla

  5. Jo men det finns ju kriminella som begår såna brott att man kan undra varför de finns kvar på jorden. Den där mannen som våldtog en nioårig flicka till exempel. Minns inte var, det var I Sverige i alla fall, han fick fängelsestraff och utvisning. Så sen kan han åka ut i världen och fortsätta våldta. Jag vet inte om jag är för dödstraff direkt, men en sån där skit borde åtminstone spärras in för evigt.

    Gilla

    • Hej! Kul att ha dig här också på besök. Här kommer det att serveras Anders Knutas istället för Kurt Wallander. Jag har redan lagt in första boken. 😉

      Jag tycker heller inte att de ska släppas ut igen. Men göra det till en föreställning inför flera hundratals människor förstår jag mig inte på. Möjligtvis skrämseltaktiken. Tror dock inte den funkar på de riktigt ”sjuka hjärnorna”.
      Jag har en dotter som pluggar kriminologi på universitetet. Det hade jag gärna gjort om det funnits på ”min tid”.

      Gilla

  6. Har precis läst ut en läskig roman ”Sammanbrott” ruskigt spännande och så kommer jag in här och läser om sanna ruskigheter! Ja, där har vi en mörk fläck i vår svenska historia, beträffande dåtidens dödsstraff. Ja, hemskheter genom tiden har alltid funnits där och kommer tydligen att finnas. Människor kan vara så grymma! Jag har läst en del om Göteborgs mörka historia, ur ett kriminologiskt perspektiv. Fattigdom kan verkligen driva människor till hemskheter!
    Intressant läsning Bosse!
    Helgkram Gunilla

    Gilla

    • Den titeln vore kanske något för mig.
      Hemskheter hittar hela tiden nya vägar att gå och födas. 😦 Det är intressant att läsa om och bör heller inte glömmas bort. Samtidigt vill jag inte frossa i det. Därför söker jag mig oftast till att hitta min balans. Stänger av när det mörka blir för dominerande. Tyvärr känns det som rikedom också driver människor in i mörkrets källare på olika och andra sätt.
      Tack ska du ha.
      Kram Bobo

      Gillad av 1 person

  7. Pingback: ”Sjumastaren” | gotlanduppochner

  8. Pingback: Endre avrättningsplats | gotlanduppochner

Lämna en kommentar