S:t Görans kyrkoruin

Publicerad den av

När kyrkorna byggdes var Wisby rikt, berömt och hade makt. Tiden var början av 1200-talet och Wisby var en av de största städerna i Europa. Nu är det bara domkyrkan kvar i staden från glansåren. De som är ruiner ska presenteras i denna kategori.Innanför ringmuren finns 10 stycken berömda ruiner. En bit utanför, norr om muren, kan du se denna ”utstötta” kyrkoruin.

Kyrkan byggdes på 1200-talet. Samtidigt byggdes ett spetälskesjukhus, Sankt Görans hospital, bredvid kyrkan. Det var alltså på grund av smittrisken som byggplatsen valdes utanför muren. Sjukhuset var i bruk till 1542. Av dess byggnader finns inget kvar ovan jord. Möjligtvis under gräskullarna.

Kyrkogården användes dock under peståren 1711-1712 och koleraepidemin på 1850-talet. Här finns två ensamma gravstenar kvar.

Hänglåset får mig att längta in.

Nyfiket sträcker jag in linsen så långt jag vågar. Tur remmen är på plats. Mina tankar försöker greppa den verklighet som var då.

Här ser du ruinen från väster. Långhusets ingångar är annorlunda, de hängde troligtvis ihop med sjukvårdsinrättningen och bestod av två våningar.

Mina tankar fladdrar mellan sorg och vördnad. Tänk vad viktigt det är att hålla historien vid liv. Inte jämna allt med marken och låtsas som inget hänt. För det är genom levda år som vi får ett sammanhang och själva kan lämna över till kommande generationer.

S:t Göran var ett mycket populärt helgon under senmedeltiden. Han ansågs kunna hjälpa vid sjukdom och olyckor och var de spetälskas skyddshelgon.

Legenden berättar att den unga Göran genom sin tro och djärvhet räddade en prinsessa och därmed en hel stad från den onde draken.

Efter denna historiska upplevelse var det läge för oss att vandra in på Kärleksstigen. När det blir vår ska vi ta med kameran och en packad fikakorg dit. Vi har redan gått på stigen flera gånger och njutit av utsikten.
Vilken fantastisk stad vi bor i och vilken tur att ”vår generation” skonats från spetälska. Vi har ju fullt upp att välja vilken skärm-kanal vi ska titta på och hålla reda på andra. 😉 Tänk att fyra tillagda bokstäver kan skrämma ett så vackert ord – älska. ❤

24 tankar på “S:t Görans kyrkoruin”

  1. Visst är det fascinerande med dessa gamla ruiner som berättar om pester, hospital och annat. Gud bevare oss för skövling som dagens politiker är så roade av. I Lund/Staffanstorp har vi gamla Flackarp. Där anlades en kyrkogård där de sinnesslöa från S:t Lars Hospital lades till vila. Släktingar ville inte ofta ha med dem att göra längre, så t o m i döden gömdes de undan. Ca 2000 personer ligger där helt bortglömda. Nu skall man försöka återställa gravplatsen till sin forna glans. Svårt när man tog bort gravpinnarna – för de blandades ihop när de skulle sättas tillbaka vid en tidigare ”renovering”. En del gravpinnar finns kvar dock. Så ingen vet vem som ligger var längre. https://mittlund.wordpress.com/2012/04/13/flackarps-odekyrkogard/
    Lite kuriosa till dig som delar med dig så mycket. Kram!

    Gilla

    Svara ↓

  2. Vilken fin ruin! Den ser så välbevarad ut, nästan omskött.
    Ja, det fanns många hemska sjukdomar förr som vi kan vara glada att vi slipper i vår tid…

    Gilla

    Svara ↓

  3. Jag älskar såna här gamla platser och kan gå runt länge, tänka och känna efter hur det kunde ha varit då … och funderat över människornas öden. Tur att det finns en del rester kvar som hjälper oss att få ett samband med det förflutna,

    Gilla

    Svara ↓

  5. Hej! Tror att jag har hittat rätt Bosse. Tack för kommentar på min blogg. Jag kommer att följa din blogg så gott jag kan. Förstår jag dig rätt så bor du på Gotland… och där har jag varit en enda gång. En fantastiskt fin ö (fast jag tyckte att det fanns för många fästingar 😦 ).
    Jag hittade en favoritkyrkoruin som jag blev helt betagen i. Måste kolla vad den hette. Jag tror inte det var samma som du visar på bilderna. Intressant läsning och fina bilder.

    Gilla

    Svara ↓

    • Välkommen till min nya lilla blogg. 🙂 Varsågod. Jag hade gärna bott i din stad nu under våren med tanke på vad som väntar där ”sportmässigt”.
      Det stämmer. Lite drygt i fem månader har vi varit bokförda här.

      Fästingar är inga trevliga små djur. Minns när vi hade hund. Men jag har inte hört talas om att här finns extra många blodsugande elakingar här.

      Det var säkert någon av dem innanför medeltidsmuren. De ska jag lägga in i framtiden.
      Tack ska du ha.

      Gilla

      Svara ↓

  9. Fascinerande 🙂 Har läst i kapp dina tre senaste inlägg. Eftersom jag är sjukskriven just nu så har jag nästan all tid i världen att sitta och läsa bloggar.Bör nämligen sitta så mycket det går.
    Tack för rundvandringen och infon om de olika ställena.
    Kram Katarina 🙂

    Gilla

    Svara ↓

    • Visst är det. Trist att du råkat ut för detta. Hoppas det ger med sig snabbt och att du får bra ”proffshjälp”. Det gäller att hitta det positiva mitt i det negativa. Så brukar jag försöka tänka. Ibland funkar det. Ibland kan jag inte lura mig själv.
      Varsågod. Tack för besöket.
      Söndagskram Bosse

      Gilla

      Svara ↓

  10. Farcinerande att få gå omkring i de gamla ruinerna och försöka föreställa sig hur det var då… vi förskonas nog från mycket och tänk när hansasläktet tydligen också härjade på Gotland! Tur att man inte var där då:).
    Kram gun

    Gilla

    Svara ↓

    • Jag trivs både med att vara i nutid och göra resor bak i tiden.
      Intressant att Gotland och framför allt Visby var så stort och rikt på många sätt under en relativt lång period. Sedan hände det sorgliga saker. Jag är också tacksam för att jag inte levde då.
      Kram Bosse

      Gilla

      Svara ↓

  11. Så kul att ni flyttat hit – för nu kommer jag att få läsa och se en massa om Gotland som jag missat unde dom 15 år vi bott här. Och snart är det väl sen dags för er att komma hit och äta nåt med oss på altanen. För kaffe får man inte här…..*fniss*
    KRAM/Susie

    Gilla

    Svara ↓

    • När jag är hemma tänker jag knappt på att jag bor på en ö. Men när vi åker ner till centrum och parkerar bilen vid Östercentrum och jag ser muren får jag nästan nypa mig i armen. Bor jag i Visby? Vi har inte dubbdäck och det är lite läskigt att de inte saltar på ön. Samtidigt är det häftigt att vi betalt zero kronor i bensin de två senaste månaderna. Har aldrig hänt förr under vårt gemensamma liv. Visst stod bilen i garaget i Ystad vissa vinterveckor och jag körde bara ner och hämtade S vid stationen när det inte gick att cykla dit. Då blev det noll kronor några vintermånader i bensin. Men inte två gånger på raken. 🙂
      Mycket är nytt för oss i Visby. Jag klarar mig galant denna vinter med att utforska den staden och har mängder av aktiviteter och annat sevärt jag vill se/uppleva. Dessutom är det VM som hägrar innan våren kommer hit.

      Vem vet. En vacker dag kanske vi har vägarna förbi och hälsar på en stund. Jag klarar mig utmärkt utan kaffe. Men vattnet på Gotland diggar jag inte. Helst inte i somras, när vi kom. S dricker det. Men jag köper annat bordsvatten.
      Söndagskram

      Gilla

      Svara ↓

  12. … å´ i ”tvåan” här var det också väldigt trevligt. 🙂
    Kul med lite ny vokabulär. Kloka ordspråk bör man ofta ta del av. Och visst kan hänglås få en att längta in. Eller möjligen ut … 😉 Att besöka kyrkor ger ofta en speciell känsla och att ta del av historien är spännande. Och så ser jag att här har hunnits med en hel del till. Jag återkommer.
    Ha det riktigt gott!
    Kram Mia

    Gilla

    Svara ↓

    • Välkommen till gotlanduppochner. 🙂 Det är här jag kommer att hålla till mestadels skulle jag tro under året. Men den andra bloggen kommer att vara kvar och innehålla allt som inte har med Gotland att göra.
      Jag ämnar att besöka alla 92 medeltidskyrkorna.
      Kram Bosse

      Gilla

      Svara ↓

Lämna en kommentar